Bortom identitetspolitik

Framtidens feminismer
Paulina de los Reyes, Satu Gröndahl (redaktörer)
Tankekraft förlag, 2007

Kanske ska antologin Framtidens feminismer ses som en uppföljning av tidigare feministiska debatter inom och utanför akademin. ¹ Undertiteln är "intersektionella interventioner i den feministiska debatten." Författarna vill inte nagla fast en bestämd förklaring av intersektionalitet utan pröva dess möjligheter och begränsingar i maktanalyser av olika ämnen.

Rosengård är min Shatila! är en artikelrubrik som sticker ut. Paulina de los Reyes utgår ifrån de orden följt av ”ingen ska förakta oss som bor där”, som en kvinna sagt vid en hearing om diskriminering i Malmö. Shatila var ett palestinskt flyktingläger i Libanon och Rosengård en stadsdel (inte en förort) i Malmö. ² Det handlar alltså om platser i diasporan. ³ Uttalandet spränger de föreställda gränserna om plats (nationen) och tid för kollektivt minne. ”Diasporan fragmenterade tillvaro aktualiserar rummets (och tidens) betydelse för skapandet av en ojämlik ordning”, skriver de los Reyes. Betoning av rummet och tiden återkommer i de andra texterna.

I Utbrända eldsjälar är skolan platsen för Lena Martinssons studie. Hon har tidigare analyserat ledarskap i arbetsorganisationen på ett privat företag. I denna text kretsar det också kring ledaren i skolan när värdegrundsvisioner jämförs över tid. Martinsson undersöker hur kritik görs möjlig och omöjlig i strategierna för värdegrunden i läroplanen. Både i den liberalt och socialistiskt grundade värdegrundvisionen görs hierarkier och vissa förtrycksmekanismer lämnas utanför för att stöka till visionen. Martinsson menar att ett intersektionellt förhållningssätt kan störa fastlåsta föreställningar och uppmärksamma det som naturaliseras i strategierna för värdegrunderna.

Pia Laskars bidrag handlar om heterosexualitetens historia genom en studie av sexhandböcker på 1800-talet. Laskar analyserar hur ras, klass och sexualitet korsas i dem och gör intressanta reflektioner om hur Darwins evolutionslära sipprar igenom idén om den rätta sexualiteten. ⁴

Språket är inte något neutralt utan ingår i processer av kategorisering och identitetspositioner. Kritik av till exempel förortssvenskan lindas in i en ton av omsorg att ”ge dem ett språk” - när förortssvenskan är platsspecifikt slangspråk - blir en del av rädslan för blandning och att rangordna ett ”vi” och ”dem”. Satu Gröndahl tar upp hur ”invandrarlitteratur” och ”minoritetslitteratur”, politik och makt griper in i varandra. När minoritetsspråk får legalt status flyttas dess position och det innebär också en förändring för rikssvenskan. ⁵

Intersektionalitet är ett ord som börjat sprida sig bland journalister och tjänstemän i organisationer. Det är bra, men det kan ibland bli catchy och de som vet hur begreppet queer har använts kan känna lite oro. ⁶ En intersektionell analys kan kort beskrivas hur kategorier ”skapas och får mening i specifika maktsammanhang” och betydelsen av att problematisera det i tid och rum. Tiina Rosenbergs text är den som mest tar upp olika och ibland diffusa uppfattningar om intersektionalitet, som faktiskt ibland lite vagt.

Hennes bidrag Är alla marginaliseringar likvärdiga? knyts till queerteori, hbt-frågor och feminism och hon lyfter fram att ta hänsyn till olika kategoriers specifika historia.

Antologin springer ur en akademisk konferens och det är också där den främst kan vara språngbräda för den dialog över traditionella ämnesgränser som författarna uppmanar till. Här funderar jag över hur intersektionell analys skulle bidra inom praxis på det juridiska området.

Författarna tar intersektionalitet bortom identitetspolitik och övertygar att intersektionell analys kan ställa nya frågor i belysning av maktförhållanden. I vissa delar skulle kanske en foucaultiansk maktanalys komma fram till liknande frågor.⁷ Men författarna utvidgar Foucaults maktanalys med till exempel postkolonial- och queeranalys, Reinhart Kosellecks idéer om historisk tid och nymarxistiskt tänkande.