Hopp om förändringar
efter valen

Bland den nyvalda presidenten Vicente Fox vallöften finns avmilitarisering i Chiapas, återupptagande av dialogen med EZLN och genomförande av San Andrésavtalet. Samtidigt vill han och hans konservativa högerparti PAN fortsätta att föra en starkt nyliberal ekonomisk politik med frihandelsavtal och privatiseringar av olje- och elindustrin. Ett genomförande av San Andrésavtalet skulle innebära att ursprungsfolken får en långtgående autonomi med självbestämmanderätt, rätt till sitt territorium och till naturresurserna. Det finns en klar motsättning mellan ett sådant utövande av autonomi och det pågående nyliberala projektet, som säger att allt ska stå till marknadens förfogande.

Nyliberala politiken legitimeras

För USA, EU och de globala finansiella aktörerna är valresultatet positivt. Maktbytet kan ges som ett bevis för att landet till slut blivit demokratiskt. Därmed kan dessa länder och aktörer avvisa anklagelserna på att de bortser från att grundläggande rättigheter inte respekteras i Mexiko när de ingår ekonomiskt samarbete med landet. Med PAN:s och Vicente Foxs valseger gör det nyliberala projektet mer legitimt. Den ekonomiska politik som PRI förde har nu röstats fram av medborgarna. Många politiska analytiker pekar på att det inte var PAN:s politiska program mexikanerna främst röstade på, det var PRI man ville ha bort.

Koalitionsstyre i Chiapas

Guvernörsposten i Chiapas tas över av Pablo Salazar , kandidat för koalitionen "Alliansen för Chiapas". Koalitionen bildades för att störta PRI från makten i delstaten. De ledande partierna inom koalitionen är PAN och PRD (ett center-vänsterparti som bröt sig ur PRI 1988). Salazar, som tillhör PRD, var fram till knappt ett år sedan en av de mer radikala medlemmarna inom PRI. Han var också medlem av den parlamentariska instansen som medlade mellan PRI-regeringen och EZLN. Hans vallöften gällande konflikten i Chiapas är mer långtgående och tydliga än dem som Vicente Fox gett. PRD har tidigare uttryckt förståelse för zapatisternas uppror och stöd för ursprungsfolkens kamp. Många hoppas nu att Salazar ska vara den rätta kraften för att arbeta för en lösning av konflikten och ett slut på det lågintensiva kriget. Salazar lär dock stöta på hinder i sin politik. PRI har fortfarande majoritet i det lokala parlamentet i Chiapas och ett val väntar inte förrän år 2001. Dessutom kan ett samregerande mellan PRD och PAN vara konfliktfyllt. PAN är uttalat ekonomiskt nyliberalt och PRD kritiserar just nyliberalismen.

Osäkerhet inför framtiden

Det lågintensiva kriget med militära och paramilitära mobiliseringar mot zapatisterna och andra oppositionella grupper i Chiapas fortsätter. Maktbytena på statlig och delstatlig nivå sker inte förrän i december och tills dess sitter PRI vid makten. Vilken politik de tänker föra i Chiapas den närmaste tiden är oklart, men en upptrappning av våldet och ett sista försök att ge ett slutgiltigt slag mot EZLN är inte uteslutet. De frågetecken och svårigheter som skymtas inför framtiden är många. Den enorma och korrupta statsapparat som skapats av PRI:s korporativa politik är svår att rubba. Militären är drillad av PRI och har lytt under dem i 70 år. Nu gäller det att den nya presidenten vinner deras lojalitet. De beväpnade paramilitära grupperna är en annan osäker faktor. Hur kommer de att agera när det ekonomiska och politiska stödet och kontrollen över dem försvinner?

Fortsatt dialog?

EZLN har tidigare sagt att de kan återuppta dialogen med regeringsmakten när San Andrés-avtalet genomförts och det lågintensiva kriget stoppats. Zapatisterna har ännu inte uttalat sig om valresultaten eller svarat på Vicente Fox invit till dialog. Kanske förhåller de sig lika skeptiska till de nya politiska makthavarna som till PRI-staten, tills de ser konkreta resultat av alla löften.