En extra dag av tristess

Det har varit en lång och seg helg. För oss på kåken innebär helger som midsommar bara att det blir ytterligare en dag av absolut ingenting. På helgerna stannar allt av på något sätt, det händer ingenting, och i fredags blev det alltså ännu en sådan dag. Midsommarafton blev en extra dag av tristess.

I dag är det onsdag och jag har fortfarande inte fått något besked om när min förflyttning kan tänkas bli av. Det är bra egentligen eftersom avsaknaden av besked i detta fall förmodligen innebär att min permission kommer att bli som planerat på fredag. Min första 48-timmarspermission, åker härifrån på fredag morgon och ska inte vara tillbaka förrän söndag eftermiddag. Känns helt overkligt att jag på lördag både kommer att vakna och somna i frihet.

Exakt vad jag har planerat att göra vet jag inte om jag vill skriva om. Jag vet att både plitar och kvinspar [kriminalvårdsinspektörer reds anm] är inne på Yelah ibland och kollar vad jag skriver, och det innebär tyvärr att jag måste tillämpa en viss självcensus när jag skriver. Men det ska i alla fall bli skönt att umgås med hyfsat normala människor i en normal miljö under helgen.