Gemenskap i en AC/DC-låt

Hellsongs. Foto: Liza Notbäck

Babyshambles inställda spelning utannonserades tidigt. Musiksveriges intressantaste akter som Familjen, The Concretes, Timo Räisänen och Pen Expers uppträder på årets Peace & Love.

Malmöbandet Babian röjer på Bolanche, där de framför sin energisprakande rock sjungen på skånska. Själva säger bandet att de lirar aprock. Babian har gjort sig ett namn som liveband och de delar ut bananer till publiken som smyckar ut scenen med bananskal. Avslutningsvis sätter Babian fyr på sina gitarrer. Publiken är uppspelt, som på en bobhundkonsert. Arvet från bob hund märks också.

På den prunkande parkscenen spelar Hellsongs Slayers ”Seasons in the Abyss” och Iron Maiden-låtar, som ”Run To The Hills” i akustisk loungetappning. Ett rejält skyfall gör att konserten får ett ofrivilligt avbrott. Mellan bandet och publiken växer en känsla av gemenskap, av att vara i samma sits.

Bandet har ett osvikligt gott humör och återupptar spelningen, passande nog med AC/DC-låten ”Thunderstruck”. Och publiken står orubbligt kvar och lyssnar. En härlig stämning skapas. Harriet Ohlsson, vokalist i Hellsongs, klämmer också mellan låtarna in ett budskap om ett ekologiskt hållbart samhälle.

Genom tonerna från Theodor Jensens The Plan förflyttar vi oss till scenen ”längst bort”, för att vara i tid till Weeping Willows. Jag kommer att tänka på deras konsert 2004 på Hawaii invid Hulingen, samma scen som Morrissey senare spelade på. Och på Peace & Love säger Magnus Carlson:

-Det nya Hultsfred, sägs det.

Weeping Willows kör bland annat ”I'm Gonna Let Love Find Me" från Singles again och en version av Lou Reeds ”Perfect Day”. Publiken måste bara älska Magnus Carlsons sång, uppriktigheten och det storslaget melankoliska.

The Waterboys och frontfiguren Mike Scott ger, med sin blandning av pop och keltisk rock, en dos nostalgi och samma sorts sköna stämning som utmärker musik av Van Morrisson.

I publikhavet framför scenen där Iggy & The Stooges spelar, syns en röd uppblåsbar boxningshandske. Energin kommer fram, även om det är långt ifrån samma käftsmäll som på Raw Power. Iggy Pop som 60 år fyllda firade med att publiksurfa tidigare i år, inbjuder olydigt publiken att inta scenen. En hel grupp unga fans rör sig över kravallstaketen upp på scen och får vara med en stund i strålkastarljuset.