Fredag 14 juli 2006
Foto: Fredrik Nilsson
Till skillnad från många andra artister, som gärna kliver på scen efter den utsatta tiden, har han börjat tio minuter före. Elaka tungor bredvid mig viskar att ”det måste bero på rökat eller biran” medan jag snarare tror att Stefan Sundström bara var ivrig av det förnäma uppdraget. Hursomhelst så strålar han av värme och energi – en perfekt start för någon som rest en bit och som sakta men säkert vill hamna i rätt stämning.
Ensam på scen levererar Stefan Sundström sina bästa låtar och för det mesta sjunger den ovanligt unga publiken med. Låten ”wow-wow” - kvällens höjdare – är den låt som fastnar på min trumhinna när jag minuterna efter konserten vandrar bort mot närmsta gräsplätt för att hitta den så eftertraktade skuggan. Det är snart dags för det kubanska latinobandet La Barriada.
”Låt Er inte luras av den borgerliga Alliansen! Och inte av socialdemokraterna heller för den delen!”
Stefan Sundströms röst dånar ut över den såta skara som ställt sig framför scenen i väntan på La Barriada. Sundström, som också medverkade under Peace & Love-festivalens Demokratidagar, håller ett kortare tal om demokrati, rättvisa och om hur politikerna har en viss tendens av att luras. Några i publiken lyssnar medan andra blippar otåligt på sina mobiltelefoner. Sundström avslutar sitt tal med att presentera de långväga gästerna som sekunderna efter svänger i gång.
Innan kvällen är över hinner jag med reggaebandet Rootvälta och Borlänges forna stolthet Sator. Inget av banden imponerar särskilt mycket och de ger ett ganska trött intryck. Torsdagens match vinns enkelt av Sundström.
Torsdagens ”kick-off” var ganska lugn men enligt arrangörerna mycket lyckad. De hoppas på att fördubbla antalet besökare sedan förra året, målet är att bli större än Hultsfred. Ungefär 40 000 personer sammantaget beräknas besöka festivalen under dessa två dagar.
Läs mer:
Ett satans tryck på Peace & Love
Lekfullt, Harcourt!
Allt annat bleknar i jämförelse
Thåström i ny och softare kostym
Att aldrig sluta skrika