Dags för zapatisterna
att välja väg

- Det finns ingen orsak för rebellerna längre. Zapatisterna har inget annat val nu än att acceptera freden, säger Sergio Sarmiento, en av redaktörerna på TV Azteca i Mexico City, och snurrar en penna mellan sina fingrar.

- De menade att det fanns inget fredligt sätt att förändra sin situation, men PRI (det förra regeringspartiet som innehaft makten i 71 år) förlorade faktiskt i folkliga, demokratiska val. Så nu måste de lägga ned vapnen, för annars betyder det att de gjorde uppror 1994 av andra orsaker än de de hävdade då...

För tillfället verkar det definitivt inte vara rätt läge att gripa till vapen, och åtgärderna har fått ett positivt emottagande av zapatisterna själva.

- Tillbakadragandena är en positiv signal, sade "Kommendant David" vid nyåret.

Men än är det inte möjlighet att börja förhandla, menar zapatisterna. Deras talesman "Subcomandante Marcos" påminde Fox om att åtgärderna inte räcker, och kräver frisläppande av alla fångar, ett totalt armétillbakadragande från ett antal specificerade positioner samt kongressgodkännande av SanAndres-avtalet.

Och kraven tänker de sätta press bakom, fast fredligt. I slutet av februari skall en marsch anordnas från Chiapas till Mexico City med hela zapatistledarskapet, och de manar civila samhället att ställa upp bakom detta.

Till och med delar av armén är nu bakom zapatisterna. I ett nyligen avslöjat strategiförslag kallat "Chiapas 2000" står enhop generaler bakom en demilitarisering av "konfliktzonen" och ett snart godkännande av avtalet så att fredsförhandlingar kan komma igång. Vidare vill man bland annat rensa upp korruptionen i Chiapas, fullt ut åtala skyldiga till massakrer och politiska avrättningar i delstaten och stärka det civila samhället.

Och detta är ju delvis vad zapatisterna har krävt hela tiden. Så Marcos skulle ju kunna ta värvning om inte detta också var en genial armestrategi för att "rycka undan benen" för rebellerna genom att helt plötsligt ta över deras åsikter. Man vill på detta vis vinna sympati bland befolkningen och generalerna tänker själva bli mer aktiva i sin marknadsföring och skisserar en smutskastningskampanj via internet för att få Zapatisterna att framstå som organiserade brottslingar och drogsmugglare. Marcos själv, vill man hävda, skall ha blivit otroligt rik genom sina kriminella aktiviteter.

Säga vad man vill om den här strategin, men frågan kvarstår: Vad kommer det att finnas för roll kvar för zapatistarmén? Att slåss med vapen för ett kongressgodkännande av ett fredsavtal är ju knappast demokratiskt, även om rörelsen alltid har varit mer baserad på image än vapen. Fast den dagen Marcos sitter utan huva på utekafeerna i Mexico City och dricker cappucino, så vet vi att förändringen i det mexikanska samhället knappast hade skett utan honom och hans zapatister.