Next stop: Revolution

Blänkande, bonade golv, ljust, varmt och tryggt. Allt det du vill ha bakom kristallklara, öppna, inbjudande skyltfönster. Här i den varma, trygga låtsasvärlden kan jag känna mig säker och fri en stund. Anonym, utan en cent på fickan, får jag finnas till, som jag är. Resande och europé i en europeisk resande gemenskap.

Friheten blir större, världen mindre. Vi reser och kommunicerar allt snabbare och allt mer. Turismen är världens största industri. Om 20 år kommer antalet turister uppgå till 1,6 miljarder människor som spenderar två biljoner dollar per år uppskattar världsturistorganisationen WTO. Efter att vi tillfredställt våra materiella behov är resandet vår dröm och belöningen för vårt slit.

Globaliseringen innebär inte enbart att världens transnationella företag ges fri tillgång till världens arbetskraft. Den innebär även att den priviligerade delen av denna arbetskraft ytterligare en gång, genom turism, konsumerar på den fattigare delen av världsbefolkningens bekostnad.

Min resa går till Barcelona. Här är det mer »vi här«, än »dem där«. Andra gånger går resan tvärs över Atlanten och till Chiapas, Mexiko. Där är min roll den internationella fredsobservatörens. Mitt mandat bygger på att ursprungsbefolkningen efterfrågat min närvaro. I egenskap av detta är jag högre stående än både den dumma turisten, likväl som den medvetna ekoturisten, backpackern eller revolutionsturisten. Jag ser inte bara de gamla mayafornlämningarna, de färgrika folkdräkterna, den gröna djungelvegetationen eller de djupa vattenfallen utan även människorna, deras behov och kamp. Ändå blir jag förvånad när samma befolkning möter mig som människa. När de ser mig och mitt rämnar ändå kulissen och jag måste för en stund ta in att jag faktiskt är där och att vi inte är statister i ett spel. För mig liksom för den dumma turisten ingår sex som en ingre- diens i drömmen om paradiset. Inte heller här är vi beredda på att det är verkliga människor vi möter. Inom den struktur vi befinner oss är det svårt att bryta rollen som koloniserad och kolonisatör, för vi är skilda från varandra genom den kapitalistiska världsordningen. På något sätt är det ändå bra att vi möts även om det alltid är vi som möter.

Däremot ska tredje världen inte behöva agera kuliss för oss i vårt möte med oss själva. Eller soptunna när vi flyr västerlandets alienation. Vilken typ av turist vi än är så lurar vi delvis oss själva. Vi kan strunta i att åka och istället se om vårt eget, vi kan leva ut det och tänka att det spelar ändå ingen roll, vi kan lägga våra pengar på att istället låta dem komma till oss eller vi kan ändå resa och försöka göra det bästa av situationen.

Det är inte det dåliga samvetet som ska få styra, det är intet värt. Det vi måste göra är att tillfredställa våra egna behov, de som går utöver det materiella, på hemmaplan istället för att lägga dessa på någon annan. Jag pratar alltså inte om pengar. För att få tillbaka tiden, drömmarna, gemenskapen och närheten krävs en befrielse. Jag pratar om socialism. Och om tredje världens folk någonsin själva ska kunna vara de priviligerade turisterna är det samma koncept som gäller för dem. Krossa kapitalismen.

Bryssels flygplats, söndag kväll.

Blänkande, bonade golv, ljust, varmt och tryggt. Bra, brukbara och livgivande saker bakom kristallklara, öppna, inbjudande skyltfönster. Här i den varma, trygga hallen, anonym och utan en cent på fickan, resande och människa i en mänsklig resande gemenskap.

Innehåll i Argument:

Världen, Sverige, Motståndet
Utbildning som handelsvara
Tjäna pengar på skolan
Friskolor - fria från vadå?
Facket och friskolorna
Du som inte ser mig
Next stop: Revolution
Om inte nu
Medicin mot hjälplöshet
Något är fel med globaliseringen
"Dårarnas hus" eller fängelse?
Bröd och solidaritet
"Kunskap är nyckel till förändring"
Ord som är bra att kunna

Tidningen Argument finns i följande städer.