Urkult- vi lever!

På torsdagen tidig kväll hamnar vi mitt i en kärleksakt med Detektivbyrån, en lekfull Värmlandstrio med tusen idéer och instrument i en salig blandning.

Helt perfekt med spelningar innan invigningen, Denna enorma årliga återträff med gamla vänner och nya bekanta behöver fler festivaldagar och det är leenden överallt.

Dalia Faitelson och Pilpel njuter lika mycket som vi andra i väntan på den stora eldnatten. För vid midnatt öppnas festivalen och alla är där för att bevittna eldshowen med skickliga eldkonstnärer.

Efter det kliver Che Sudaka på och med sin unika blandning av olika genrer plöjer de skoningslöst genom publiken med sin spellycka.

Vad som är fint med Urkult är att det är mysigt att campa också. Dagen går fort vid Nämforsens kant.

FREDAG

Vi lyssnar på Lasse Fabel som öppnar poesiscenen. Jag är mäkta imponerad av en poet som dessutom är ljudtekniker utan att tappa gnistan. Politisk som vanligt får han publiken att tappa hakan och bäddar inte lätt för de kommande poeterna.

Tvåfaldig världsmästare på dragspel är Lelo Nika och han drar iväg med klaveren och dragsspelstoner.

Vill man ha fart och fläkt, vill man dansa sig tokig till gungande djurrocksklezmer, femtioelva tongångar samtidigt och grabbig folkmusik ska man se Räfven.

Till en av Urkults bästa akter kan jag inte stå stilla, för det animaliska Göteborgsbandet kan sin Klezmer och vet hur man entusiasmerar en publik.

Rävarna, älgarna och hararna tittar fram ur skogsdungarna och diggar med.

Ale Möller Band vill alla se och stora scenen är så bra att dansa på. Ale kan nog alla instrument i världen tror vi.

Hans medspelare är så bra.

Vi har sett Ellika och Solo förut på danslogen. Nu är de tillbaka för att förtrolla och charma.

Ellika berättar att varje stycke ter sig helt olika för henne och Solo. Ellika är en svensk folkviolinist och Solo en västafrikansk folkmusiker med helt andra klanger. Tillsammans bildar de ett pussel svårt att lägga men vackert att skåda.

På slutet tar hon upp vänner bland andra den välkända Ale Möller för ett storjam.

Missionärmusik från Zifa förvirrar och förvirrar och ropar men lämnar över stafettpinen till ett Etnodisco på logen som aldrig sett sin like.

LÖRDAG

Det första vi skyndar till är älskade Glesbygdn som vandrat runt Norrlands rike sedan Jokkmokks marknad och tar nu plats framför den stora Nämforsbackdropen och kör låtar på bondska.

Många på scen, mycket ljud och stoppa uranprospektering!

Svensk reggae när den är som bäst.

Jag lämnar Hoka Noba band.

Det verkar intressantare med Emma och Gänget som är bra mycket bättre än sitt bandnamn.

En försiktig Emma har en stark stämma och berättar vackra sagor.

Boot är en av mina favoriter och speciellt de lugna låtarna ger gåshud.

Ranarim är vackra röster och vanlig folkmusik.

Watcha Clan däremot är dansant och udda och ger kvinnligheten på Urkult då det är överhängande män. Bra sådana, men kvinnliga musiker behövs också.

Något alldeles extraordinärt bjuder Svjata Vatra på med sitt tilldragande scenspråk, starka stämma och udda instrument.

Dessutom får de hela publiken att dansa ringdans på deras vis. Vi fångas av de estniskukrainska tonerna som tar oss med på en resa vi gärna gör igen.

Sist ut är KAL som är ett galet serbiskt band med musik som det inte finns namn för. Bröderna Dusha och Dragan Risic med sina vänner avslutar 2008 års Urkult med buller och bång. Kvar är nu endast polskedansen...