Nolltolerans fungerar
ingenstans

Sydsvenskan återgav 26 december på Lundasidan en anonym insändarskribent som meddelar att lösningen på "klotterfrågan" vore att offentligt avrätta vissa ungdomar. Jag noterar i förbifarten att detta yttrande i lagens mening utgör grovt olaga hot och är ett betydligt grövre brott än "klotter". Det förvånar mig alltså inte att skribenten inte vågar uppge sitt riktiga namn, och jag beklagar verkligen de läsare som behövt ta del av detta neanderthalinlägg.

Samtidigt kan jag mycket lätt begripa missnöjet med en klotterpolitik á la Kommunförbundet som aldrig fungerat, bara kostat pengar och skapat irritation. För er som är intresserade av "klotterbekämpning" kommer här ett par frågor som borde förtjäna en seriöst behandling, helst också på ansvarig nivå.

• Varför har Malmö - som sedan länge kunnat ordna en laglig graffitivägg mitt i staden - mycket mindre "klotter" än Lund, som har "nolltolerans mot klotter" enligt ett kommunalt beslut 1998?
• Lund är i dag, efter två års nolltolerans, en av landets absolut klottertätaste städer (jämför Sydsvenskan 21 december). Enbart Stockholm och Västerås ligger för tillfället lika, och de städerna har också "nolltolerans". Kan här möjligen finnas ett samband?

Egentligen borde ni som viftar med knytnävarna så fort ordet "graffiti" nämns inte ha något att beklaga er över alls, trots att ni nu gnäller värre än någonsin. Ni fick ju som ni ville, det vill säga nolltolerans. Att ni inte lyssnade på dom som varnade för effekten av en sådan metod är något ni får skylla er själva för helt och hållet. Och värre lär det bli - antagligen är det bara en tidsfråga innan Stockholmsfenomenet "trashing" spritt sig söderut.

Skyll i synnerhet inte på oss som förespråkade lagliga väggar, graffitiskola under kvalificerad ledning och utställningsverksamhet. När det görs på rätt sätt och av rätt personer är det den oöverträffade metoden att reducera illegal graffiti, vilket bevisats gång på gång. Och samtidigt få vackra muralmålningar på ställen som annars ser anskrämliga ut. Till gagn för kulturbebyggelsen.

Då har man åtminstone FÖRSÖKT göra något för att försöka förbättra situationen, men den möjligheten ville de borgerliga politikerna inte ge lundaborna. Det var enklare att spy sin galla över den förfärliga ungdomen i debila propagandabroschyrer.

Om vi säger usch och fy ett visst antal gånger så försvinner "klottret" tycks de svenska myndigheterna tro. Men i nolltoleransens upphovsland USA har man för länge sedan övergett denna linje. "Alltför många och allt för oskyldiga personer har blivit skjutna" summerade Times i en analys. Insikten att man gjort ont värre med detta polisraseri sprider sig nu långsamt till Europa.

Våra egna ungdomar verkar inte värda någonting jämfört med de oerhört betydelsefulla grå cementväggarna. Mer taggtråd, fler poliser, längre straff - tror någon på fullt allvar att detta har någon effekt på "klottret"? Nej, jag tänkte väl det. Men här är det inte resultatet som räknas utan bara politisk prestige, och då blir det också därefter. Något för ungdomsväljarna att tänka på i nästa kommunalval. Ni utgör en maktfaktor. Kräv politiker som kan hantera ungdomskulturen på ett intelligent sätt och som kan förhålla sig till den som en tillgång, inte ett hot.