Island - det enda landet
där troll och vättar
överlevt

Om Island visste jag mycket lite innan jag for, och det jag visste grundade sig på intervjuer med Björk och vykortsbilder av varma källor. Jag var säker på att Island var det enda landet där troll och vättar överlevt sekulariseringen.

Island var verkligen så vackert som jag hade trott. Det tar inte mer än tjugo minuter med bil för att man ska vara omringad av berg och trädlösa kullar (det finns ingen naturlig skog på Island), och det är förödande vackert.

Jag är född agnostiker men den överväldigande känslan Island gav mig beskrivs bäst som "absolution": ett förlåtande av synderna och en med lavasten genomförd själslig tvagning. Väldigt omvälvande. På vissa platser var det så tyst att jag höll andan för att inte störa.

Varken bilder eller ord beskriver Islands skönhet tillräckligt väl: man måste vara där för att förstå min salighet. Om man inte besöker Island åtminstonde en gång i sitt liv går man miste om något viktigt: för är inte skönhet och själsfrid vad som gör livet meningsfullt?