Röster om Londonbomberna

---

Bush och Blair säger att Irak är slagfältet i kampen mot terrorismen och de säger att de måste slåss här så att inte våldet ska spridas till deras egna hem. Men det är just vad de gör i Irak som gör att de nu möter våldet därhemma. De sår frukterna av vad de har skördat.

Soad Mohammed, 40-årig lärarinna i Bagdad.
Citerad av den franska nyhetsbyrån AFP
8 juli 2005.

---

Tony Blair har inte rätt när han talar om "våra värden", som om dessa bara skulle tillhöra "oss", när dessa värden, som rättsstaten, friheten, utvecklingen, utbildningen osv. är krav som på ett desperat sätt ställs av majoriteten i det arabiska och muslimska sociala samhället.

Den svåra kampen mot terrorismen kan aldrig västvärlden vinna själv, genom att lägga beslag på dessa värden som något som exklusivt används i och identifierar våra samhällen, utan genom att med respekt; värdighet och rättvisa inbegripa majoriteten av medborgarna i den muslimska världen.

Gema Martìn Muñoz
Lärare i Sociologi i arabvärlden och i den muslimska världen
El País, 9 juli 2005

---

Att ge vika för dessa krafter vore att ge dem mer makt. I den bemärkelsen var Madridbombningarna en stor framgång för terroristerna. Spanien drog sig ur Irak, vilket gav terroristerna en känsla av att kunna diktera hur västvärlden agerar. Följaktligen får de blodad tand och försöker nu skapa samma händelseförlopp i Storbritannien.

Men britterna viker sig inte för terrorister. Premiärminister Tony Blair har tillsammans med George W Bush skött kriget mot terrorismen på ett föredömligt sätt. Blair kommer inte att ge efter för dessa illdåd.

Londonbon Christian Sandström
Svenska Dagbladet, 8 juli 2005.

---

Terroristerna kommer inte att ändra den brittiska livsstilen, sade Drottningen i fredags. Men det har de gjort.

Vi kommer inte att avskräckas, vi kommer inte låta oss terroriseras, sade premiärministern i torsdags. Men det har vi gjort. När terroristerna försöker ändra vår livsstil, fortsatte han, kommer vi inte att förändras.

Men de har fel, båda två. Vi har plötsligt förändrats och fortfarande, i efterdyningarna, håller vi på att förändras...
/---/
...tragiskt nog vet unga människor här att vår regering och USA:s regering medvetet ljög om anledningarna till att ta kriget mot terrorn, det så kallade, till Irak.
/---/
En av de många onda effekterna av bomberna kommer att bli en ny nivå av osäkerhet och misstro bland unga människor mot våra ledare och våra opinionsbildare.

Minette Marrin, kommentator
The Sunday Times, 10 juli 2005

---

Den brittiska regeringen och befolkningen står vid ett vägskäl.

Att antingen tro på skitsnacket om "onda terrorister som hatar frihet": förbli fast i USA:s utrikespolitiks våldsamma kretslopp, sedan anfalla och ockupera flera länder och vänta fem år till för att se om fler attacker kommer att riktas mot era städer eller inte.

Eller tro på (Spaniens premiärminister) Zapateros pragmatiska och rationella lösning (som den italienska regeringens beslut i dag): reparera röran som ni har orsakat i vår del av världen och dra tillbaka era trupper från Irak och Afghanistan, be om ursäkt för de olagliga krig som har orsakat hundratusentals människors död, dra krigsförbrytarna inför rätta och betala ersättning till Irak och irakierna.

Raed Jarrar, irakisk bloggare
8 juli 2005.

---

Problemet är att Bush och Blair är oförmögna att inse att våld inte löser våld. De förstår inte att terrorismen kan födas i deras egna länder.
/---/
Varken Blair eller Bush står för alla människors lika värde. Istället kan de själva betraktas som terrorister. De gör allt för att få makt och deras jakt på fienden gör oskyldiga till offer.

Vi måste jobba förebyggande och långsiktigt, annars kommer fler människor att skövlas. Både i Irak, USA och Västeuropa. Blairs och Bushs demokratisyn föder terrorismen och förgör människor.

Sofie Wiklund, ledarskribent.
Dala-Demokraten, 8 juli 2005.
Dagen efter mildrade hon sitt fördömande av Bush och Blair, efter läsarreaktioner.

---

Men om det finns en väg för att lösa denna alltmer utbredda cancer som ingen kan rädda sig från, så är det bland annat genom att kräva av regeringarna i den rika världen att inte bara förstärka polissamarbetet, utan att bekämpa rötterna till fenomenet.

Och en av delarna i problemet är utan tvivel fattigdomen som är en plantskola för våldet utanför den kriminella fanatismen med islamistiskt ursprung.

Spanska dagstidningen El País, ledare, 9 juli 2005.
Tidningen ligger politiskt nära socialistpartiet PSOE, som beslutade att dra tillbaka Spaniens trupper från Irak.

---

Förlusten av oskyldigas liv, i detta land eller i Irak, är just resultatet av en värld som har blivit en mindre säker och fredlig plats under senare år. Vi har arbetat utan ro för att avlägsna orsakerna till sådant våld i vår värld.

Vi hävdade, vilket även säkerhetstjänsten i detta land gjorde, att anfallen mot Afghanistan och Irak skulle öka hotet om en terrorattack i Storbritannien. Tragiskt nog har londonborna nu betalat priset för att regeringen bortsåg från sådana varningar.

George Galloway, brittisk parlamentsledamot.
Utesluten ur Labourpartiet.
Citerad i den brittiska nyhetskanalen BBC, 8 juli 2005.

---

I Spanien däremot fick de som bar med sig döden i sina ryggsäckar en värdefull present genom den politiska splittringen. I Storbritannien har de ännu inte lyckats mobilisera tusentals medborgare som anklagar regeringen för att ha skapat grundförutsättningarna för att utföra attentat mot civila. Det är skillnaden.
/---/
Som i Madrid? Kan så vara, men med fina skillnader. Ingen spansk politiker har ännu gått ut med att detta beror på beslutet om att gå ut i krig. Och jag säger spansk för det är från dessa man kan vänta sig det. Inga britter. Inga familjemedlemmar till offren har ännu färgat sina händer röda för att åka och visa upp dem vid dörrarna på Downing Street. Fina skillnader.

Carlos Herrera
ABC, 8 juli 2005.
Tidningen står nära högerpartiet Partido Popular, som skickade spanska trupper till Irak.

---

Tony Blairs svar på attackerna i London var typiskt. Flankerad av Bush och Chirac försvarade han "vår" civilisation. Barbarerna attackerade den. Han ansåg det inte nödvändigt med någon annan förklaring.

Varför hade dessa "barbarer" inte Paris eller Berlin som mål? Varför Madrid och London? Skulle det kunna vara så att dessa fruktansvärda händelser har något att göra med det permanenta kriget i Irak, där de "civiliserade" erövrarna inte ens bryr sig om att räkna de irakiska civila offren?

Tariq Ali
Pakistansk författare och essäist, författare till Bush i Babylon.
El País 10 juli 2005