En orgie i svett, datorer
och snacks

Men det finns de som håller på sina gamla burkar i vått och torrt - före, under och efter all retrohype. Bland dem finns både 30-åriga rävar och 15-åriga nykomlingar. De blir färre och färre mest hela tiden, men de håller kontakten med hjälp av posten, internet och partyn!

Little Computer People 2000 var ett sådant party. Det ägde rum i sista helgen av juli i en gympasal i Växjö. Det var ungefär 90 betalande, och vissa hade rest ända från Italien för att komma till lcp2000! Förutom att partyt var ett av de få som riktades till gamla datorer, så var det även det första som riktade sig till Gameboy-användare. Gameboy har vunnit många användare de senaste åren, bland annat eftersom C64-användare gillar Gameboys likheter med deras gamla maskin.

Hursomhelst - jag kom till partyt på fredag eftermiddag och vid den tiden var det bara ett par finnar som kommit dit. De hade rest i mer än 30 timmar till Växjö och fått hålla sig vakna hela vägen. De sa att de skulle fortsätta med det, eftersom de hade så många öl att dricka upp.

Folkmassorna började komma framåt kvällen, och gympasalen förvandlades sakta men säkert till en orgie i svett, datorer och snacks. De flesta maskiner var Amiga eller C64, men man hittade även en Vic20, några GameboyColors, ett Nintendo 8-bit, ett par C128or, en synth och andra digitala sötsaker. PC-datorerna var inte svåra att räkna, och de som var där skulle användas till Gameboy-programmering. Inget annat.

Vad hände då under denna tillställning? En del drack mest öl och minglade runt bland borden, där databoysen satt uppradade och programmerade, musicerade, ritade, spelade spel, kopierade och hade skoj. Andra gjorde annat. Folk gled runt och hade verkade ha trevligt, helt enkelt.

I och för sig, trevlighetsfaktorn sjönk något efter partyts första strömavbrott. Det är inte speciellt kul när man jobbat i flera timmar utan att spara, och allt arbete försvinner ut i ingenting. Det var inte förrän efter några strömavbrott till som organisatörerna fick ordning på problemet. Då var allting frid och fröjd igen.

På lördag natt skulle tävlingarna ta plats! Det handlade om tre olika: musik, grafik och demo.

Ett demo är ett program som ska demonstrera vad datorn kan åstadkomma genom att kombinera ljud, bild och text (multimedia, i dagligt tal). Det var inte enskilda tävlingar för varje grunka, utan det var alla-mot-alla-filosofin som gällde. Vinnarna utsågs av en jury, och fick ställa sig på en extremt snygg prispall senare på natten. Efter det låg folk i sporadiskt utplacerade högar och drömde digitala drömmar.

Partyt var i princip över, och Söndagen gick åt till att städa, leta prylar, resa hem och få ordning på dygnsrytmen. Jag var ganska mör efter ett lcp, men kände mig alldeles nöjd inuti!

Det är härligt att se att det finns folk som fortfarande uppskattar de här gamla burkarna och verkligen producerar nya grejer. Dagens prylar suger verkligen musten ur maskinerna, och de är många gånger bättre än de tidiga försöken under 1980-talet.

Jag tackar Frantik/HT, som organiserat ett briljant datorparty: tack.