Fler gästartister än
överraskningar

West Koasta Nostra
Boo Yaa Tribe
Sarinjay/Playground

Att man har med gästrappare på hiphopskivor är inget nytt. Men på den här skivan finns det inte en enda låt som det inte står featuring efter. De har till och med skrivit ut Boo Yaa Tribe efter en av låtarna. Sånt här får mig att haja till. Hur mycket av materialet har bandet själva bidragit med? Vad är det man köper egentligen, en Boo Yaa Tribe-skiva eller en West Coast-samlingsskiva. Hursomhelst så finns alla namnen där av en anledning, skivan säljer mer. Den här typen av knep lämnar en med känslan av att artisterna ifråga hellre vill tjäna pengar än att få utlopp för sin kreativitet. Om det är så är det för jävligt.

Boo Yaa Tribe har funnits med sen 80-talet och är kanske mest kända för sin hip-hophårdrockslåt tillsammans med Faith No More. På West Koasta Nostra är det ingen hårdrock alls dock. Här är det bara gangsterrap som gäller. Funkiga beats och stöddig rap. Man hör mycket väl vilken sida av USA Boo Yaa Tribe bor på. Det är den där patenterat plastiga west coast-funken som avslöjar dem. Nu är det så här att man känner ingen soundet sen gammalt och visst svänger det och är proffsigt på alla sätt och vis, men föga originellt. Det känns som Boo Yaa Tribe spelar på säkra kort för att inte riskera något. Visst är det just gangsterrap, men också ganska trist eftersom det inte händer något nytt i musiken. Det puttrar på från första låten till sista utan att beröra nått nämnvärt.