En introduktion till
funktionshinderskulturen

Den här artikeln är tänkt som en kort introduktion till funktionshinderkulturen. Funktionshinderkulturen är baserad på idén att personer med funktionshinder tillhör en egen kultur, att vi har en egen historia och att vi delar en gemensam identitet.

Funktionshinderkulturen som idé föddes på 1960-talet samtidigt som den internationella moderna funktionshinderrättsrörelsen skapades, och bidrog till att människor med funktionshinder runt om i världen började utmana icke-funktionshinderkulturens härskande stereotyper. I framför allt USA och i England började personer med funktionshinder formulera idén att funktionshindrade delar en och samma unika historia. Detta skulle leda till att ett starkt kollektivt politiskt och kulturellt medvetande började utvecklas, och snabbt höjdes bland funktionshindrade allt mer röster om behovet av en politisk och kulturell förändring (revolution).

Med historiska belägg kunde man påvisa att den diskriminering och segregation som människor med funktionshinder dagligen fick utstå berodde på ett politiskt och kulturellt förtryck, som har existerat genom hela vår (människor med funktionshinder) historia.

På 70-talet och 80-talet i USA var det framförallt den politiska aktivismen som utvecklades, men även andra uttryck skulle komma att utvecklas. Vi skulle komma att få ett starkt kulturellt uttryck i Nordamerika: en funktionshinderrättsmedia skulle komma att födas. På 80-talet startas många tidningar som bland annat ideologiskt och filosofiskt diskuterade icke-funktionshinderkulturens språk och dess konsekvenser för oss med funktionshinder. Kulturradikala tidskrifter som Mainstream, The Disability Rag (nuvarande The Ragged Edge) och Accent on Living skulle komma att vara flaggskeppen som förde diskussionen om de kulturella och politiska förändringar som personer med funktionshinder representerade. Tidningarna producerade mängder med artiklar skriva av kulturella och politiska aktivister med funktionshinder, som håller hög kvalitet och kan användas som bra underlag för diskussion än idag.

De livliga debatter som fördes inom den amerikanska funktionshinderrättspressen skulle leda till en av de viktigaste händelserna både politiskt och kulturellt för personer med funktionshinder. De skulle ingjuta en revolution - de skulle komma att radikalt förflytta positionerna när det gäller uppfattningen om funktionshinder. Nästan över en natt vände de uppfattningen om funktionshinder som svaghet och värdelöshet till styrka och något av värde. Personer med funktionshinder utvecklade en stolthet som kom till uttryck både individuellt och kollektivt.

De som förespråkar funktionshinderkulturen ser ett stort värde i att skapa en länk mellan sig själva och andra förtryckta grupper, och betonar starkt att det konstnärliga uttrycket som funktionshinderkulturen skapar alltid måste kanalisera detta.

Funktionshinderkulturen är viktig för funktionshindrade därför att den långsiktigt arbetar för att vi med funktionshinder i framtiden ska bygga upp en egen kulturell "kropp" formad genom diverse konstnärliga utryck om eller inspirerade av erfarenheten att vara funktionshindrad. Funktionshinderkulturen betonar just vikten vid att även personer med funktionshinder måste skapa en kulturell plattform på liknade sätt som exempelvis kvinnor, personer från andra etniska kulturer, homosexuella, transsexuella, afro-amerikaner och så vidare redan har gjort. Att vara människa med funktionshinder påverkar och influerar ens livs samtliga aspekter, detta gör att vi med funktionshinder faktiskt har möjligheten att kunna närma oss våra funktionshinder kulturellt.

Personer med funktionshinder äger rätten till att acceptera den kulturella definitionen lika mycket som de äger rätten att förkasta den. Det står alltså oss som personer med funktionshinder helt fria att själv välja hur vi vill närma oss våra funktionshinder - kulturellt, socialt eller medicinskt. Inget av sätten är fel utan helt beroende av den uppfattning vi själva har kring våra funktionshinder.

Som jag ser det delar funktionshinderkulturen uppfattning med filosoferna Friedrich Nietzsche och Randolph Bourne, att det är genom konsten och kulturen som personer med funktionshinder kommer göra de största upptäckterna vad de har gemensamt, och genom detta sluta fixera på varandras olikheter. Detta gör att funktionshinderkulturen betonar konsten och kulturen lika starkt som den betonar viljan till makt över sitt eget liv. Detta gör den till en övertygelse om att det bara är genom konsten och kulturen som vi med funktionshinder kommer att kunna slå tillbaka och motarbeta den traditionella rollen som "offer" eller föremål för välgörenhet som genom vår historia har hållit oss med funktionshinder separerade från varandra och från samhället i stort.

Funktionshinderkulturen betvivlar inte att vi - människor med funktionshinder - faktiskt har en egen kultur, en funktionshinderkultur som gör gällande att vårt sätt att leva som personer med funktionshinder är klart olikt en person utan funktionshinder sätt att leva. Men givetvis är det ett stort steg för varje person med funktionshinder - som med modersmjölken blivit uppfostrade om sin egen underlägsenhet - att kunna acceptera sitt funktionshinder eller sin olikhet som kultur.

Det kan nog för många verka bakvänt och många personer med funktionshinder kommer att förkasta detta, men det är väntat då tyvärr allt för många av oss inte vill ha något att göra med funktionshinder som en social och politisk rörelse, än mindre som kultur. Förutom detta så är det även en stor press på oss att vara "normala" och att bekämpa orättvisorna som vi drabbas av på en individuell nivå i stället för kollektivt samt att inte identifiera diskrimineringen eller förtrycket som vi drabbas av att ligga på en ideologisk eller kulturell nivå.