Fredag 28 februari 2003
Det finns ett stort problem med Bushs vision. Om han nu tänker bekämpa den internationella terrorismen, som han påstår sig vilja, betyder det att en massa CIA-terrorister kommer att avskedas. Och vad kommer att hända med alla de militärjuntor som är beväpnade och finansierade av Pentagon.
Bush säger att Irak ska omdanas till en demokratisk stat. Är det något Turkiet och Saudiarabien stillatigande godtar. Ligger det verkligen i deras intressen att Irak blir en demokrati, om man med demokrati menar att det ska hållas fria val, att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, att minoriteter inte ska förföljas, att det inte ska finnas några politiska fångar, och att de fångar som trots allt finns inte ska torteras till dess de erkänner sina "brott".
Massdemonstrationerna mot USA:s krigsplaner visar tydligt att Bush har problem att övertyga omvärlden, men även den inhemska oppositionen, om att hans vision är den rätta. Det finns en tydlig skepsis gentemot USA. Frågan många ställer sig är vilka motiv USA egentligen har. För inte kan det väl vara som så att USA är beredda att sända sina soldater i döden bara för att stödja det irakiska folkets önskan att bli av med diktatorn Saddam Hussein.
Många kritiska röster anser att USA endast är intresserade av Iraks olja. Men det är att göra det lite väl enkelt för sig. USA har många intressen. Iraks olja är en av dessa. Men om landets viktigaste exportprodukt hade varit dadlar och inte olja, hade USA även då varit intresserade av att bekämpa den irakiska terrorstaten.
Enligt sedvanlig amerikansk logik stödjer man antingen USA eller Saddam Hussein. Sanningen är snarare den att vi som protesterar mot USA:s krigsplaner även angriper Bagdad. Skillnaden är att vi inte använder bomber eller sanktioner som vapen eftersom vi inser att detta i stort sett endast drabbar det oskyldiga folket. Samma folk som vi, men även USA, vill hjälpa. Vi tror inte att vi hjälper någon genom att släppa bomber på dom. Det är någonting endast en naiv cowboy från Texas kan tro på.
Om USA:s planer istället hade gått ut på att stödja den irakiska oppositionen. Då hade det aldrig anordnats några protestmarscher. Det sägs från palestinskt håll att det enda språk den israeliska staten begriper sig på är maktspråk. Det troliga är att det enda språk USA lyssnar på är ett språk som talas med ekonomiska termer.
Massdemonstrationerna visade på ett tydligt sätt att det går att samla människor, med sinsemellan olika politiska ståndpunkter, till en gemensam aktion. Är det då alltför långsökt att tro att något liknande även kan ske när USA väl börjar sitt krig.
När Frankrike återupptog sina kärnvapenprovsprängningar sjönk försäljningen av franska viner på de svenska Systembolagen. Hur skulle det vara om även protesterna mot USA:s krig tar en ekonomisk inriktning. Låt oss bojkotta McDonalds, Coca-Cola och Disney.