Skanska bjuder Yelah till
möte

Sen slutet av juni har vi väntat på svar från Skanskas ledning om hur de ställer sig till de granskande reportage som Yelah.net har publicerat om Skanska i Latinamerika. Fram tills nyligen har företaget genom presschefen Peter Gimbe hållit sig kort och endast (per telefon) meddelat att det ”utreder om huruvida det ligger någon som helst sanning” i vår granskning av företagets praktik.

När vi nu äntligen bjöds in till möte med företagets representanter, Peter Gimbe och Noel Morrin, var det med hopp om att få klara besked om vad de avser göra åt den fasansfulla exploatering som de ägnar sig åt i Amazonas oljeregioner och på ursprungsmarker. Men mötet blev flod av besvikelser. Trots att företaget tillsatt en utredning och skickat folk till aktuella regioner i Amazonas, så uppger sig företagsrepresentanterna fortfarande vara ovetande om huruvida Skanskas praktik överrensstämde med våra uppgifter.

På mötet gick vi igenom artiklarna kronologiskt. Peter Gimbe och Noel Morrin ställde frågor om saker som de fann oklara. De undrade bland annat om lokala vittnesmål mot företaget, samt utsagor av Skanskas anställda som vi hänvisar till i artiklarna, kan ses som enstaka isolerade fall istället för, som vi hävdar, en generell bild över företagets rasistiska och miljövidriga praxis.

Skanska-cheferna intog en klassisk hållning som ofta brukar kommuniceras vid företagsskandaler, om att oegentligheter enbart skulle röra sig om undantag, några enstaka ”bad apples” och inte en hel företagskultur. Något som Yelahs reportrar bestrider genom att hänvisa till det breda materialet som ligger till grund för artiklarna.

Den här inställningen som Skanskas presschef och hållbarhetsdirektör intar bör vidare ses i ljuset av hur till exempel Skanskas VD Stuart Graham skyller hela korruptionsskandalen i Argentina (det så kallade ”Skanskafallet”) på några enstaka ”bad boys”, fastän rättegången är direkt kopplad till Skanskas huvudkontor i Stockholm.

Branschpraxis att förorena ursprungsfolkens mark

Den internationella hållbarhetsdirektören Noel Morrin, som har en yrkesbakgrund i den inte alltför rena cementindustrin, berättar för Yelah att han personligen har besökt de regioner som artikelserien fokuserar. Enligt hans vetskap sker det ingen lagvidrig praktik på dessa oljefält och han hävdar att Skanska enbart sysslar med så kallad ”standard practice” i Amazonas.

”Standard practice” kan i det här fallet handla om att man till exempel bränner den giftiga oljegasen för vinden. Trots att detta sker på och kring ursprungsmarker vilket bryter mot ursprungsfolkens rättigheter (FN:s konvention ILO:169 samt nationella lagar). Skanska förnekar dock att det skulle bryta mot några som helst lagar.

Att gasförbränning liksom oljeexploatering vidare är extremt miljövådligt och en hälsorisk för omgivningen är enligt Skanskas hållbarhetsdirektör en ren tyck- och smakfråga.

- Det är ungefär som om jag skulle hävda hur illa svenskar kör bil, det är en personlig åsikt, exemplifierar han.

"Om inte vi gjorde det så skulle någon annan..."

Under det två timmar långa mötet med dessa två av Skanskas ansikten utåt kommer en pragmatisk inställning successivt fram. När vi frågar dem om det inte är paradoxalt att framställa sig som ett miljömedvetet och klimatvänligt företag samtidigt som man är djupt involverad i oljeexploatering, en av världens mest förorenande industrier, svarar Morrin att visst inte alls.

- Om inte vi gjorde det så skulle någon annan och ännu värre utföra jobbet, hävdar han bestämt.

Må så vara att Skanska enbart följer ”standard practice” och att det finns värre företag som kan tänka sig att serva den ljusskygga oljeindustrin ifall Skanska avstod. Men när allt kommer omkring, är dessa resonemang av det slag som en hållbarhetsdirektör borde föra? Och inte minst, är det en logik som rättfärdigar en så totalt oetisk och ohållbar praktik?

Presschefen Peter Gimbes ton är dock mindre självsäker än hållbarhetsdirektörens. Han visar sig mer bedrövad och seriöst berörd av de grova anklagelser som riktas mot företaget. Han beklagar dessutom att vi tyvärr har missat ”alla goda projekt som Skanska faktiskt utför på en avancerad nivå”. Han poängterar hur olyckligt det vore om företaget kom att associeras med den skräckinjagande verksamhet som vi beskriver.

”Den faktiska situationen”

Skanskas representanter ger dock ett samstämmigt uttryck för att anklagelserna, som kommer från hundratals människor, ett flertal organisationer och myndigheter med gemensamma erfarenheter av företaget i Amazonas, endast handlar om en berättelse som står mot en annan. Det är ord mot ord och inget mer. Noel Morrin påpekar dessutom (kanske riktigt, men relevant?) att vi inte har ”bevisat” något om huruvida den amazonska lokalbefolkningens vittnesmål verkligen är sanna. Han meddelar vidare att han inte heller bryr sig om hur många berättelser och vittnesmål som finns, eftersom han enbart bryr sig om ”den faktiska situationen”.

Förutom Skanska finns det många andra som skulle också vilja veta mer om den ”faktiska situationen”. Om bara företagets företagets privata vakter och oljebolagens allierade militärer gav medier, lokala myndigheter, människorätts- och miljöorganisationer en bättre insyn i verksamhetens verkliga praktik.

Vidare informeras Yelah om att våra citat från Skanska-cheferna i Amazonas (där urfolken liknas vid apor etc.) förnekas av dessa. Vi kan då upplysa företagsrepresentanterna i Stockholm om att vi har dessa uttal inspelade på band och att vi gärna delar med oss av dem till intresserade.

Skanska ”gör sig svensk”

Det finns ett spanskt uttryck om att ”göra sig svensk” (hacerse sueco) som syftar till att man agerar ovetandes och inte låtsas om något obehagligt. Uttrycket sägs ha uppkommit under andra världskriget då svenskarna såg upp i det blå och fortsatte vissla nationalsången allt medan nazisterna nyttjade landets infrastruktur och resurser. Kanske passar det uttrycket också bra in på Skanskas ledning i det här fallet. De ger fortfarande sken av att inte veta särskilt mycket om vad som försiggår i Latinamerikas ursprungsterritorier och nationalparker.

Under det föga givande mötet med Skanska ombads Yelah att skicka dem samtliga artikelkällor (vilka de uppenbarligen har missat i sin läsning av artiklarna där källor förekommer). Och de ansåg även att vi borde göra en djupare undersökning bakom våra källor, som att till exempel ta reda på vad miljöinspektören Marcos Banos egentligen menade när han påstod att Skanska försökte muta Ecuadors myndigheter, eller om alla Skanskas anställda stal bananer av indianer, eller enbart någon enstaka arbetare.

Som om Yelah skulle vara något slags konsultbolag som utför gratisjobb åt storföretag. Nej, det är vi som ska ställa dessa frågor till Skanska och inte vice versa. Är det verkligen företagspraxis att muta myndigheter som Ecuadors miljöinspektör påstår? Och skiter man verkligen i miljön bara för att man kan, som Skanskas miljöansvarige i Amazonas hävdar?

Företagsledningen borde snarast kolla upp dessa uppgifter om verksamheten i Latinamerika (vars källor vi har uppgett) för att därefter kommentera anklagelserna och förhoppningsvis agera som det anstår en ansvarsfull aktör.

Granskningen fortsätter

Skanskas illdåd i Amazonas kommer att fortsätta uppmärksammas och undersökas av det internationella nätverket Oilwatch, samt ecuadorianska organisationer som Acción Ecológica och Frente de defensa de la Amazonia (FDA), som även kan tillhandahålla information och rapporter om Skanska specifikt och oljeindustrin generellt. Angående Yelahs roll i det hela så är vi en oberoende mediegrupp som inte avser att censurera något vare sig nu eller i framtiden.