Starkt socialreportage av
Moodysson

Oksana Akinsjina och Elina Benenson.
Foto: Per-Anders Jörgensen/Memfis Film.

Lilja 4-ever
Regi: Lukas Moodysson
I rollerna: Oksana Akinsjina, Artiom Bogutjarskij, Pavel Ponomaryou, Lyusov Agapova, Lilya Shinkaryova
Memfis Film AB/Sonet film, Sverige/Danmark, 2002

Lilja 4-ever når kanske inte riktigt till samma höjder som de föregående verken. Visst är det ett mycket starkt socialreportage (med lätt surrealistiska inslag) om en tonårig ryska som hamnar i sexslaveriets helvete men i den här genren har jag sett betydligt starkare filmer (inte minst Ulrich Edels Vi barn från Bahnhof Zoo, 1981) och Hector Babencos Pixote (1981). Edel gav oss en stark dos av unga tyska narkomaners vardag och Babenco beskrev i halvdokumentära bilder livet bland Rios limsniffande gatubarn.

Regissören Lukas Moodysson har gjort ett starkt socialreportage med Lilja 4-ever.
Foto: Per-Anders Jörgensen/Memfis Film.

Moodysson inbjuder biopubliken att i nästan två timmar få ta del av sextonåriga Liljas allt annat än behagliga vardag. Hon befinner sig i en fattig by i forna Sovjetunionen. Nu när kommunismen är bortsopad är det den västerländska formen av "frihet och demokrati" som råder och Liljas familj är bara en av alla som krossats av privatkapitalets storslägga.

Lilja är övergiven av sina föräldrar och lever i en rivningskåk med sin ende vän - unge grabben Volodja. Hon försörjer sig på prostitution. Riktigt ruskigt blir det när Lilja lockas över till Sverige i tron på ett bättre och rikare liv. I stället hamnar hon i ett om möjligt ännu värre helvete som sexslav åt en samvetslös hallick.

Samhällskritiken når inte fram

Oksana Akinsjina (Lilja) och Artiom Bogutjarskij (Volodja) är mer än utmärkta i sina roller och beskrivningen av deras tragiska liv känns trovärdig. Men jag tycker ändå inte samhällskritiken når riktigt fram. Fokuseringen hamnar mer på de slippriga torskarna än på det omänskliga kapitalistsamhället i stort.

Sexualdriftens snedsteg kan vi inte göra mycket åt men med ett mänskligare samhälle skulle vi med största sannolikhet slippa all denna vidriga sexhandel. För med pengar på fickan skulle knappast Lilja och hennes olyckssystrar behöva sälja sina kroppar? Men vad begär jag? Att Lilja skulle rusat runt med knuten näve och rutit politiska slagord? Eller att Moodysson kanske borde lagt på en knastertorr voice-over som förklarade att så här ser det minsann ut i Ryssland nu när den kapitalistiska valfriheten är ledstjärna?

Vi får nog nöja oss med att det åtminstone finns några filmare som på ett begripligt sätt visar oss orättvisans nakna ansikte. Hellre Lukas med sin skakiga kamera och gryniga bilder än den välkomponerade och obegriplige tråkmånsen Roy Andersson.

Ingen Oscar-film

Efter Anderssons gräsliga reklamfilmer för "nya posten" blir jag mer och mer tveksam över vad denne man egentligen känner för "den lilla människan". Var Moodyssons sympatier ligger känns betydligt klarare. Därför hoppas jag (i likhet med Moodysson själv) att Lilja 4-ever inte erövrar någon sabla Oscar. "Hellre att biopubliken går ut och försöker ändra världen än att en jury i Hollywood delar ut en Oscar", som han själv sa.

Som avslutning måste jag bara nämna finaste scenen ur Lilja 4-ever: när Lilja tror sig ha funnit kärleken i den lömske Andrei (spelad av Pavel Ponomaryou) och de åker tivolits radiobilar tillsammans allt medan Alphavilles 1980-talshit Forever Young ekar i bakgrunden. Samma sällsamma känsla av vemod grep mig när kollektivet i Tillsammans lirade boll till tonerna av Abbas SOS .