"Dårarnas hus" eller
fängelse?

Illustration: Sofie Nohrstedt

Argument ska försöka reda ut hur det kommer sig och om makthavarna överhuvudtaget letar efter alternativ mellan dårhusen och fängelserna.

Den stora internationella debatten om hur människor som inte passar in i samhället ska behandlas leder ofta till logiska felslut. En tradition förespråkar att annorlunda människor ska låsas in på mentalsjukhus, gömmas undan och drogas ned. Andra menar att människor som mår mycket dåligt ska släppas ut i samhället. Den första linjen hade övertaget till slutet av 1960-talet och sen har den andra dominerat.

Nu ser vi konsekvenserna

Under 1970-talet ledde diskussioner på många håll i västvärlden till beslut om att lägga ned mentalvårdssjukhusen. De stora institutionerna hade sedan en längre tid varit utsatta för hård kritik. Människor som levde på sjukhusen var ofta långtidsinskrivna, många felbehandlades, andra förlorades i permanent neddrogning genom att läkarna var alltför frikostiga med psykofarmaka.

I perioder av nedskärningar sparar politikerna, oavsett politisk färg, på de som inte kan protestera. Få grupper är mindre benägna till protester än före detta mentalvårdspatienter. Men samtidigt utgör de en grupp som det är riskfyllt att spara på. Till en början märktes besparingarna inte så myc- ket. Uteliggarna i städerna blev något flera. Socialtjänsten fick mer att göra. Några av städernas invånare skrämdes av människor med paranoida, psykotiska eller schizofrena problem.

Men det som var viktigare: lösningen på problemet med de avvikande, ensamma, institutionsskadade och drogmissbrukande människorna som förstörde kriminal- och vårdstatistiken samt som genom sina blotta uppenbarelser skräpade ned gatorna i uteliggarnas trasiga uniformer, var att låsa in dem. De som nyss släppts ut ur inlåsningen på sjukhus där de fått ett slags vård, låstes in på fängelser där vården var obefintlig.

Detta var till en början ett marginellt problem som sysselsatte ett litet antal akademiska kriminologer och rättsmedicinare. De spektakulära, »sexiga« brotten hade ännu inte inträffat.

Under försommaren 2003 körde en 50-årig man med psykotiska problem över ett flertal människor i Gamla stan med bil. Den 24-årige man som stack ihjäl utrikesminister Anna Lindh på NK i Stockholm var psykiskt sjuk och den 23-åring som mördade 5-åriga Sabina i Arvika har diagnostiserats. Tre fall som utgör toppen på ett isberg.

Sjukhusen utsattes på 70-talet för skarpsinnig kritik av namnkunniga filosofer, jurister och läkare. Under mentalsjukhusens guldålder, skriver till exempel den franska filosofen Michel Foucault i sin bok Vansinnets historia, användes sjukhusen till att peka ut de avvikande människorna. Genom att låsa in de »onormala« kunde de »normala« bekräfta att de var just normala. Denna inspärrning bröt mot en tidigare ordning i samhället, då sjuka människor var ett vanligt inslag i städer och i byar.

Att betala hyran på Konsum

På mentalsjukhusen var den behandling patienterna utsattes för till en början likställd med våra dagars tortyr. Syftet med mentalsjukhusen var inte att bota patienterna. I stället ådrog de sig svåra skador som sviter efter kraftig tortyr, drogmissbruk till följd av en längre tids bruk av psykofarmaka och det som kallas institutionsskador. Människor som aldrig behövt ta ansvar för sitt eget liv kan inte utan vidare ställas på gatan. Sådana människor vet helt enkelt inget om att hyran ska betalas och att ost kan köpas på Konsum.

I Sverige tänkte sig politikerna att institutioner som exempelvis Beckomberga sjukhus utanför Stockholm och S:t Maria sjukhus utanför Helsingborg skulle läggas ned i hastigt tempo. Sedan 1967 har därför antalet vårdplatser i psykiatrin minskat från 35 000 till 5 200 platser. Carl Bildts utredning från 1993 slog fast att antalet vårddagar minskat kraftigt samtidigt som antalet intagna förblivit konstant.

1995 trädde den så kallade psykiatrireformen i kraft. Reformen syftade till att förbättra villkoren för psykiskt handikappade som visat sig leva på undermåliga villkor. Sjukhusen skulle ersättas med öppenvård och egna lägenheter i gruppboenden. Parallellt med nedläggningen skulle stora summor pumpas in i öppenvården.

Så kom krisen. Men inte pengarna.

Tendensen att bortse från avvikande människors behov finns i västvärlden lite överallt. Likaså cykeln: Människor släpps ut från mentalsjukhusen och får ingen eller liten adekvat vård, de begår någon handling som drabbar »normala« medborgare, varpå de låses in i fängelser som inte har någon möjlighet att vårda dem. De släpps därefter ut från fängelserna, än mer institutionsskadade och med nya idéer om illdåd. Allt medan myndigheterna vägrar se det egna ansvaret och därför reagerar med drakoniska straff. En ond cirkel som går att finna i många länder i väst .

De danska rättsläkarna Peter Kramp och Gorm Gabrielsen skrev i förra årets juninummer av läkartidskriften Ugeskrift for Laeger: »Danmark har som andra länder omvandlat det psykiatriska behandlingssystemet på så vis att nedläggningen av sängplatser skett till fördel för distriktspsykiatrisk behandling. Parallellt med denna omläggning har det registrerats en ökad kriminalitet bland psykiatriska patienter.«

Exeptionell ökning

Kramp/Gabrielsen beskriver ökningen som »exeptionell« från januari 1980: »Till december 1999 steg antalet rättspsykiatriska patienter, som fanns under tillsyn, från 297 till 1 134, med en årlig tillväxt på 6,79 procent«. Tillväxten i antalet rättspsykiatriska patienter kunde inte förklaras med ändringar i lagstiftningen, praxis, växande kriminalitet i samhället i övrigt eller längre interneringstider. Utvecklingen kunde bara skyllas på att schizofrena begår allt flera brott. Avinstitutionaliseringen är huvudorsak till utvecklingen slår forskarna slutligen fast.

Som alltid när staten misstänker att något gått fel tog det flera år innan det gjordes utredningar om skadeverkningarna sjukhusnedläggningarna åstadkommit. Forskaren Yngve Hammerlin på norska Krus säger till Argument:

- En stor undersökning om reformens verkan är på gång i Norge och den beräknas vara färdig nästa år. Dessutom har flera mindre undersökningar genomförts av norska forskare.

Bo Kirsterup vid danska kriminalomsorgen berättar för Argument:

- I Danmark finns en lång rad undersökningar och statistik som är lättåtkomlig på Internet. Dessutom finns Jan Stangs stora undersökning om mentalsjuka i danska fängelser, ett föregångsarbete om psykiskt sjuka i kriminalvården.

I Sverige finns inga omfattande undersökningar om problemet. En 270-sidig SOU-rapport har nyss skrivits på justitiedepartementet med titeln Överväganden och förslag (SOU 2002:3) och som ska ligga till grund för ett nytt lagförslag längre fram.

Myndigheterna i Sverige vill följaktligen lagstifta bort problemet med det ökande antalet psykiskt sjuka lagöverträdare, trots att ingen vederhäftig utvärdering av psykiatrireformen genomförts och trots att ingen vet särskilt mycket om problemets omfattning i landet. Att problemet är växande visar alltså en stor dansk undersökning, och flera mindre såväl danska som norska och svenska.

Alternativ till dårhusen

I Sverige vill staten nu åter låsa in sjuka lagöverträdare på mentalsjukhus. Intresset för alternativa lösningar verkar obefintligt. Detta trots att psykiatrireformen genomfördes för att sjukhusen kritiserades för att skada snarare än att bota sina patienter. Och trots att en tolkning av problemställningen i Statens offentliga utredningar (SOU) 2002:3 är att alternativa lösningar är av nöden.

I Danmark ser beslutsfattarna på problemet med andra ögon. Rättspsykiatikern Peter Kramp, som arbetar vid Köpenhamns rättspsykiatriska klinik, berättar för Argument:

- I Köpenhamnregionen finns Anstalten ved Herstedvester i Köpenhamn som är ett slags gråzonsanstalt. Den har 5 psykiatriker, 7 psykologer, kuratorer med mera för sina 120 intagna. I Norge planerar Oslo kommun att också öppna en »gråzonsanstalt«, en vårdinrättning som i likhet med Anstalten ved Herstedvester har särskilda resurser för intagna i gråzonen mellan psykiatrisk vård och fångvård. I Sverige, säger Kriminalvårdsmyndighetens företrädare:

- Det finns inga funderingar på initiativ, liknande gråzonsanstalterna, även om vi är medvetna om att alltfler psykpatienter placeras på landets kriminalvårdsanstalter.

Lokalt, meddelar en företrädare för Socialstyrelsen till Argument, har patienter hänvisats till så kallade Lätt LRV (Lagen om rättspsykiatrisk vård), ett initiativ som vänder sig till liknande målgrupper som gråzonsanstalterna i grannländerna, men som inte har samma karaktär som dessa.

Att det finns sådana anstalter har dock den sakkunnige Gunnar Holmberg på justitiedepartementet aldrig hört talas om:

- Det måste vara mycket lokalt i så fall eftersom vi på justitiedepartementet aldrig hört talas om sådana anstalter, säger han till Argument.

Innehåll i Argument:

Världen, Sverige, Motståndet
Utbildning som handelsvara
Tjäna pengar på skolan
Friskolor - fria från vadå?
Facket och friskolorna
Du som inte ser mig
Next stop: Revolution
Om inte nu
Medicin mot hjälplöshet
Något är fel med globaliseringen
"Dårarnas hus" eller fängelse?
Bröd och solidaritet
"Kunskap är nyckel till förändring"
Ord som är bra att kunna

Tidningen Argument finns i följande städer.