Tisdag 11 maj 2004
Aftonbladets Margareta Zetterström recenserar den italienske journalisten Carlo Boninis bok USA, viaggio nella prigione del terrore, som handlar om hans strängt bevakade besök i Camp Delta på den amerikanska Guantánamo-basen på Kuba.
Guantánamo-fångarna, bland dem örebroaren Mehdi Ghezali, behandlas inte som krigsfångar av USA, utan som "fientliga kombattanter", befriade från mänskliga rättigheter.
Fångarna lever isolerade i trånga burar och tvingas vid förflyttning bära hand- och fotkedjor som är fästa vid ett bälte runt höfterna, liksom öron- och ögonskydd för att utestänga alla sinnesintryck.
De fångar som är lydigast och mest samarbetsvilliga får vistas tre gånger per vecka i en cell som är sex gånger större än fångburarna. Varje sådan rast varar i trettio minuter. Tanken är att den fysiska aktiviteten i rastcellen ska hindra att musklerna förtvinar. Fångarna är nämligen förbjudna att göra gymnastik i de vanliga burarna. Mindre lydiga fångar lever givetvis under ännu sämre förhållanden.
Carlo Bonini tilläts inte tala med några fångar, utan boken bygger helt på intervjuer med amerikaner i lägret och på hans egna intryck och reflektioner.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion