Att dansa framför kassan

du tar ett steg fram och tillbaka
ett leende trots tre koppar
kaffe till bord tre fem och sju.

växla pengar, du får den vänlige alkisen att
spricka upp i ett leende.
den afrikanske snubben och du möts
framför vegas i ett ögonblick.

Du hamrar på kassan rytmiskt till
den trumma som kommer från ombytesrummet.

Så kommer det:
- Kan ingen stänga av musiken.
- Jag behöver växla en femhundring
- Ni ungdomar har det så bra, tjänar så mycket pengar på så lite jobb.
Musiken tystnar och larmet från kunderna dränker rytmen.

Du och polaren drar taktiksnacket inför situationen.
Nu gäller det att skruva ner tempot.
Gå sakta fram till tanterna.
Driva ner skiten,
till lugnet.

Lita på polaren och ursäkta sig,
strunta i de arga blickarna och dansa vidare
genom arbetsdagen.
Hålla det tempo som tillåter båda att vila.

Sorlet fortsätter,
- Fan vilken lirare den jäveln är,
- Var är min mat jag beställde?
- fattar du inte att invandrarna börjar bli för många,
snacket går och tempot stegras,
folk flyter till,
nu gäller det att ställa upp på varandra.
Enade vi segra, söndrade vi falla.

Efter sjuttonde koppen börjar jobbet att flimmra,
tvn:s siffror ekar ihåligt.
bokstäver studsar otäckt mot väggarna,
du glömmer summor och står snart upptryckt mot väggen

Arga blickar och hårda ord sabbar dansstegen,
du ramlar för en sekund,
någon attackerar från sidan,
- kan du inte räkna eller, ditt ägg!

Men det gäller att inte visa något,
att stänga ute.

Lassa på korven,
ragga kunden,
hälla upp kaffet,
sälja brickorna,
om och om och om igen.

Bara alkisen är vänlig.

Och så mot slutet av dagen,
kompisen tar ett försiktigt steg mot dig,
- Fan nu är folk nästan borta, nu drar vi på musiken!
disktrasan följer rytmen över borden,
och så blev dagen lite lättare.