Lär av misslyckandet i
Salem

Försöken att stoppa nazistmarschen i Salem misslyckades för fjärde året i rad. För få slöt upp bakom handlingskraftig kamp. Fackföreningarna var fåtaliga, salemborna själva höll sig inomhus och de etablerade arbetarpartierna och ungdomsorganisationerna gömde sig bakom en kritik av dem som valde en konfrontativ linje. Även vid Salem 2003 var det denna kritik, kritiken från åskådarbänken, som syntes i vänsterns tidningar och styrelseuttalanden.

Det är helt korrekt att den antirasistiska kampen inte kan föras till sitt slut utan en mobilisering av arbetarrörelsen. Detta är vår inriktning och den stora utmaningen. Detta är orsaken till att antirasisterna som samlats i Salem den 6 december fastnar i stridigheter med poliskedjorna, och inte lyckas konfrontera högermilitanterna.

De svenska medierna gör naturligtvis inte uppgiften lättare. Som en än mer skandalös repris av förra årets skriverier menar Aftonbladet att en "blodig uppgörelse mellan polis och antirasister" ägde rum, och att "slagsmålskåta snorungar" förstör antifascismen. Samma struntprat återfinns i alla större tidningar, varvat med rapportering om hur välorganiserade och skötsamma högermilitanterna varit - dessa Sveriges stolthet! Medierna och de politiska krafter som befinner sig uppe i smeten arbetar med en medveten taktik: Att skära av och isolera dem som förespråkar militant kamp mot extremhögern.

Men vad hände egentligen i Salem? Efter att ha samlats på Rönninge torg höll Nätverket mot rasism en manifestation som varade en dryg timme. Därefter spärrade polisen av torget och ingen kom in eller ut. Orsaken var att deltagare i den högerextrema minnesmarschen strömmade till pendeltågstationen. Observera att polisen stängde in demonstranterna, och att det inte var "svarta blocket" eller "AFA" som ställde upp kedjor för att hindra antirasister från att åka hem.

Saken är enkel: Högermilitanterna ville marschera och polisen ville skydda dem. Vi ville stoppa dem. För detta krävdes att poliskedjorna bröts eller trängdes tillbaka. Medan demonstrationsledningen uppmanade människor att åka hem efter att ha "visat sin avsky" för rasismen - i bussar inhyrda av polisen - försökte några hundra demonstranter verkligen stoppa rasisterna. Ledningen ansvarar för att antirasisterna splittrades upp. Ledningen ljög även senare för att antirasisterna skulle åka hem, då man påstod att vi varit framgångsrika och att minnesmarschen samlat endast 500-600 personer.

Det slutade med nederlag. Vi nådde aldrig fram till nazistmarschen. Polisen skötte sitt barbariska arbete att slå ned motståndet. Som vanligt drabbades främst passiva demonstranter av polisens urskillningslösa attacker. På SVT:s nyheter intervjuas en man i 40-årsåldern som fått tre batongslag i huvudet och ett djupt sår. Han stod utan skydd och ville inte ha konfrontation.

Åskådarkritiken från vänstergrupperna består av att kritisera "svarta blocket" för deras våldsamma handlingslinje, som saknade förankring bland Salems invånare och i arbetarrörelsen. Men vilka är de alternativa handlingslinjerna? Varför pekas inte dessa ut klart och tydligt? Orsaken är att "vänsterns" partier och organisationer nästan undantagslöst ger efter för trycket från borgerligheten, och faller platt inför utmaningen att mobilisera breda massor för antirasistiskt arbete! Då behövs tydligen inga alternativ. Det räcker att bli lillebror i medias hetskampanj och fortsätta rapa upp ett evigt "nej, nej, nej". Man är officiell supportertrupp till en borgerlig kampanj.

"Nej" till vad? Avståndstagandena från svarta blocket är ett "nej" till handling och ett "nej" till antirasism, eftersom det inte finns alternativa förslag på vad som bör göras. Namnlistor och bokbord är inte alternativ. Tidningsförsäljning och flygbladsutdelning är inte alternativ. Vill man alls komma in i matchen måste man visa att man lämpar sig för annat än åskådarbänken.

Till nästa år måste ansträngningarna för att aktivera fackföreningarna mångdubblas. Likaså måste vi söka sympati från salemborna. Detta arbetet måste inledas tidigt. Konkret skulle pendeltågsförare och busschaufförer genom strejkåtgärder kunna hindra högermilitanterna från att ta sig till Salem. Snöröjare och vägarbetare kan fysiskt ställa sina maskiner i vägen för nazistmarschen eller ploga upp barrikader. Invånare på plats kan både delta och ställa lokaler till förfogande. Allt förbereds genom att finnas på arbetsplatserna och samtala med människor - allt i perspektivet av att stoppa extremhögerns minnesmarsch.