Svårt för flyktingar i
Chiapas

- Vi kan inte lämna byn, vi som är Zapatister blir då trakasserade, säger "Santana", en av Zapatistledarna i Polho. (Klicka på bilden för en större version.)

I omgivningen till den Zapatistvänliga byn Polho, som ursprungligen hade 950 invånare, trängs idag 5 000 flyktingar i nio olika läger. Många kom hit från grannbyn Acteal, där paramilitärer i december 1997 brutalt mördade 45 människor.

- Vår situation är svår, berättar "Santana", en av Zapatistledarna.

- Vi kan inte lämna byn, vi som är Zapatister blir då trakasserade av paramilitärerna och armén, vi kan bli fängslade och misshandlade.

Flyktingarna lever i enkla träskjul med jordgolv. (Klicka på bilden för en större version.)

En bit ovanför Polho, högt uppe på en av kullarna ligger ett av flyktinglägren. Enkla träskjul med jordgolv, korrugerade plåtbitar utgör taken. I tre år har närmare 65 familjer bott här. Ute på de branta sluttningarna ser man människor som hackar, jorden är obördig och svårbrukbar.

"Pedro", en av byborna rotar lite med handen i en låg buske, några bönor kommer fram. Ur en annan buske hittar han stora gulgröna, avokadoliknande frukter.

- Man skalar dem och kokar dem länge, berättar han.

- Smaken är ungefär som potatis. Annars har vi inget att leva på, vi får mathjälp från olika organisationer, majsmjöl, olja, lite socker...

"Pedro" tar oss in i huset och visar, hans fru bakar tortillas på eldstaden, på hyllorna ligger lite kläder, inget mer.

- Vi hann inte ta med oss något när vi jagades iväg, förklarar han.

Vattnet ur källan är orent, magsjukdomar är vanliga. (Klicka på bilden för en större version.)

Vatten får man från en källa i närheten men vattnet är orent. Magsjukdomar är vanliga här.

- Vi har kaffebuskar som måste skördas hemma, men det går inte att gå dit, paramilitären kommer bara att trakassera oss, kanske skjuta, säger "Pedro"

Det är uppskattningsvis 10 000 flyktingar som lever i Chiapas i olika läger. Människorna här är fångar, utan möjlighet till att röra sig utanför lägret och byn Polho. Det finns inga jobb, ingen möjlighet till försörjning.

- Vi kan göra hantverk, men vi kan ju inte åka till marknaden med dem, eller till San Christobal och sälja till turisterna, berättar "Pedro".