Livsstil till salu i
Madrid

Det finns så många företag som tjänar pengar på just det här. Vi kan kalla det identitetsindustrin. Det går att profitera på gruppsökande. Big time. Jag menar, det är en guldgruva. En skattkammare. Ett himmelrike för penningkåta kapitalister.

Att tillhöra en grupp är så otroligt viktigt för oss och vi får ständigt itutat i oss att grupptillhörigheten går att ordna med yttre attribut. Det mer eller mindre krävs av oss att vi genom vårt yttre ska visa omvärlden vilka vi är.

Omgivningen skriker åt oss: Vem är du? Låt det synas. Och den som trodde att det bara är normen som definieras hade fel. Också de så kallade sidokulturerna ska skapas och komponeras ihop.

I Madrid finns ett område som heter Chueca. Här får man som homosexuell leva ut sin sexualitet bland gelikar. Och så länge man håller sig just här får man existera ”precis som man är”.

I Chueca finns allt som man som så kallad medlem av HBT-världen kan tänkas vilja ha och behöva. Allt från sexbutiker, gaycaféer och gayklubbar till gayresebyråer. Resebyråns - Chueca Travels - existens säger mycket om vår samtid. Men den bög eller flata som anser att de i Chueca själva definierar vilka de är har dock blivit lurade.

Visst förstår jag varför ett område som Chueca kan uppstå. All separatism säger något om det samhälle den existerar i. Att ett område som Chueca existerar beror så klart på en icketolerant omvärld.

Och jag förstår att man behöver en fristad i den omvärlden och på så sätt fyller separatism och så kallade alternativkulturer en funktion. Men att bara stå för sig själv bland människor som inte ifrågasätter är att sluta ögonen.

Att blunda och acceptera. Separatism utan kamp på barrikaderna fyller inte den funktionen jag vill att den ska fylla. Den separatismen leder inte framåt. Den separatismen accepterar sitt öde som sidokultur, som undantag.

När separatismen blir en permanent verklighetsflykt, då är den farlig. För däri ligger paradoxen med Chueca, gränsen mellan fristad och verklighetsflykt är tyvärr svår att fastslå.

För av samma skäl som vänsterungdomen med converseskor, palestinasjal och pins med Che Guevara och Subcomandante Marcos hälsar på i Christiania flyttar bögen med v-ringad tröja och glitterbyxa till Chueca. Fullt mänskligt men inte det minsta revolutionärt. Det är att frånsäga sig rätten att själv definiera vem man är och att låta kapitalisterna profitera på ens identitet.

För vem har skapat förortshiphopblatten, silikonblondinen och schlagerbögen? Jo, någon som har insett att här finns pengar att tjäna. Erbjudanden om en livsstil till salu träffar oss mitt i vår osäkerhet och i vår önskan att få höra till.

Det är så viktigt att ifrågasätta. Att inte bara tugga och svälja. Köp inte när någon säljer en definition av dig eller någon annan, till dig. När någon säljer en livsstil till dig. Jag säger svälj inte allt som du får nedkört i halsen. Och om du gjort det, spy upp det i ansiktet på den som du köpt det av.

För tyvärr tror jag inte att det är bögarna och flatorna som helt själva skapat Chueca utan minst lika mycket de företagsägare och hyresvärdar som huserar i området. Jag tror att man sagt till varandra i Madrid att: Wow, här finns en grupp att skapa och tjäna pengar på!

Att det övriga samhället är så otillåtande att man som bög och flata endast känner sig hemma i Chueca är sorgligt. Och detta kan alltså tjänas pengar på genom ett antal väldigt nischade företag och bland de högsta hyrorna som finns i Madrid. Och inte är det väl en slump att det är mycket dyrare att gå ut på gaybar i Chueca än vad det är att gå på andra barer i Madrid?

För att flytta till Chueca är inte så enkelt som en motståndshandling och en flytt till fristadsparadiset. Lika mycket är det att gå med på att stoppas undan och bara få existera i en parallell verklighet där det dessutom profiteras på en.

Homosexuella är inte en egen ”ras” som behöver ett parallellt universum. För kalla mig naiv men vad hände med att låta alla existera överallt sida vid sida precis som de är?

Om och när den dagen kommer då bögarna och flatorna i Chueca klär sig likadant när de träffar sina vänner i Chueca som när de tar metron till en annan stadsdel för att arbeta, när den dagen kommer då ska jag applådera och säga ja, jag tycker att Chueca är ett paradis. Och världen likaså.