Något är fel med
globaliseringen

Svältande barn i Sudan. Foto: Kevin Carter

Mitt tappra försök att hitta svaret på denna enkla och kanske ytterst barnsliga fråga, har gång på gång avbrutits av tragedier som var lätta att förebygga. Senast var det jordbävningen i Iran som tog på krafterna.

Jag vet att svaret är ganska enkelt, någonstans bland alla dessa teorier om världsekonomi, imperialism, ekonomisk utveckling, internationell handelspolitik, den nya världsordningen, finanskriser och marknadskrafter.

Men ibland avleder mindre väsentliga saker såsom en jordbävning som kräver tiotusentals människoliv fokus från teoretiska förklaringar av världen. Då känns det hjälplöst att försöka rädda världen med Rostows linjära utvecklingsteori eller Schumpeters innovationscirklar. För jag sitter där framför teven och hör att Bam är en avlägsen fattig stad, oåtkomlig för hjälp, samtidigt som stadens stolta produkt - »persiska« dadlar - når butiker och matbord över hela Europa och Nordamerika som färskvara.

Det är då nyliberalers teori om komparativa fördelar brister: Vadå? Om alla producerar det de är bra på skulle väl den internationella marknadens osynliga hand se till att mänskligheten vinner på det? Hur hjälpte Marknaden de människor som hade lyckats gräva hål i EU:s handelsmurar och sålde sina produkter på den internationella marknaden? Marknadens osynliga hand rörde inte sitt lillfinger ens för att gräva fram deras lik. Det var internationella hjälporganisationer som ryckte ut. Vad vann egentligen de människor som i åratal producerat det de var bra på? Inte ens ett tak över huvudet som skulle tåla skakningarna.

Tragedin i Bam är nu bara en droppe i havet. Det rapporteras att i Latinamerika lever 44 procent av befolkningen i fattigdom, omvandlat i siffror blir det nästan 220 miljoner fattiga individer. Enligt Internationella Arbetarorganisationen (ILO) är en tredjedel av världens arbetsföra befolkning arbetslös, majoriteten lever i den fattiga delen av världen. FN:s mat- och jordbruksorganisation (FAO) uppger i sin årsrapport från 2003 att 842 miljoner människor runt om i världen drabbats av hungersnöd. Enligt samma rapport dör årligen nio miljoner människor av hunger varav sex miljoner är barn under fem år. Gissa hur stor del av dem kommer från den fattiga delen av världen.

En fattig tredje värld

En stor del av dessa problem - precis som i fallet Bam - beror på ett polariserat världssystem som kanaliserar flödet av råvaror och tillgångar från de folkrika delarna av världen till de kapital- starka delarna. Visst är kapitalismen ett världssystem och kapitalismen är i kris i dag. Under 2002 visade ett flertal imperialistiska företag på negativt resultat vilket ledde till en kollaps på börsmarknaden. Vinsten för de 500 största monopol- företagen världen över minskade från 667 miljarder dollar vid millennieskiftet till 133 miljarder år 2002. Ekonomin rasar och med det rasar vår trygghet: pension, sjukhus, skola och alla andra rättigheter som har börsnoterats för att marknaden ska ta hand om dem.

Idag lever uppemot 50 miljoner människor i fattigdom i Europa. Lika många är arbetslösa i kapitalstarka delar av världen. Endast i USA har 1,5 miljoner människor sagts upp under 2001-2002. Det är ju arbetarklassen och de mindre bemedlade i ekonomins metropoler som drabbas av kapitalismens kris här. Men ändå törs jag säga att de som lever i periferierna, majoriteten av världens befolkning, tar en större smäll. Tänk dig bara att när USA var på väg att attackera Irak, var det Göran Persson som tyckte att ett snabbt krig stimulerar ekonomin. Detta uttalande var inte unikt, men det var ärligt. De som lever i periferierna och aldrig fått smaka på frukten av mänskligt välstånd är de som måste plikta med sina liv när välståndet försvinner.

Folkvandring som följd

Den orättvisa fördelningen av rikedomar stannar inte vid att ekonomins centrum suger till sig resurser och tillgångar från periferierna och inleder krig där för att »stimulera« ekonomin här.

Tragedin får en ny dimension när krig och misär rycker människor loss från sina vardagar och lämnar dem i limbo. Då, och det är först då, uppenbaras den grymma paradoxen i »globaliseringen«: rikedomar får gärna röra sig från periferier till centrum, men inte de människor som skapat dessa rikedomar.

När kapitalismen under sina tidiga år ryckte bort människor från landsbygden och i stora skaror flyttade dem till städer för arbete i industrin fanns det en facklig styrka byggd på solidaritet och sammanhållning inom arbetarklassen. Men idag när imperialismen i ännu större skaror tvingar människor att vandra kring i jakt efter arbete och bättre levnadsvillkor är situationen inte densamma. Då är det inte bara extremhögern och rasistiska partier som höjer rösten mot »de som kommer hit« utan även LO-borgen viftar med pekfingret och »varnar för arbetskraftsinvandring«.

- Så länge ingen samlad politik finns för att möta den ökade rörligheten av arbetskraft kvarstår kravet från fackliga organisationer på övergångsregler, det vill säga hinder mot rörlighet under en övergångsperiod, skrev LO-utredaren Kristina Mårtensson och enhetschefen Dan Andersson i en gemensam artikel i Dagens Nyheter (DN 040113).

Denna hållning är inte ny inom LO. Redan på 70-talet fastslog LO-basen Arne Geijer:

- Vi har redan hamnat i ett läge med för många utlänningar.

Hur länge är en övergångsperiod, egentligen? Eller är det så att debatten om den nya arbetarklassen inte kommit så mycket längre på dessa 30 år. För än i dag anses invandrarna vara potentiella svartfötter. Trots 40 år av slit och svett på svenska industrier och företag har »utlänningen« inte övertygat sina svenska bröder och systrar om att de sitter i samma båt.

Ännu värre är situationen i andra delar av den kapitalrika delen av världen. Där förnekas den invandrade befolkningen att få sina rättigheter erkända av stater genom uppehålls- och arbetstillstånd. Sans Papiers, de papperslösa, är på så sätt ett resultat av paradoxen i globaliseringens utveckling och den dubbla hållningen till kapital och människor.

Migrationen ses inte som ett resultat av den politiska, militära eller ekonomiska utsugningen av periferierna som stater i centrum och imperialistiska företag bedriver; ibland med hjälp av korrumperade regeringar i periferin.

Men faktum är att papperslösa män, kvinnor och barn, flyktingar och invandrare är den synliga toppen av det isberg som vårt på medmänsklighet utarmade samhälle har fått ärva. I de rika delarna av världen är invandrare den första måltavlan för den nyliberala kapitalismen som hänsynslöst har globaliserat fattigdomen och sänkt levnadsstandarden vart den än har kommit.

De papperslösa, asylsökande, gömda flyktingar, eller nyanlända flyktingar tvingas - i olika hög grad - att arbeta under de värsta förhållanden med de lägsta lönerna och med risk att utsättas för rasistiskt våld.

Trots skumrasket ser jag dock även glimtar av ljus i utvecklingen.

Bjud motstånd

I metropolen går kampen mot denna paradoxala globalisering ut på att kämpa för invandrarnas rättigheter i första hand. Att skapa ett samhälle byggt på solidaritet kräver att ingen - inte ens invandrare - hamnar i marginalen. Flyktingar, de nyanlända och de papperslösa - som i Sverige kallas för gömda flyktingar - ska tillerkännas samma sociala rättigheter som de övriga invånarna i landet. Det är vad många inom asylrättsrörelsen och det inomeuropeiska nätverket av papperslösa invandrare kräver.

På det internationella planet är delsegern mycket större. Den folkliga rörelsen i periferierna tvingade WTO till nederlag. Medan WTO och den konstruktion som verkar för en kapitalistisk globalisering misslyckas, växer en annan rörelse fram: Först i Porto Alegre och nu senast på Mumbai, med ett gemensamt slagord: »En annan värld är möjlig«.

Och det bästa är att i Mumbai diskuterades just hur man kan skapa en annan globalisering som inte är baserad på marginalisering och exploatering av större delen av världen.

Värt att notera var också att ytterligare en konferens ägde rum i Mumbai: Mumbai Resistance 2004, som tydligt och ärligt trodde på att en annan värld är möjlig först när man lyckas krossa imperialismen.

Innehåll i Argument:

Världen, Sverige, Motståndet
Utbildning som handelsvara
Tjäna pengar på skolan
Friskolor - fria från vadå?
Facket och friskolorna
Du som inte ser mig
Next stop: Revolution
Om inte nu
Medicin mot hjälplöshet
Något är fel med globaliseringen
"Dårarnas hus" eller fängelse?
Bröd och solidaritet
"Kunskap är nyckel till förändring"
Ord som är bra att kunna

Tidningen Argument finns i följande städer.