Revolutionen börjar
inifrån, det är det som
är direkt aktion

Vad menar jag med detta?

Maten

Köps på mataffärer som antingen är stora nationellt sett (Hemköp), stora multinationellt sett (Coop) eller som överhuvudtaget inte har varor som tar hänsyn till varken miljö eller människor. Med andra ord kontrolleras maten av andra än medborgarna.

Bostaden

Oavsett om det är en bostadsrätt, hyresrätt eller en villa så är den kontrollerad av fastighetsbolag, snöröjningsföretag och kapitalistbanker. För den som vill äga sin egen bostad finns ju JAK Medlemsbank men det stora flertalet av de 24 000 medlemmarna bor inte i staden.

El och vatten

Ägs inte av medborgarna, utan av Stockholm vatten och Fortum. Möjligheterna att själv ha en egen brunn eller gå samman i en vattenförening, alternativt sätta upp en vindsnurra är inte stora. Vill bolagen så slår de av el och vatten och då skapas de "kaos" som rått vissa vintrar. Var finns medborgarkontrollen?

Påverkansmöjligheter

Var är det lättast att påverka; i en stor grupp eller i en liten grupp med människor?

Idag finns det mellan 3 000 och 4 000 autonoma grupper som arbetar oavlönat med anarkosyndikalistiska projekt. Några av dessa grupper finns i staden, men det stora flertalet på landet. De kallas lokala bygdeutvecklingsgrupper. De tar på löpande band makten över sina liv genom att starta kooperativa skolor, livsmedelsbutiker, vattenföreningar, elföreningar och lokala beslutandeorgan. Över partigränserna. I sann anarkistisk anda. Verklig direkt aktion där förändringen skett hos den enskilde individen. Samtidigt som ropen mellan höghusen skanderar "globalisering underifrån" och ackompanjeras av fönsterkross, tar dessa grupper makten över sina egna liv, långt från stadens konsumtionshets och modetrender.

Staden födde nyliberalismen och frodas av den. Landsbygden ses endast som en resurs att förbruka, men en resurs som äger en potentiell revolution. I Mexico revolterar bönder - inte akademiker! Byar överges i nyliberalismens spår där människor flyttar till staden, precis som systemet vill dem att göra. Att vara anarkist innebär inte att bära svarta kläder, det innebär att andas, äta och skita i motstånd mot systemet. Bo där systemet inte vill att medborgare ska bo, arbeta med det som systemet inte vill att medborgarna ska arbeta med.

Innan du demonstrerar nästa gång - ställ dig själv frågan: "Är jag en så stor del av systemet att jag inte kan lämna det?"

Från de värmländska skogarna med revolutionära hälsningar