Ung vänster har aldrig
förespråkat
organisering i SAC

Lars Björks inlägg om Ung vänsters syn på SAC är framför allt väldigt förvånande. Det bygger också på ett flertal kraftiga missuppfattningar.

1) Lars Björk förutsätter att den linje som Ung vänster slår fast i det fackliga uttalandet skulle vara ny. "Varför Ung vänster nu säger nej till denna frihetliga socialistiska och fackliga linje är för mig ett stort mysterium", skriver han. Nu? Att vi förespråkar organisering i LO och TCO och att vi inte ser SAC som något alternativ är ingen ny linje. (Att vi har en annan rörelsetradition än den "frihetligt socialistiska" borde inte heller vara okänt). Vi har alltid tyckt så. Vi följde inte med i SAC-splittringen 1910 och bildade inget eget fack 1917 när det socialdemokratiska partiet sprack i två delar. Att efter 92 år komma på att vi inte stödjer SAC är lite senkommet. Hade vi tagit beslut om att man borde organisera sig i SAC, då hade det varit en rejäl sensation. Just nu har jag framför mig Ung vänsters arbetsmarknadspolitiska program från 1996 samt Kommunistisk Ungdoms fackliga handlingsprogram från 1990. "Ung vänster förespråkar en organisering i de stora fackföreningskollektiven LO och TCO, eftersom medlemsstarka fackföreningar kan anses gynna arbetarklassens kamp bäst" står det i det förra. "SAC är inte något realistiskt alternativ till LO", står det i det senare. Det vi skriver i uttalandet är lite intern argumentation om varför vi står för den här linjen. Själva linjen var aldrig ens föremål för diskussion.

2) Det finns ingen skillnad mellan Ung vänsters och vänsterpartiets syn på SAC. Detta är helt enkelt en missuppfattning. Det är märkligt att lyfta fram det gemensamma 1 maj-firandet i Gävle och Sandviken som intäkt för en skillnad i syn, särskilt när Ung vänster i Gävle och Sandviken är medarrangörer i båda fallen.

3) Det finns en ganska uppenbar skillnad mellan att samarbeta i enskilda fall med en organisation och att gå med i densamma. Det torde vara känt för de flesta. Såväl vänsterpartiet som Ung vänster samarbetar med många olika organisationer i många olika sammanhang. Vi deltar i koalitioner och nätverk. SAC och SUF ingår ibland i sådana samarbeten, ibland inte. Detta är självklart. Återigen: Vårt ställningstagande om facklig organisering i SAC är inte nytt. Att vi samarbetar med SAC och SUF ibland är inte heller nytt. Varken det förra eller det senare kommer att ändras.

4) Det är skillnad mellan ett parti och en fackförening. Lars Björk tycks inte förstå detta. Resonemanget om att vi borde lägga ned vårt parti för att det inte är lika stort som sossarna förutsätter ju att man ser partiers funktion som samma som fackföreningars. Och det är ju bland annat där den syndikalistiska skon klämmer. Facket är en lönekartell. Att organisera alla löntagare och inte bara de som tycker "rätt" för egna intressen, måste vara en avgörande strävan för facket. Konkurrerande fack är ett helt grundläggande problem för den fackliga organiseringen, konkurrerande partier är något väsenskilt.

Till sist: Diskussionen om SAC är relativt perifer. De flesta svenska löntagare på arbetsplatserna känner över huvudtaget inte till att det finns något som heter SAC. Att SAC inte är något egentligt fackligt alternativ ger sig därför lite av sig själv. Jag vill också skingra missuppfattningen om att kritiken mot SAC skulle vara en viktig del av vårt fackliga uttalande. Uttalandet är på sex sidor i layoutat skick och SAC diskuteras i ett enda, nio rader långt stycke. Frågan har nog helt andra proportioner för SAC än för oss.

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster