Ett återkommande tema för festivalen var Göteborgskravallerna i somras, både gällande filmer och seminarier. Dokumentärfilmen fick också utrymme vilket den annars inte får på svenska biografer, det visades också en hel del gamla svenska klassiker under temat guldbaggeretro.

Över 400 filmer från alla världens hörn gick från nio på morgonen till tre på natten, och det kändes som om det är en ny filmvåg på gång.

Baader-Meinhof och terrorismen

I dokumentärfilmen Black Box BRD, om Baader-Meinhof gör man ingående porträtt av terroristen Wolfgang Grams medlem i Rödaarméfraktionen, RAF, och som dog i en skottlossning med polisen 1993. Man får också ta del av historien om Alfred Herrhausen som styrelsemedlem i Deutche Banke ville avskriva skulder till tredje världen och var därför på väg att avsättas. Kort därefter omkom han i en bilexplosion i tiden strax efter Berlinmurens fall.

Vilka är terrorister och varför? Hur långt kan man gå i sin kamp för sin övertygelse?

Terrorismen har på senare tid varit ordentligt omskriven med tanke på dåden i september förra året, och därför känns denna dokumentär högst aktuell. Andreas Veiel gör en utarbetad redogörelse för rebellrörelsen kontra bankväsendet. Man får ta del av hur Västtyskland såg ut under 1970- och 80-talen.

Filmen bygger på anhörigas berättelser samt arbetskamraters och politiska organisationsmedlemmars skildringar varvat med svartvita arkivbilder.

Jag skulle ändå velat få en starkare bild av Baader-Meinhof generellt och terroristgrupperna när det nu istället var en stark koncentration kring personporträtt.

Black Box BRD har fått pris som bästa europeiska dokumentär vid Europeiska filmakademins gala i Berlin.