Dagbok från Göteborgs
häkte

Försöksdjurens dag. Lördagen den 24 april 1999. Någon gång efter klockan sex bröt vi i djurrättsgruppen "Hjärtats djur" oss in på institutionen för experimentell biomedicin ("djurhuset") vid Göteborgs universitet. Gruppen bestod av Helena Eriksson, Peter Nilsson och mig själv, Pelle Strindlund. Vi befriade en beaglevalp, som fördes till ett säkert hem och fick namnet Tina. Helena och jag greps vid djurhusets entré, och togs in i arresten på polisstationen. Peter, vars uppgift var att föra hunden i säkerhet, anmälde sig själv på polisstationen under förmiddagen. På eftermiddagen meddelades att vi anhållits och vi flyttades upp till häktet, på polishusets översta våning.

Sön 25 april

12:15 Har just ätit lunch. En alltför stark grönsakssoppa. Läser Henning Mankell "Den femte kvinnan", som en äldre och trevlig vakt gav mig. Boken är spännande. Mankell har ett sympatisk könsmaktsperspektiv.

15:05 Kommer just från häktningsförhandlingar. Gick hyfsat, men verkligen inte mer än hyfsat. Kände mig blek. Min advokat sa i sin slutplädering något i stil med att jag väl lärt mig av aktionen och att jag framöver skulle följa lagen. Då var jag förstås tvungen att säga att jag var väldigt nöjd med aktionen, och att jag ville fortsätta att befria djur. Advokaten slog med pennan i bordet för att varna mig. "Det är klart att du blir häktad om du säger att du säger att du ska fortsätta", sa han.

16:30 Har just ätit middag. Någon slags gröt. Inte gott. Oroar mig lite för skadeståndet. Helt klart är kronofogden den största oron vid aktioner som dessa. Fogden är ett viktigt vapen för att hålla oss aktivister på mattan.

20:00 Har filat på en plädering inför rättegången. En idé är att prata om två teman. För det första: Lydnaden är problemet, inte olydnaden. Det är lydnad och auktoritetstro som gjort att människor begått ohyggliga saker under detta århundrade. Koloniala krig, folkmord, atombomber, Auschwitz, miljöförstöring, kvinnoförtryck, djurfabriker. Det är det faktum att människor lyder, som gör att övergreppen och orättvisorna kan fortgå. För det andra: Att tro att djur bör visas mindre respekt och hänsyn är människor är ett moraliskt misstag, art-ismens misstag.

Mån 26 april. Att filosofera med kofot

8:30 Har just ätit frukost. Vitt bröd och marmelad. Avstod från kaffet. Vi har ingen toa i cellen, och jag vill inte behöva ringa på vakterna mer än nödvändigt. Ringa för att pinka alltså. Det känns alltid som jag stör när jag ringer på telefonen efter vakterna. Jag glömmer att sätta på mig plastsandlerna när jag lämnar igen frukosten. Vakten säger åt mig och jag sätter snabbt på mig dem. Jag är lydig och ödmjuk. Varför? Ensam är svag. Att isolerad, på egen hand göra motstånd mot en så stark institution som ett häkte är svårt. Dessutom har jag ingen särskild läggning för att vara rakryggad och principfast.

8:50 Läkaren var just här. Jag passade på och frågade om knölarna Åsa hittade på mitt öra i julas. Men han såg dem inte och sa att cancer var ovanligt i ytterörat. Läkaren frågade vad jag studerade. - Praktisk filosofi? Är det att ägna sig åt grov skadegörelse?, frågade han. - Javisst. Vi befriade ju en beaglevalp. (Vi gjorde ju ingen skadegörelse för skadegörelsen skull. Vi gjorde bara vad som krävdes för att ta sig in i byggnaden, det vill säga krossade fönster, och befria hunden). Läkaren visste ju inte hur rätt han hade. Hade jag inte läst den typiske praktiske filosofen Peter Singer, och hans bok "Praktisk etik", det där jullovet för några år sedan hade jag kanske inte suttit här.

11:30 Var på "promenad", som det heter. Det innebär att du släpps ut på taket i ett betongrum stort som ett rymligt vardagsrum. Du kan promenara 15-20 steg i vardera riktning. Vi var några intagna som satt och snackade. Trevlig stämning. Enligt de andra så är Göteborg och Kronoberg de värsta häktena. Fick brev av Helena. Hon hade blivit grovt förolämpad av poliser när hon togs in på stationen. Försöker lugna mig med att tänka att de där poliserna inte är värda att jag blir förbannad. Fick det tipset av en jesuitpräst. Då gällde det CIA:s terrorkrig mot Nicaragua. "CIA är inte värda att du ligger sömnlös", sa han.

19:30 Pratade med Niklas och Peter på telefon. De berättade att styrelsen för NSMPD Göteborg offentligt uttalat sitt stöd för vår aktion, och nu skulle de trycka flygblad om aktionen. Väldigt glädjade. GT:s första sida pryddes av den befriade hundvalpen och texten "Fritagen". Bra. Idag tog de mina fingeravtryck. Jag läste något kul i GP:s notis om aktionen. Det stod att djurhuset vetat om att en aktion skulle äga rum - och poliserna som grep oss sa att de informerats om att det skulle ske en aktion - och att man därför låtit ett vaktbolag bevaka djurhuset från midnatt till klockan sex på morgonen. Vi hade ju tänkt göra aktionen klockan 05:30, men eftersom polisen stoppade Peter och mig när vi gick med stegen, kom vi fram senare än planerat. Så inte förrän efter sex så börjar vi bryta oss in. Och verkar alltså vakterna ha gett sig av. Kul.

20:00 Är trött. Ska försöka hålla mig vaken en timme, och sedan sova.

Tis 27 april

10:20 Posten kom just. Brev. Toppen. Värmande ord från Anna-Karin och Carina, samt Bengt, Peters pappa.

11:05 En polisman var just här. Han sa att de skulle göra husrannsakan hos Peter, för att leta efter hunden. Han meddelade också att han snart skulle hämta mig för ytterligare ett förhör. Men då tänker jag meddela att jag inte deltar i fler förhör, förrän vi givits en skriftlig försäkran att polisen inte tänker försöka återföra hunden. Polisen sa att husrannsakan var "ordinärt polisarbete." Nå, nu får de chansen att bryta med denna praxis. Också poliser har ett moralisk ansvar att bryta mot tradition och beslut, om förnuft och etik kräver det. I vart fall är jag nervös inför denna min första lilla olydnad i häktet. Det pirrar i magen när jag hör steg närma sig i korridoren. För att lugna mig, och få perspektiv på situationen, så försöker jag tänka på hur tortyroffer måste känna när de sitter i sin cell och hör steg i korridoren. "Kommer dom för att tortera mig igen?" Strålande sol. Dessvärre kommer jag inte ut på promenad idag. Glömde att säga till i morse.

11:30 Lunch. Knäpper på tv:n. Utbildningsradion visar scener från franskt femtiotal. En bild på epokens intellektuelle gigant, filosofen Jean Paul Sartre, bakom galler. Vet ej varför han fängslades. Kanske hans protester mot Frankrikes koloniala krig i Algeriet.

16:00 Polisen accepterade att jag inte deltog i fler förhör om hundfritagningen. Sanning att säga så verkar han inte bry sig. Han förhörde mig om gruppen "Ett liv i frihet" och vår aktion vid Jonsereds Herrgård - då åtta burhönor befriades och togs till ett bra hem - som skedde samma vecka som hundfritagningen. Han meddelar att "Ett liv i frihet" kommer att dömas samtidigt som "Hjärtats djur". Aj aj. Inte bra, eftersom vi inte kan träffas före rättegången och förbereda oss.

17:20 Kommer just från den "personundersökning" som görs med alla som är misstänkta för brott som kan ge fängelse eller övervakning. Du blir intervjuad om vem du är, vad du gjort i ditt liv osv. Och det är ju alltid smickrande att någon intresserar sig för en.

21:00 Har just sett en dokumentär om det tilltagande våldet på svenska fängelser. Bland de mest brutala är enligt programmet gänget "Brödraskapet". På promenaden träffar jag en man som är med i Brödraskapet, dömd för utpressning. Han ger ett sympatiskt intryck.

Ons 28 april

12:30 Är klart upplivad. Fick en massa hälsningar från göteborgsaktivister och bild på Tina, den befriade hunden. Känner att det värmer i bröstet. Göteborgsstyrelsens stöduttalande för aktionen verkar ha genererat mycket diskussion, debatt och kritik. Och så är det väl med öppen olydnad. Det tvingar fram ett ställningstagande, det skapar samtal, dialog och diskussion. Detta öppna och fria samtal måste vara något av demokratins kärna.

21:00 Hockey. Kanada - Sverige. Svenskarna spelar kasst, med det är vacker underhållning. När Sverige kvitterar dunkar vi i väggarna.

Tors 29 april. Att göra människor till rövslickare

10:50 Härligt väder. Kommer från promenaden. Fick en trevlig pratstund. En av kilalrna har tidigare suttit på häktet i sex månader med restriktioner, dvs. ingen tv eller radio, inga tidningar, promenader eller besök. "Man vänjer sig", sa han. Helena har inte fått mina brev, vilket irriterar mig. Godtycke verkar vara en viktig beståndsdel i hur häktet fungerar. Du kan inte vara säker på att något funkar. "Du kan få en sak, som förvägras en annan" som en medfånge sa. Detta godtycke får till följd att man blir ödmjuk och foglig. Det gäller att hålla sig väl med personalen, eftersom det inte finns några rättigheter att hänvisa till. "Dom gör oss till rövslickare", som samme man sa. Nå, jag tror att den bästa strategin är att inte hänga upp sig på att saker och ting inte fungerar som de ska, annars riskerar du nog att bli knäckt. Du får anlägga något slags österländskt perspektiv: Förändra din attityd till världen (livet i häktet) snarare än världen självt. För svaga människor som mig själv kan detta vara en strategi för att må bra här.

11:20 Dörren rycks upp. Här knackar man inte. "Din beundrarpost" säger pliten (som jag lärt mig att vakterna kallas). Brev betyder mycket. Genom dem får jag veta att det finns människor som tycker vi har gjort rätt, men jag underrättas också om att det inte saknas människor som är kritiska mot aktionen. Jag hoppas bara att våra kritiker berättar för oss vad de anser att vi gjort för fel och misstag. Kritik är viktigt. Det är bara så vi kan utvecklas och våra kampmetoder förfinas. Jag skulle själv vilja bli bättre på att ge kritik, rakt i ansiktet på folk. Varför har jag inte fått lärt mig detta i skolan? Det är så lätt att prata bakom ryggen.

14:00 Kulturskribenten Sven Rånlund försvarar veganer i en krönika i Göteborgs-Posten, under rubriken "Kafka åt inte heller kött."

15:00 Prästen var här. Jag oroar mig över konsekvenserna av vår aktion. Vi pratade om kontrollbehov, och att dessa i många fall är kopplade till en vilja att visa omsorg om andra. Vi pratade om hur vår västerländska kultur genomsyras av en planera-kontrollera mentalitet, som kan vara klart jobbig. Bland aktivister uttrycks den väl ofta i en känsla av att bära hela världen på sina axlar. "Utan mig så störtar saker och ting samman." Inte kul. I vart fall är det ingen idé att oroa sig för sådan jag inte kan göra något åt just nu. Engelskan har ett bra uttryck för detta: "Well cross that bridge when we get to it." Jag försöker lugna mig själv: "Låt det bero. Du måste inte lösa problemen nu."

17:00 Bestick och tallrikar samlas in efter middagen. Dagen är slut. Personalen säger "god natt." Som på långvården.

19:05 Vaknar. Har slumrat till. Det är inte lätt att hålla sig vaken när det inte finns någon stol i sängen. Du får stå upp, eller ligga ned på sängen.

23:05 Har just läst ut John Grishams bok "Juryn". Rolig bitvis, men inte så spännande. Har ringt på telefonen för att få gå på toaletten. Denna "jag måste gå på toaletten"-procedur är bland det mer förnedrande. Det är frestande att pinka i handfatet, men än så länge har jag avstått.

Fre 30 april. För full hals

7:50 Frukost. Tv:n slås på. Louise Boije af Gennäs, Göran Skytte och Kerstin Thorvall sitter i en panel och pratar om 1:a maj och bristande politisk engagemang. Boije af Gennäs lyfter fram de unga veganerna, "Unga vänstermänniskor är aktivare än någonsin". Hon har försvara veganer tidigare. I hennes roman "Stjärnor utan svindel" ges dessutom ett sympatisk porträtt av en arg femenistisk vegetarian. Skytte och Thorvall pratar i mun på varandra. Ett bra exempel på att det är viktigare hur man framför ett budskap, än vad man säger. Båda framstår som fanatiska och ovilliga att lyssna på andra. Dessvärre är det väl ofta så här som radikala djurrättsaktivister uppfattas. Tvärsäkra. "Kött är mord". "Krossa förtrycket". Jag tror inte vi behöver låtsas att alla våra argument är vattentäta, och att våra motståndare aldrig har på fötterna utan bara är ute för att rättfärdiga sina matvanor. Jag tror det vore bra om vi skruvade ned volymen en smula. "Om du skriker för högt, hör ingen vad du säger", som jänkarna uttrycker det.

10:20 Från promenaden. Jag informerats att en av "fångarna" som var här för ett par dagar sedan i själva verket är polis. Polisen lär göra så, när det vill lyssna på någon. Vet inte om mannen som upplyser mig har rätt, men det känns obehagligt. Det skapar misstänksamhet.

11:55 Utbildningsradion visar ett program om filosofi. James Rachels medverkade flyktigt. Kul att se honom här i min cell. Hans bok "Elements of Moral Philosophy" öppnade dörren för mig till att det fanns något som hette etiska frågeställningar. I den vänster som jag hade varit aktiv i existerade bara politiska frågor. Etik betraktades som något borgerligt. Rachels är ju djurrättare, vilket jag inte visste när jag läste Elements. (Då visste jag inte ens att det fanns en djurrättsrörelse.) Han bygger sin ståndpunkt delvis på Darwins evolutionsteori. Om detta kan man läsa i "Created From Animals - the Moral Implications of Darwinism", som är en lättläst och intressant bok.

15:55 Väldigt hungrig. Nästan yr. Det är inga stora mängder mat som serveras här.

0:15 Har just sett "Batman forever" på tv. Glömde för första gången bort att jag satt inlåst. Televisionen som samhällsfenomen kommer i ett annat ljus här. Tidigare har jag varit kritisk till tv:s roll i samhället. Jag tror det är James Petras som hävdat att det finns ett samband mellan att satellitkanalerna vält över Latinamerika, och folkrörelsernas tillbakagång på samma kontinent. Folk isolerar sig framför tv:n istället för att organisera sig tillsammans med andra. Men jag känner ingen lust att moralisera över tv-tittande. Visst, det är mycket skit, men tv:n är viktig om man sitter inspärrad. Särskilt för de som inte kan eller vill läsa böcker. Jag skulle kunna ge en hel del för en filmkanal. Det finns en parabol på taket, men som en av fångarna sa: "Den är väl bara för att personalen som jobbar natt ska ha något att titta på."

Lör 1 maj

11:10 Nu avtågar 1:a majtågen snart. Själv har jag huvudvärk. Sjuksystern sa att det var vanligt, på grund av den dåliga luften i häktet. Sverige är ökänt för att intagna på häkten behandlas hårt. EU-medlemsskapet lär dock tvingat Sverige att förbättra villkoren något. Just nu bygger man om detta häkte av just detta skäl. Bland annat så ska de intagna få omgås mer tillsammans, laga mat själva osv.

Sön 2 maj

10:30 En av männen på promenaden får besök idag. Han har inte haft obevakat besök på fyra månader och idag kommer hans flickvän. "Finns det säng i besöksrummet?", frågade han. Vi skrattade.

13:00 "Ingen träning för dig idag". Synd, för den som ligger på sängen hela dagen är en tid i gymmet toppen. Idag på promenaden hörde jag en väldigt homofobisk och kvinnoförnedrande jargong. Men jag ingrep inte. Är rädd att komma på kant med någon, särskilt någon våldsbenägen. Feghet kallas mitt agerande.

17:50 Nu var Peter Singer på tv:n som hastigast. Intervjuad på NSMPD:s kontor. Han pratade om global rättvisa.

Mån 3 maj

10:30 Kommer från promenaden. Fick ytterligare tips i inbrottsteknik. "Med tillräckligt stora verktyg får du upp vilken dörr som helst", sades det. Det finns långa kofötter som kosta 16 000 kronor enligt mina medfångar. Lite väl saftigt. De vi använde vid höns- och hundfritagningen kostade 50 kronor, och att få upp en trädörr tog inte många sekunder.

11:50 Tännsjö är på tv. Fråga: Varför fortsätter världssvälten när vi vet hur vi kan stoppa den? Tännsjö: Det är svårt att handla rätt när andra handlar fel. Det kräver mod. Det är lätt att handla fel, när många andra gör det.

20:30 Läste just ut en spännade kriminalroman, "Borta, men inte glömd" (Phillip Margolin). Lånade den i morse av biblioteksvagnen. Har sträckläst den. Spännande böcker är verkligen till stor hjälp här. Fick blommor av Pia. De står i en vas.

Tis 4 maj. Hur listiga är vi?

7:35 Frukost. Jurist på tv:n. "Vi går från ett vårdtänkande till ett strafftänkande för brottslingar", säger han. Kriminalvården står det på min säng. Men det är svårt att se i vad själva vården består. Och de intagna verkar eniga om att kriminalvården handlar om förvaring. Förvaring, eller något värre. Mina medfångar hävdar att syftet med att isolera häktade, det vill säga att sätta de under restriktioner, handlar om psykisk tortyr. De häktade ska sättas under så stor press att de erkänner. Kriminalvård. Jag ska alltså vårdas. Vårdas till vad?

15:30 Har just fått brev från tingsrätten. På torsdag blir det rättegång kl. 13:30. Fint. Ser fram emot att få lämna häktet. Verkar som åklagaren inte väckt åtal mot Erica. För att hon bara är 17 år? "Ett liv i frihet", exklusive Erica, åtalas för stöld. "Tagit åtta höns värda omkring 400 kronor." Femtio kronor är alltså en höna värd. Hjärtats djur åtalas för skadegörelse, grovt olaga intrång och stöld. Åklagaren skriver att brotten "utförts med stor förslagenhet". Förslagenhet betyder väl ungefärt listighet, skicklighet, slughet. Jag tycker det snarare är amatörmässighet som kännetecknar våra aktioner. Ingen av oss hade någon erfarenhet av att använda kofot eller slägga. Vi bryter upp fel dörrar vid burhönsanläggningen, vi stoppas av polisen när vi bär stegen mot djurförsöksanlägningen på medicinareberget, går vilse och blir försenade. Och det är ju detta som är så hoppfullt; att vi trots vår amatörism och tafflighet lyckas göra två bra aktioner, i vilka djur befrias. Vad ska djurrättsrörelsen inte vara kapabel till om fem eller tio eller tjugo år, då vi fått erfarenhet och kunskap om denna typ av ickevåldsaktioner. Jag ringer på personalen och ber att få låna en bok. "Vi ska se vad vi kan göra." Det brukar betyda att ingenting händer. Har inte fått duscha på två dagar. Jag luktar.

16:00 Stockholms biskop, Caroline Krook, var just på tv:n. Han sa att kyrkan dessvärre genom historien bidragit till att impränta lydnad i människor. Ja, hon använde begreppet lydnad. Lydnad för överheten och Gud. Tänker på Millgrams emperiment. Hans slutsats - att vi människor är beredda att ge främmande människor dödliga elchocker bara av det skälet att en man i vit rock ber oss göra det - måste vara en av de stora samhällsvetenskapliga upptäckterna i modern tid. Millgrams forskning förklarar kanske varför vårt århundrade blivit så blodigt. Det förklarar kanske varför unga män, påhejade av unga kvinnor, drog på sig vapenrocken och lät sig slaktas vid Somme och Verdun. Varför vanliga hyggliga människor blev vakter i koncentrationsläger. Varför familjefäder släppte atombomber över civila. Varför USA och Sovjet kunde angripa fattiga u-länder och bomba dem sönder och samman. Och det är kanske också förklaringen till att en välorganiserad, men laglydig, djurrättsrörelse låter djurförtrycket fortgå. Flyt med strömmen, sköt dig själv, lita på auktoriter och lyd. Är det verkligen egenskaper mänskligheten vill ta med sig in i det tjugonde århundradet?

Det Definitiva Beslutet

"Aktionen har medfört skador på ett sammanlagt belopp på omkring 78.500 kronor", skriver åklagaren. Att få kronofogden efter sig, det är nog det som skrämmer mest. "Detta blir du aldrig av med", som min advokat sa. Det Definitiva Beslutet, det oroar. Vi vill ha alla dörrar öppna, och det gäller kanske särskilt min generation och yngre. Jag försöker lugna mig genom att tänka att människor i alla tider fattat "definitiva" beslut, fattat val som fått konsekvenser för resten av deras liv. Att gifta sig var under lång tid ett sådant beslut, och att skaffa barn är, om inte ett livstidsåtagande, så åtminstone ett projekt med konsekvenser långt in i framtiden. På sätt och vis tycks barnaskaffande vara ett ännu större beslut än att bli skadeståndsskyldig, ändå är det inte vanligt att folk säger till blivande föräldrar "Detta blir du aldrig av med." Skadeståndet drabbar ju bara mig, men att avla barn innebär ju ansvar för någon annan, någon som inte bett om att få komma till världen. Lägg till detta alla människor som genom historien som valt att arbeta mot diktatur och ofrihet. Deras beslut har inte sällan lett till att de dödats. Samhällsreformerande arbete kan innebära konsekvenser för resten av ditt liv. Det verkar orealistisk att tro att vi kan segla fram genom livet på en räkmacka - att göra karriär och klättra - och samtidigt göra en betydelsefull insats för att avskaffa ett massivt förtryck. Ger jag uttryck för extremism? Tännsjö tar upp detta i en bok ("Demokrati och proletär revolution") som Linus skickade hit. "Politisk verksamhet kan i vissa lägen innebära stora offer", skiver Tännsjö men tillägger att denna form av extremism snarare är en dygd. "Den blir enda sättet att i en tragisk situation bevara sin värdighet". Hur bevarar vi vår värdighet i ett samhälle som plågar och dödar i djur?

19:10 Imorgon börjar rättegången för Annika, Ann-Britt och Stellan, det vill säga plogbillsgruppen "Bröd inte bomber". De har suttit flera månader i engelskt häkte (jag hälsade på dem i höstas). Det måste vara hårt. Långt från vänner och släkt. På promenaden sa ett par interner att de hört på radion att plogbillarna riskerade flera års fängelse.

19:55 Får inte låna den deckare jag vill ha, så jag fortsätter med Tännsjö. "En revolutionär process, som kanske pågår under många år, kännetecknas av stora svängningar i majoritetens entusiasm och aktivitet. Men den kräver att åtminstone ganska många håller ut i en planmässig ansträngning." (s 138) Det har han ju rätt i. Jag saknar en diskussion i djurrättsrörelsen om hur vi ska skapa uthållighet och kontinuitet. Hur ska vi bryta genomströmningen av aktivister? Läget nu är ju att aktivister kommer och går. Det är svårt att planera det politiska arbetet för mer än två månader framåt. Folk vill inte "binda sig". En del av lösningen är nog att ge människor möjligheter att utvecklas i rörelsen, att man får lära sig nya saker. När folk känner att de gjort allt (varit med i studiecirkel, affischerat, delat ut flygblad, kanske varit med i en olydnadsaktion), ja då är risken stor att de vandrar vidare. Resultatet blir en rörelsen som hela tiden får börja om från början.

Ons 6 maj

10:20 Godtyckligheten. En plit säger att jag får ha med mina grejor till tingsrätten, en annan att jag inte får det. På promenaden tog jag upp det faktum att Securitas inte kom till djurhuset förrän efter över trettio minuter. Mina medfångar sa att Securitas gärna tar god tid på sig. De är obeväpnade och vill inte träffa på beväpnade inbrottstjuvar. Åklagaren yrkar på att videokameran och videokassetten vi använde vid aktionen "förverkas", det vill säga förstörs. Fick höra på promenaden att bilar som folk smugglat knark i ofta förverkas. Nästa gång ser vi till att polisen inte lägger vantarna på videon. Helena skriver att vakterna gjort inspektion i hennes cell och beslagtagit det bröd som hon (och alla andra interner gissar jag) sparar för att stilla hungern på kvällen. En plit hade sagt att hon varit död om inte djurförsöken existerat.

14:30 Kommer just från träning. Trettio minuter på en motionscykel och dusch. Skönt. Vid lunchen så ville två plitar vara vitsiga "Vill du inte ha fläsk? Fläsk är livet!" Jag är dålig på att hantera situationer när folk förlöjligar mina matvanor. Önskar att jag kunde säga åt folk på något skarpt och bra sätt. Handla med integritet. Detta är något jag skulle vilja träna i rollspel.

20:30 Imorrn är det rättegång. Har gjort några stolpar. Ska säga till advokaten att han ska koncentrera sig på att få ut videokameran och kassetten, som visar hur vi befriar Tina.

Tors 6 maj

8:30 Rättegångsdag. Vissa hävdar att det inte finns några stabila karaktärsdrag, eller dygder. Det är situationen som avgör hur vi handlar. Tänker på detta, i ljuset av att jag inte vågade ingripa mot de rasistiska begrepp ("svartskalle") som används här. Den skulden får jag leva med.

11:00 Visitation av min cell. Jag får klä av mig naken, inför en kvinnlig plit. En av de trevligare dock.

13:00 Grönsaksoppa, men jag har ingen aptit. Lite nervös. Om en kvart åker vi till tingsrätten. Prästen tittade in. Plitarna pratar i princip aldrig med oss, och när den äldre trevliga pliten häromkvällen frågade "Hur går det med dig då?", så hoppade jag nästan till. Det ingår väl i deras yrkesroll att inte bli förtrolig med de intagna. Men en av de unga trevliga plitarna såg mig i mina civila kläder och frågade om jag skulle iväg. "Dom släpper dig nog", sa han. Vi får se.

Lör 8 maj. Åter i Hammarkullen

12:45 I torsdags släpptes vi, till en annars årstid. Våren är här. Solen gassar och träden står i blom. Om några dagar ska Hjärtats djur ha ett offentligt möte, då vi berättar och aktionen och ger människor möjlighet att ställa oss mot väggen. Vi har ju fått så mycket stöd, att det är frestande att få en idealiserad bild av fritagningen och vår grupp. Nu gäller det att ge kritikerna en chans. Det var många aktivister som demonsterade mot djurförtryck utanför rättegångssalen. 60-70 personer gissar jag. Det är intressant att många jobbade mer kring aktionen än vi i själva gruppen. Stödpersoner brukar man kalla de som jobbar med en aktion, men som inte själva utfört den, men aktionsförstärkare än ett bättre begrepp, som man börjat använda i dessa sammanhang. Aktionsförstärkarna gjorde i flera avseenden ett viktigare jobb än vi i gruppen. De var de som såg till att människor fick reda på att aktionen ägt rum, att pressmeddelanden skrevs, att våra familjer hölls underrättade under tiden i häktet, att flygblad trycktes och delades ut, att människor fick veta vår adress så att de kunde skriva brev. Det var aktionsförstärkarna som ordnade så att medierna rapporterade om Tina och aktionen (GT:s förstasida täcktes av en färgbild på Tina och texten "Fritagen - här göms hunden undan de plågsamma djurförsöken". Jag hoppas och tror att artiklar som den ger min förening Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök draghjälp). Och viktigast - det var aktionsförstärkarna som hittade ett bra hem åt Tina.

Rättegången

Rättegångssalen var full av djurrättsaktivister, och många fick vänta utanför. Det var så mycket folk att häktespersonalen satte på oss handklovar när det förde in oss. Kanske trodde de att vi skulle fritas? Rättegången var en lärorik upplevelse. Inte minst att höra försvarsadvokater i aktion. Första halvtimmen fattade jag ingenting av. Kände mig helt överkörd. Försvarsadvokaterna började säga att vi erkände vissa brott och förnekande andra, trots att vi alla hade linjen att vi erkände att vi befriat hunden, men sa att detta inte var en brottslig handling enligt vår mening. Nå, jag klandrar nu inte advokaterna. De gjorde sitt jobb, och det var vårt jobb att kontrollera dem. Men för egen del tror jag att jag kommer att undvika att bli försvarad av advokater framöver. Jag tyckte vi skötte oss bra i rättegången, särskilt med tanke på att vi inte haft möjlighet att träffas och förbereda oss tillsammans. Peter berättade om hur han sprang med hunden i famnen, Helena om hur hon suttit i den djurförsöksetiska nämnden i flera år och sett hur liten hjälp den var för djuren. Själv försökte jag säga att jag tror att civil olydnad bidrar till att stärka och utveckla demokratin. Förutom oss i Hjärtats djur var också Paul Josefsson inför rätta. Han var med och befriade åtta burhöns från en burhönsanläggningen vid Jonsereds Herrgård, och var åtalad för stöld. Den sista slutpläderingen höll Paul. Han fick sista ordet. Och kanske nåddes rättegångens höjdpunkt då. Han berättade att han var judisk och att han som jude var glad över att människor under Förintelsen vågad bryta de tyska lagarna och rädda livet på människor. Plötsligt såg man hur rättens ledamöter reste sig i stolarna. Nu var det allvar. Paul sa att han var rädd för ett samhälle där människor lydde lagen, snarare än se till individers bästa. Ett samhälle där juridiken sätts över etiken. Åklagaren yrkade på ett kännbart fängelsestraff. Efter en halvtimmes väntan kom beskedet: Villkorlig dom och dagsböter. 80 gånger 30 dagsböter, det vill säga 2 400 kronor. Jag vet inte om jag tänker betala dem. Vi ska träffas och prata om detta i gruppen.

Vägen framåt

Efter rättegången förebrådde min vän Nyllet, med glimten i ögat, mig för att jag inte nämnt Ulf Lundell under rättegången. Okej, jag medger att det var en blunder. Men jag sonar det genom att ge honom ordet här i stället. ". . . det säjer historien: lydnad är farligt, olydnad har alltid fört mänskligheten framåt." Även om Lundell har rätt så är det tveklöst så att det krävs mer än isolerade brott av lydnaden för att utveckligen ska gå framåt. Det krävs uthållighet. En rad djurrättsgrupper hade gjort civil olydnad före Hjärtats djur ("Människor för pälsdjurens frihet", "Låt pälsdjuren leva", "Vi har en dröm", och burhönsbefriargrupperna "Bankiva", "Fri som en fågel" och "Ett liv i frihet" för att nämna några av dem. Imorse, onsdag den 12 maj, så befriade olydnadsgruppen "Dagen gryr" öppet fyra hönor från en burhönsanläggning utanför Göteborg). Och om olydnad för djuren ska vara något annat än ett dödfött projekt så måste vår fritagning följas av många andra aktioner, många andra initiativ. Kanske hundratals, kanske tusentals. Om Hjärtats djur beträdde en återvändsgränd, eller eller om civil olydnad kan bidra till att avskaffa människans exploatering av djur är något som framtiden får utvisa.

Ordlista:

Bröd inte bomber

En svensk plogbillsgrupp, som i september 1998 påbörjade avrustningen en av en brittisk kärnvapenubåt. Se www.plowshares.se/bnb

CIA

USA:s underrättelsetjänst. Deltog i USA:s aggression mot Nicaragua under åttiotalet.

Civil olydnad

Det finns ingen av alla accepterad definition på civil olydnad. En som är vanlig tar fasta på att det är "öppet och ickevåldsligt lagtrots med politiska syften". Mahatma Gandhi och Martin Luther King är kända företrädare för civil olydnad. Lästips: Per Herngren "Civil olydnad" (kommer under våren 1999).

Djurhuset

Så kallas institutionen för experimentell biomedicin, på medicinareberget vid Göteborgs universitet.

Ett liv i frihet

En grupp som genom civil olydnad den 21 april befriade åtta hönor från en burhönsanläggning vid Jonsereds Herrgård, utanför Göteborg. Gruppen består av Erica Larsson, Peter Nilsson, Paul Josefsson, Helena Eriksson och Pelle Strindlund.

Försöksdjurens dag

En årlig internationell aktionsdag mot djurförsök, den 24 april.

GP

Göteborgsposten

GT

Göteborgstidningen

Husrannsakan

Polisen kan göra husrannsaken för att (a) hämta någon som ska gripas (b) söka efter föremål (c) få fram omständigheter som har betydelse för brottsutredningen. Till exempel kan de beslagta din dator, om de tror att du har information på den som kan vara relevant för brottsutredningen. Beslut om husrannsakan fattas av åklagare eller domstol.

Häkte

Om du är misstänkt för ett brott som kan ge minst ett års fängelse kan du bli satt i häkte om (a) det finns risk att du försvårar polisutredningen, till exempel förstör bevis, eller (b) det finns risk att du fortsätter begå brott, till exempel att du säger att du inte ångrade din civila olydnad och att du är vill göra nya aktioner. Förhållandena för de intagna är i regel hårdare i häkte än i fängelse, eftersom man vanligtvis hålls häktad under en relativt kort tid.

Häktingsförhandling

Tingsrätten avgör om du ska häktas eller ej. För avgöra detta hålls en "minirättegång" då åklagaren, som begärt dig häktad, försöker förklara varför du bör häktas. Om du företräds av en advoktat så kommer hon att försöka få dig fri, säga att det inte finns någon risk för att du förstör bevis eller begår nya brott.

Kronofogden

Om du är skyldig någon pengar så kan ärendet gå till kronofogdsmyndigheten, som försöker kräva in pengarna av dig åt den som du är skyldig. Det kan innebära att en tjänsteman kommer hem till dig och "mäter ut" något av din egendom, till exempel tar din stereo eller bil.

Lundell, Ulf

Svensk rockmusiker och författare. Citatet är ur CD-boxen Livslinjen 1975-91.

Medicinareberget

Så kallas den plats i Göteborg där det ligger en rad universitetsinsitutioner kopplade till medicinsk forskning. Där ligger också Institutionen för experimentell biomedicin, eller djurhuset som det också kallas, från vilken Hjärtats djur befriade beaglevalpen.

Millgram, Stanley

Amerikansk socialpsykolog. I hans bok "Lydnad och auktoritet" (1975) redovisas hans forskning på ett lättbegripligt sätt. Millgrams experiment innebar, mycket förenklat, följande: En person sattes vid en strömbrytare. En person som låtsades vara forskare sa åt henne att från denna strömbrytare gick ledningar till en annan person, som satt i ett annat rum. Personen vid strömbrytaren informerades om att man gjorde ett vetenskapligt experiment, där man undersökte inlärning (Hon lurades. I själva verket så var det ju hennes beteende som studerades. Millgram ville se om människor skulle lyda "forskaren" när han bad dem att ge elchocker till en främmande människa). Personen beordrades sedan att ge elchocker varje gång människan i det andra rummet svarade fel på frågor hon fick. I det andra rummet satt i själva verket en skådespelare, som skrek och bara låtsades få elchocker. "Forskaren" bad personen vid strömbrytare att ge elchocker, och med ökande intensitet, med ökande elstyrka. Millgrams nedstående resultat var att en stor majoritet människor var beredda att ge den främmande personen dödliga elchocker, om de beordrades att göra det av forskaren.

Nicaragua

Ett litet fattigt land i Centralamerika. 1979 störtades den USA-stödde diktatorn Somoza i ett folkligt uppror. Vänsterrörelsen sandinisterna tog makten, vilket föranledde USA att stödja högergerillan "contras" vars terroristiska militära verksamhet bidrog till den krigströtthet som förde sandinistregeringen bort från makten vid parlamentsvalen 1990.

NSMPD

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges största djurrättsorganisation med runt 50 000 medlemmar.

Olaga intrång

"Intränger eller kvarstannar någon eljest oberhörligen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartryg, på upplagsplats eller på annat dyligt ställe, dömes för olaga intrång till böter", lyder lagen. Är brottet grov kan du dömas till upp till två års fängelse.

Plit

Personal på häkte eller fängelse.

Plogbillsrörelsen

En freds- och solidaritetsrörelse som arbetar med ickevåld och civil olydnad. Besök den svenska grenen av denna internationella rörelse på: http://www.plowshares.se

Politisk arbete

Arbete för att påverka samhället. Ej synonymt med partipolitiskt arbete.

Singer, Peter

Moralfilosof från Australien. Författare till bland annat "Djurens frigörelse", den bok som betytt mest för framväxten av den moderna djurrättsrörelsen.

Tännsjö, Torbjörn

Professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Författare till bland annat läroboken "Vårdetik".

Villkorlig dom

Detta straff (eller "påföljd" som den juridiska termen är) är en slags varning från rättens sida. "Det får gå för den här gången, men om du gör om det kan du dömas hårdare." Om rätten bedömer att risken att du ska göra nya brott är liten så kan du dömas till villkorlig dom. Om du begår nya brott inom två år så kan du dömas till annan påföljd, till exempel fängelse. Men villkorliga domar är inte kopplade till ett villkorligt fängelsestraff, som det var tidigare, då man kunde dömas till exempelvis tre månaders villkorligt fängelse.