Göran Persson, bryt
passiviteten!

Västbanken och Gaza - de av Israel ockuperade palestinska områdena - är idag, våren 2003, så nära helvetet på jorden man kan komma. Det pågår ett lågintensivt krig mot befolkningen. I städerna och flyktinglägrena kan man aldrig räkna med lugn och ro för att leva ett normalt liv. Det handlar om ständigt återkommande utegångsförbud, helikopterattacker, stridsvagnsattacker, skottlossning, olagliga avrättningar av militanta, mord på vanliga människor, ja även på barn. Dessutom är det svårt att skaffa mat, vattensystemet är ofta trasigt, sjukvården undermålig, barnen har svårt att komma till skolan, ja listan kan göras lång. Vi ska inte bara tala om förnedringen när man får vänta i timmar vid checkpoints om man ska köra någonstans, om man överhuvudtaget släpps igenom. Detta är den palestinska vardagen. Detta är Ariel Sharons Bushinspirerade "krig mot terrorismen".

När världens ögon nu har varit riktade mot Irak har detta krig trappats upp ytterligare. Dödandet av palestinier har ökat dramatiskt. Folken i Gaza och på Västbanken lever med dagliga attacker med apachehelikoptrar, stridsvagnar och bulldozers. Så gott som varje dag kan man läsa små notiser om skjutna barn och vuxna. Men det är inte förstasidesstoff längre. Det hamnar helt i skuggan av medias fokusering på andra krishärdar. Och då passar Sharon och hans militärstyrkor på.

Frånvaron av världssamfundet

Man frågar sig: Vad gör FN, det internationella samfundets redskap för att, som på Balkan, förhindra etnisk rensning och skapa fred och stabilitet? Varför görs ingenting på de palestinska områdena? Varför skickas inte ens observatörer? Ofta sägs det bero på att Israel inte accepterar någon FN-närvaro på de ockuperade områdena. Men det gjorde inte Slobodan Milosevic heller när världssamfundet ställde krav på Jugoslavien.

Visst har det genom åren kommit en del fördömande resolutioner, nu senast härom veckan (fast Sverige la ned sin röst). Men för det palestinska folket har det alltid förblivit tomma ord. Deras lidande har inte minskat under de senaste 50 åren, alla fina uttalanden till trots. Så när palestinierna nu återigen vädjar till omvärlden för beskydd är det helt enkelt deras, i folkrätten fastställda, rättigheter de kräver. Att neka dem detta är inget mindre än ett stöd för Israels olagliga och brutala ockupation.

Istället för FN har enskilda personer i alla åldrar och från hela världen under de senaste två åren rest ner till Västbanken och Gaza för att med icke-våldsmetoder hjälpa och skydda lokalbefolkningen. Många av dem har varit anslutna till det av palestinier skapade nätverket International Solidarity Movement (ISM). De har bekostat resa och uppehälle själva och har åkt ner med livet som insats för att fylla det tomrum som världssamfundets likgiltighet har skapat. De senaste fem veckorna har dessa frivilliga aktivister blivit direkta måltavlor för den israeliska militären: Två har mördats och en fått halva ansiktet bortskjutet.

Sveriges regering tiger

Ett stort antal av ISM-aktivisterna har kommit från Sverige. Ett tydligt tecken på den sympati för palestinierna som verkligen finns hos det svenska folket. Men när svenska medborgare riskerar livet för att göra det som FN borde ha gjort för länge sedan kan vi fråga oss: var finns det officiella Sveriges röst? Vår regerings förhållning till konflikten har den senaste tiden präglats av passivitet och hyckleri. Det är hög tid att Göran Persson och Anna Lindh tar ställning för folkrätten och därmed också för palestiniernas rätt att leva i frihet i ett fritt Palestina. Den svenska regeringen måste kräva ett internationellt ingripande till skydd för det palestinska folket!

När Göran Persson nu gör sin uppmärksammade resa till Israel och Palestina får han inte försumma chansen att kräva dessa åtgärder. Vi kan rekommendera honom att smyga iväg en liten stund och sätta på sig en galabija och palestinasjal och sedan försöka passera genom en av de otaliga checkpoints som kväver drömmen om ett fritt Palestina. Kanske då, om han får uppleva förnedringen och förtrycket som har hemsökt palestinierna så länge, förstår han behovet av en internationell insats.