Vad vill Bodström?

Sveriges justitieminister Thomas Bodström har inte bara varit mycket angelägen om att få igenom lagförslaget, han var en av de som tog initiativet till det. För Bodström är det här en fråga om brotts- och terroristbekämpning. Frågan är väl vilka kriminella det är tänkt att man ska fånga in med den här nya lagen, som inte kan fångas redan idag?

Tveksamt hänvisa till terrorhot

Om den här lagen följs som det är tänkt så kommer det innebära att polisen får tillgång till lagrade uppgifter först efter att någon har blivit misstänkt. Polisen har redan idag omfattande befogenheter att tillgripa mot en brottsmisstänkt, exempelvis husrannsakan och avlyssning. Att kunna peka på att den misstänkte exempelvis pratat i telefon med en viss person vid en viss tidpunkt måste därför ses som ganska svaga argument för en sådan kraftfull frihetsinskränkning som det här faktiskt är. Sådana uppgifter skulle i en rättegång antagligen inte fylla andra är kompletterande funktioner, och även om de vore av en större vikt är det tveksamt om de står i proportion till frihetsinskränkningen.

Att i Sverige hänvisa till terrorhotet kan tyckas märkligt. Usama bin Laden har öppet refererat till Sverige som ett land al-Qaida inte skulle terrorisera. Säpo bedömer hotbilden som låg. Varifrån kommer då hotet som ska motivera minutiös massövervakning av människornas privatliv?

Går Bodström antipiraternas ärenden?

Man skulle givetvis kunna hävda att hotet är större mot andra EU-länder, som exempelvis Storbritannien och Spanien. Men varför ska det då vara nödvändigt att genomdriva sådan här lagstiftning på EU-nivå, och dessutom kämpa tappert för att få igenom den utan omröstning i parlamentet? När sedan detta inte lyckas till fullo går man ut i hård lobbying mot de två största partigrupperna i parlamentet, för att verkligen det hårdaste och mest extrema utkastet till lag blir det som röstas igenom för att sedan behandlas vidare. Det ligger onekligen ett starkt intresse bakom detta kraftfulla agerande. Men var är då hotbilden?

Förvisso ligger ett förslag i EU-parlamentets rättsliga utskott som behandlar patentintrång, och att dessa ska betraktas som grova brott och ge upp till 4 års fängelse. Sedan en tid har det ju pågått en uppskruvad debatt om upphovsrättsbrott på internet. En ny lag har stiftats i syfte att skydda skaparnas rättigheter även på nätet. Denna lag har dock kringskurits kraftigt av beslut fattade av Post- och Telestyrelsen och Datainspektionen. Den sistnämnda instansen har även tillsammans med liknande organ i andra EU-länder uttalat sig negativt om det förslag till datalagringslag som nu röstats igenom. Kritiken bestod i ett avståndstagande på grund av de kraftiga inskränkningarna av medborgerliga friheter.

Är Bodström ute efter att köra över de statliga organen som kringskurit den nya upphovsrättslagen? Om han var det, hade det inte varit enklare att enbart förbjuda anonyma internetuppkopplingar? Bodström är ingen upphovsrättslobbyist. Även om det kanske delvis ligger ett intresse från upphovsrättsindustrin bakom är det knappast hela förklaringen till Bodströms plötsliga bevakningsiver.

Frågan är då vart man ska leta för att finna en förklaring till det här beteendet från statsmakten. Bevakning av den här naturen brukar ju vanligtvis förknippas med blodiga diktaturstater. Den står också i skarp kontrast till alla de "västliga värden" som Bodström och många av hans likar säger sig stå för och vilja försvara. Värden som tydligen måste förkastas i det viktiga försvaret av de värden som måste förkastas.