Kuba - en nagel i ögat
på imperialisterna

Skolor med nya datasalar,
Husläkare med traditionell och alternativ medicin,
Bostadskvarter med egna organiska grönsaksodlingar,
Ekologiska jordbruk på nedlagda sockerbruk,
Konsthantverkares egna kulturhus,
Äldreboende i gamla Havannas kulturhistoriska kvarter,
Baptistgudstjänst i förorten, yorubahögtid mitt i stan
Trygga kvällspromenader bland människor av alla färger och slag, i salig blandning,
Möten med stolta, högutbildade kvinnor som uppnått sjätteplats i världen när det gäller representation i parlamentet.
Vänlighet, öppenhet, självklar prioritering av människorna, var och en, och deras möjligheter till ett värdigt liv.
Kulturliv som blomstrar igen - efter de magra åren i början av 90-talets ekonomiska kris - med grannskapsprojekt överallt, kulturarbetare ute i bostadsområden och kvarter, samarbete mellan folkkultur och finkultur, entusiasm, hängivenhet och en enorm kulturell rikedom trots den materiella fattigdomen.

USA och EU stoppar kulturutbyte

När USA under 90-talet stiftade nya lagar för att skärpa den ekonomiska krigföringen mot Kuba så anslog de också hundratals miljoner för undergrävande verksamhet, och en del av detta skulle gå till att utveckla kulturellt utbyte. USA trodde att det skulle bidra till att vända kubanerna mot sitt samhällssystem, men i stället började allt fler av USA:s kändisar påverkas av det kubanska kulturlivet och ställa krav på att krigföringen mot Kuba skulle upphöra.

Så nu har Bush-regimen dragit in på möjligheterna till kulturutbyte och vägrar inresevisum för kubanska orkestrar, konstnärer och författare, och vägrar tillstånd för USA:s dito att besöka Kuba. På samma väg går EU som i sin iver att efter Irakkriget blidka USA ger sig på Kuba, och begränsar kulturutbytet. Men ingen kan hindra de kubanska kulturarbetarnas hängivna arbete ute bland människorna, ett arbete som stärker självkänslan och berikar livet och gör det möjligare att stå emot den oro som förståeligt nog sprider sig inför imperiejätten USA:s upptrappade hot och självpåtagna rätt att bomba vilket mörkt hörn i världen som helst sönder och samman, inklusive Kuba.

Kubas självkänsla retar USA:s och EU:s herrar

Problemet med Kuba är att det visar att en annan värld är möjlig, att även ett fattigt folk utsatt för ekonomisk blockad kan åstadkomma underverk, att folk kan hålla rädslan på avstånd, trots att fienden tränar terroriststyrkor i träsken i Florida på 15 mils avstånd, och trots att USA har utarbetade planer på flottblockad och invasion.

Bland nedgångna bostadskvarter stiger människorna fram, utbildade, välklädda, med självkänsla och stolthet över sig själva och sitt land. Det är kanske det som mest retar den nykolonialistiska euroamerikanska världens ledare, att kubanerna inte är underdåniga, inte böjer sig för hot och utpressning, utan anser sig vara likvärdiga parter. Fattigt folk ska buga och tacka och ta vad som bjuds, även om det bara är fortsatt utplundring, och det gör inte kubanerna.

Skulle fler folk kunna använda sina resurser för ta sig ur underutvecklingen, skulle det innebära minskad makt och profiter för USA- och EU- bolagen, och dra undan mattan för det rika konsumtionssamhällets oerhörda slöseri.

Propagandalögner

Därav all denna massmediala propaganda om förbjudna Pippiböcker, fängslade journalister och bibliotekarier, förföljda homosexuella, kristna och mörkhyade. Okunnigheten är nödvändig grogrund för propagandan mot alla folk som försöker ta sig ur den nyliberala utplundringens elände.

Se bara USA:s och den venezuelanska borgerlighetens skrämselpropaganda för att stoppa alfabetiseringskampanjen som drog igång i Venezuela i juni, med hjälp av kubanska specialister och donationer av familjebibliotek med en samling av världslitteraturens klassiker.

Notera att den kubanske så kallade dissident som är nyliberalernas dagsfavorit har meriterat sig genom att stödja det misslyckade kuppförsöket i Venezuela förra året, som skulle ha stoppat alfabetiseringen. Och i nyliberala Nicaragua, där analfabetismen på sina håll uppgår till 50 procent, där är det inte "marknadsdemokratin" utan kubanska alfabetisörer som bringar ljus i okunnigheten.

Tystnad om verkliga förhållanden

För att lögnerna ska fungera måste tystnad råda om att Kuba är ett av få länder i världsdelen där politiska mord, försvinnanden, tortyr, polisvåld mot demonstranter och så vidare inte förekommer, och att Kuba fått internationellt erkännande
för enastående hälsovård och utbildning för alla
för framgångar i kamp mot rasdiskriminering
för prioriteringen av barnens rättigheter
för att funktionshindrades rättigheter respekteras som ingen annan stans
för att lyckats hejda spridningen av HIV, minska dödligheten i AIDS, och bekämpa homofobi
för att lyckats hejda drogmissbruk, kriminalitet och korruption etcetera
Det är fantastiska förhållanden jämfört med andra länder i Latinamerika, och världen.

Det finns ett land i Kubas närhet där

hundratals män är inspärrade utan rättegång och dom
tusentals fängslats på grund av sin fysiska uppenbarelse eller muslimska tro
minderåriga och utvecklingsstörda avrättas
flygplanskapare och terrorister skyddas
misshaglig musik, böcker, journalister med mera stoppas
hantverkare, brevbärare och bibliotekarier ska rapportera iakttagelser till myndigheterna;
Det är en stat som fäller bomber över civila, kvinnor och barn i främmande land och beskjuter obekväma krigskorrespondenter.

Detta accepterar EU med förståelse för USA:s behov att skydda den nationella säkerheten. Men när kubanerna slår vakt om sin nationella säkerhet, då straffas de för att ha försvarat sig mot att bli nästa offer. Genom att ge sig på Kuba försöker EU dölja sin egen medbrottslighet i den imperiella ordning som ska skydda även EU-bolagens andelar i rofferiet på tredje världens arbetskraft, naturtillgångar, marknader, biologiska mångfald, jord, vatten och syrereserver.

I andra länder i Kubas närhet

Ökar antalet fattiga under USA:s och IMF:s överinsyn
Svälter barn ihjäl i det rika och bördiga Uruguay
Dör över 7 000 barn årligen i El Salvador av sjukdomar som går att bota
Mördar militär i Colombia dagligen fackligt aktiva, obekväma journalister och vänsterpolitiker
Utövas tortyr regelmässigt av Mexicos polis
Har ett 30-tal demonstranter skjutits ihjäl i Bolivia
Har 11 fall av tortyr, 14 dödshot och 6 sprängattentat noterats under 2 månader i Guatemala
Har demonstranter misshandlats och skjutits ihjäl i Peru
Har 69 fångar skjutits ihjäl i Honduras
Har liberala politiker i Nicaragua stulit hela sjukvårdsbudgeten på 100 miljoner dollar och så vidare.

Men med högerpolitikerna Aznar och Berlusconi i spetsen är det Kuba som EU väljer, som enda land i Latinamerika, att bestraffa ekonomiskt och diplomatisk. Och USA satsar oerhörda resurser för att skapa en grupp samarbetsmän på ön för att genomföra systemskifte. Bevisen är oemotsägliga, men den som har kontroll över massmedia kan bortse från dem, och kalla femtekolonnare för samvetsfångar. De har inte dömts för sina åsikter. De är dömda för att mot betalning ha tagit emot instruktioner och rapporterat till USA om ekonomiska förhållanden och om utländska företag som handlar och investerar på Kuba, så att USA kan tvinga med dem i den brottsliga ekonomiska krigföringen. De är lika mycket dissidenter och politiska fångar som den svensk som för en tid sedan dömdes för spioneri mot Ericsson.

Så tas orden ifrån oss i Orwells nyspråk

Säger demokrati, menar världsherravälde,
säger frihet, menar bolagens vinstmaximering,
säger fred, menar underkastelse.

Latinamerika mer självständigt än EU

I Latinamerika har USA-EU och massmedia inte lika lätt att slå blå dunster i ögonen på folk, för där vet folk vad det handlar om och där är Fidel Castro den populäraste ledaren. Det motstånd mot Pax Americana som Europas regeringar inte kan uppbringa återfinns i stället på det som USA brukar kalla sin bakgård. I Latinamerika har det stigit fram efter en flodvåg av folkliga protester mot det elände som följt i USA:s, IMF:s och WTO:s endavägenpolitik.

Där växer också respekten för Kubas över 40-åriga motstånd mot USA. Men med den medierapportering vi har här blir det fullkomligt obegripligt att Kuba åtnjuter så enormt stöd såväl i Latinamerika som i övriga tredje världen. När Argentinas nye president installerades i slutet av maj, var det som vanligt Fidel Castro som tilldrog sig folkets jubel. Över 40 000 människor samlades i ett jättemöte i Buenos Aires för att hylla företrädaren för den nation som står för hoppet om en bättre värld i Latinamerika, och uppmana Kuba att försvara sina sociala landvinningar. Det är detta hopp om att en annan värld är möjlig som USA och EU vill krossa, för det hotar den världsordning där ett rikt fåtal lever i överflöd på folkflertalets elände.

Från Argentina och Chile i söder, till Guatemala, Honduras, Salvador och Nicaragua i norr har latinamerikanerna bittert fått erfara vad det innebär när USA tillsätter sina samarbetsregeringar. Och i denna stund arbetar USA för att störta den folkvalde presidenten i Venezuela. Och USA hotar öppet med åtgärder om folken i Uruguay och El Salvador skulle få för sig att rösta fram vänstern.

Att störta Kubas regering är USA:s viktigaste mål. Skulle det mot förmodan lyckas skulle Kuba åter införlivas i bakgården. Och det skulle bli som i andra länder i Amerika, där bara de rika får tillgång till skolor och sjukhus. Då skulle klyftorna växa, då skulle gatubarnen, tiggarna, de hemlösa, knarkmaffiorna och den desperata kriminaliteten återkomma. Då skulle USA och EU betrakta Kuba som demokratiskt.

Imperiet mot folket

Det handlar inte bara om Kuba, eller ens i grunden om Kuba. Det handlar om den kamp som pågår i hela världen mellan imperiet och folken. Där återfinns på ena sidan krigshetsarna som ljuger fram krig mot försvarslösa folk, för att tvinga på dem USA- och EU-bolagens utplundring. På andra sidan finns vi som tror på folkrätt, på nationernas självbestämmande och likaberättigande, på de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och på fred, frihet och deltagardemokrati.