Turkiets gruvarbetare
kämpar mot svältlöner

Gruvarbetarfacket Dev. Maden-Sen tillhör Disk, det turkiska LO. Fackets informationsbulletin den 15 maj 2002 innehåller mycket intressanta nyheter. I Mengen-Gökcesus kolgruvor arbetar cirka 2 000 personer under jord. Dessa gruvor ligger i länet Bolu, i nordvästra Turkiet. Arbetarnas månadslöner är högst 250 miljoner turkiska lira. Enligt lagen för gruvarbetare under jord är arbetstiden begränsad till 7,5 timmar per dygn. Trots detta tvingas de arbeta 10 till 12 timmar utan övertidstillägg.

Företagarna, som arrenderar fyndigheterna billigt av staten, betalar inte fullt ut arbetarnas sociala avgifter. Samtidigt, utan att arbetarna gett sitt medgivande, registreras de ofta som "frivilligt avgångna" och sedan "nyanställda" igen, trots att arbetet fortgått som vanligt. Därigenom går arbetaren miste om rätten till semesterersättning och sjukersättning. I själva verket räcker inte lönen på 250 miljoner lira (motsvarar 1 500 svenska kronor) för en familj på fyra personer (det minsta antalet personer i en familj i Turkiet). Per dag blir det cirka 50 svenska kronor för en familj. Detta innebär att man lever på svältgränsen.

Türk-Is, ett av Turkiets tre största fackliga förbund, anger att om en familj (4 personer) tjänar mindre än 1 miljard lira (cirka 6000 svenska kronor) per månad, räknas den som mycket fattig (till exempel är köttpriset två gånger högre i Turkiet än i Sverige). Om samma familj tjänar mindre än 324 miljoner lira (motsvarande cirka 1 900 svenska kronor) innebär det att familjen måste svälta. Gökcesus gruvarbetare tjänar mindre än det sista exemplet. Matkonsumtionen i Turkiet har under sista året minskat med motsvarande 126 miljarder svenska kronor.

Eftersom företagarna som arrenderar gruvorna vägrar att följa arbetslagarna är det en lukrativ affär för dem. En stor del av arbetskraften är dessutom "svartarbetare".

Explosioner av gruvgas är något som ofta förekommer med dödlig utgång för många. I den senaste stora explosion för några månader sedan, dödades sju arbetare. Den mest aggressiva och giriga företagaren är Nurullah Ercan. I början av mars i år tvingade han sina arbetare att "ta semester" utan lön och hotade dem, inför gendarmerna (lantpolis i militär uniform), med avsked om de tog kontakt med fackförbundet. Han sade också att om någon var medlem i fackföreningen, måste denne utträda omgående, annars skulle han bli avskedad.

Ercan och andra företagare har stängt gruvor där arbetare organiserat sig. På så sätt straffas arbetarnas familjer med svält, och även den handelsman som säljer livsmedel till dessa arbetare. Handelsmännen i området och folket tar arbetarnas parti.

Ercan lejer kriminella för att terrorisera arbetarna och folket i området. Gendarmeriet finner alltid anledning att terrorisera arbetarna.

Att förlora kampen i Gökcesu betyder att möjligheten till organisering av dessa 2 000 gruvarbetare försvinner och att förtrycket kommer öka i hela området. En seger för Gökcesus arbetare öppnar dörren för större händelser och inger mod hos alla arbetare i Turkiet. Det nödvändiga världsvida solidaritetsnätet har små maskor. Den som inte förlorat upprorets värme mot orättvisan kommer att ge en hand till gruvarbetarna.