Om bombningarna

Men det råder inget tvivel om att detta var ett fruktansvärt brott. De främsta offren var, som vanligt, arbetande människor: dörrvakter, sekreterare, brandmän etcetera. Det kommer troligtvis att visa sig vara ett förödande slag mot palestinier och andra fattiga och förtryckta människor. Det är också troligt att attackerna kommer att leda till hårdare säkerhetskontroller med många möjliga utlöpare för att underminera de mänskliga rättigheterna och den interna friheten.

Händelserna avslöjar, på ett dramatiskt vis, missilförsvarsprojektets dumhet. Detta har varit uppenbart hela tiden, genomgående påpekat av strategiska analytiker. Om någon vill orsaka USA en oerhörd skada, inkluderat med massförstörelsevapen, använder de högst troligt inte missiler. Dessa skulle garanterat förstöras omedelbart. Det finns ett oräkneligt antal enklare metoder som i grunden är omöjliga att stoppa. Tisdagens händelser kommer troligtvis att utvecklas till ett kraftigt tryck att utveckla dessa system och få dem på plats. "Försvar" är en tunt försök att dölja planerna för militarisering av rymden. Och med god reklam, kan även de genomskinligaste argument ha tyngd bland en vettskrämd allmänhet.

I stort är brottet en gåva till den hårt chauvinistiska högern, de som hoppas kunna använda våld för att kontrollera sina domäner. Det åsidosätter också troliga amerikanska attacker och vad de kommer att utlösa. Kanske fler attacker som denna eller värre. Utsikterna framför oss är mer illavarslande nu än de föreföll före de senaste massakrerna.

Vi har flera möjligheter att reagera på. Vi kan uttrycka rättfärdig skräck. Vi kan försöka förstå vad som lett till brotten vilket betyder göra ett försök att tänka som de troliga attentatsmännen. Om vi använder den senare metoden, kan vi inte göra på bättre sätt, tror jag, än att lyssna till Robert Fisk ord. Fisk direkta kunskap och insyn i regionens affärer saknar motstycke efter många års utmärkt reporterarbete. Han beskriver "Ondskan och de fruktansvärda grymheterna ur ett krossat och förödmjukat folk," han skriver "detta är inte kriget mellan demokrati och terror som världen ska fås att tro under de följande dagarna. Det är nämligen också om amerikanska missiler som kraschar i palestinska hem och amerikanska helikoptrar som skjuter missiler mot libanesiska ambulanser 1996 och amerikanska granater som träffar en liten by som heter Qana och om libanesisk milis - betalad och beväpnad av Amerikas israeliska allierade - som stympat och våldtagit och mördat sig fram genom flyktingläger." Och mycket mer. Vi kan alltså försöka förstå, eller vägra och i stället bli delaktiga i det som är mycket värre och som ligger framför oss.