Ung vänsters fackliga
uttalande ett mysterium

Dagens unga vänsterpartister vill till skillnad från moderpartiet ta avstånd från den frihetligt sinnade fackföreningsrörelsen i Sverige. Ung vänster visade detta i påskhelgen när organisationens riksmöte tog avstånd från SAC-Syndikalisterna till förmån för LO och TCO.

På något vis har jag alltid uppfattat vänsterpartiets ungdomsförbund Ung vänster som en ganska radikal organisation, som sett ett frihetligt socialistisk samhälle som sitt mål. Ett samhälle där en stor del av produktionsmedlen befinner sig i samhällets ägo och fackföreningar såväl som övriga samhället präglas av decentraliserade beslutsvägar och lokal demokrati. Men efter påskhelgens riksmöte kan jag nog komma att tvingas revidera denna ståndpunkt.

Nu har Ung vänster tagit ett gemensamt uttalande till förmån för Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och emot Sveriges arbetares centralorganisation (SAC). Inte ens socialdemokraternas ungdomsförbund har gått så långt. Aspirerar månne Ung vänster på att bli LOs och socialdemokraternas nya ungdomsförbund?

"Att organisera sig i ett alternativt fackförbund som SAC är inget alternativ om man på allvar vill stärka arbetarklassens ställning gentemot arbetsgivarna", säger rikstinget i sitt uttalande. "Det hänger framför allt samman med storleken", säger man. Att SAC är en liten fackförening i jämförelse med LO eller TCO skulle alltså vara skäl nog att inte organisera sig där? Det är inte utan att man då funderar över vilken självbild vänsterpartiets ungdomsförbund har.

Kommer förbundets nuvarande medlemmar att förorda ett medlemskap i Arbetarepartiet Socialdemokraterna när de lämnar Ung vänster, i stället för medlemskap i vänsterpartiet? Vänsterpartiet är ju trots allt mycket mindre än socialdemokraterna även om man de sista åren har fått ökat stöd bland väljarna. Om partiet när det befann sig omkring femprocentsgränsen skulle ha följt Ung vänsters logik hade det blott varit en historisk parentes vid det här laget.

I det ursprungliga förslaget från Ung vänsters styrelse fick SAC rentav kritik för att man satsade på att utbilda sina medlemmar i arbetsrätt och fackliga frågor. Som att det var något negativt. I de flesta andra fackföreningar är sådana utbildningar förbehållna de förtroendevalda vilket skapar en facklig elit. Hur ställer sig Ung vänster till det?

Styrelsen hävdade även att SAC skulle vara emot centrala avtal, vilket är en ren lögn. Däremot förespråkar SAC att berörda medlemmar ska vara med och fatta beslut om kollektivavtal - vare sig detta sker på lokal eller central nivå. Vad ser Ung vänster för fel i det?

SAC-syndikalisterna är till skillnad från LO och TCO en organisation med djupt förankrat medlemsinflytande och lokal beslutanderätt. Här finns inga pampar som beslutar över huvudet på medlemmarna: vare sig när det gäller att gå ut i konflikt eller att inte fortsätta den, trots att medlemmarna önskar det. Här finns ingen styrelse som tecknar kollektivavtal utan att berörda medlemmar först har tillfrågats och sagt sitt.

Allt detta är saker som Ung vänster kritiserar LO och TCO för att sakna. "Solidariteten och enigheten i den lokala klubben är betydligt viktigare än aldrig så många ombudsmän och jurister på förbunds- och avdelningsnivå. Därför får man aldrig ge avkall på den lokala förankringen och medlemsdemokratin".

En så utbredd medlemsdemokrati som syndikalisterna har, har aldrig existerat inom vare sig LO eller TCO. Bristerna på medlemsinflytande var också en av de avgörande orsakerna till att SAC bildades 1910 av utbrytare från LO. Man var trött på LOs centralism och förespråkade starkt lokalt självstyre.

Varför Ung vänster nu säger nej till denna frihetliga socialistiska och fackliga linje är för mig ett stort mysterium.

"Fackets storlek är fackets styrka. Det gäller centralt likväl som lokalt", säger Ung vänster avslutningsvis i riksmötets fackliga uttalande.

Det är därför min starka förhoppning att Ung vänsters medlemmar till skillnad från dess ombud på organisationens riksmöte ska förstå vikten av demokratiskt styrda fackföreningar med starkt lokalt självstyre, och söka sig till SAC för att hjälpa till att göra oss till en stark och stor demokratisk och frihetligt socialistisk fackförening.

Glädjande nog hyser inte alla vänsterpartister samma åsikter om SAC. I Gävle och Sandviken har syndikalisterna och vänsterpartiet beslutat att arrangera gemensamma demonstrationer till 1 maj. Kanske något för Ung vänster att följa efter? Tillsammans är vi starka!

Lars Björk
Mediesyndikatet, Stockholm LS av SAC