Demokratiska brister i
Kurdiska riksförbundet

Kurdiska riksförbundet (KRF) styrd av en elit inofficiellt utsedd av Kurdistans demokratiska parti Irak (KDP-Irak) Sverige-kommittén, har förvandlat riksförbundets tidskrift och hemsida i stor utsträckning till ett partiorgan, utövar censur och hindrar Kurdistans kvinnoförbund (KKF) att utvecklas. Resultatet blir att misshandlade och mordhotade kvinnor får vänta på stöd samt att det blir mindre plats för jämställdhetsfrågor. Mina slutsatser är baserade på en stor undersökning av relationer mellan KRF och KKF, hösten 2003 - sommaren 2004. Undersökningen på 147 sidor finns nu på Internet.

KRF bildades 1981. KKF som består av kvinnosektioner inom KRF:s lokala föreningar grundades 1992. Enligt stadgar är båda organisationerna oberoende. Medlemmar är antingen oberoende eller partianhängare. Kurder är en statslös nation och bildar en diaspora i Sverige och andra länder. Kurdiska kvinnor har kämpat för jämlikhet i Kurdistan och har fortsatt sin kamp för jämlikhet i Sverige men detta har varit svårt. Många faktorer har gjort jämställdhetsarbete invecklad och jag nämner några av dem.

Kvinnors rättigheter i andra hand

Konservatism och liberalism är globala ideologier och har blivit en del av det kurdiska tänkesättet. Det kurdiska nationalistiska konservativa tänkesättet betraktar kvinnor som andra klassens medborgare. I denna tankevärd ska först nationen befrias och sedan kan kvinnornas rättigheter diskuteras. Liberaler hävdar att kurder ska kämpa för både de nationella rättigheterna och kvinnornas rättigheter redan nu.

De konservativa använder två metoder för att behandla oliktänkande. De som är för små förändringar behandlas med mildhet. Liberaler behandlas med hårda odemokratiska metoder som bland annat personangrepp, smutskastning och uteslutning. Konservativa tankar och metoder har djupa sociala och ekonomiska rötter i det kurdiska samhället. Dessutom har diktaturstater som styr Kurdistan hindrat utvecklingen av samhället mot en mer liberal inriktning. En renässans i tankarna har inte skett bland kurderna heller.

Svensk byråkrati gynnar de konservativa

De svenska myndigheterna har hittills inte undersökt brister som hindrar vissa föreningar att utvecklas och deras okunskap har lett till antingen passivitet eller användning av byråkratiska metoder. Integrationsverket har planer på att granska KRF: s verksamhet. Vad jag vet begränsas denna granskning till organisationsmässiga kontroller. I bästa fall kommer granskningen leda fram till en "bättre" organisation. Men denna "neutrala" lösning kommer att förstärka anhängare av den konservativa tankevärlden. Då kan de effektivare fortsätta med sin verksamhet utan att behöva ändra sin politik i kvinnofrågor.

Partier blandar sig i föreningsarbetet

En del av de kurdiska politiska partierna är starkt präglade av konservativa tankar och metoder. De har blandat sig i föreningarnas inre angelägenheter. En partimedlem som är en föreningsmedlem bör ägna sig åt föreningsarbete utan att göra reklam för sitt parti och utan att använda föreningen som ett redskap för sitt parti. Då blir hon/han populär som föreningsmedlem. Detta är också en indirekt reklam för det parti som hon/han tillhör. Svenskkurdernas kamp för demokratiseringen av föreningar har delvis demokratiserat de politiska partierna också. Partierna har slutat med direkta inblandningar i vissa föreningar. Men de använder fortfarande indirekta metoder för att påverka dem. Till exempel utser de, i hemliga möten, kandidater som ska "vinna" föreningarnas val. På KRF har en elit bildats med hjälp av KDP-Irak Sverige-kommittén.

Censur av debatt på KRF:s hemsida och organ är vanligt, detta gäller speciellt liberaler och radikaler. Dessutom har den kurdiska riksradionavdelningen Zayele inte haft en enda inslag om konflikten mellan KRF och KKF. Medan frispråkiga kurdiska Radio Zrebar och webbplatsen astafe.org har stött KKF. Resultatet av användning av KRF som ett redskap är isolering av svenskkurder från det svenska samhället, marginalisering och stagnation. De liberala betraktar föreningar som det främsta verktyget för att träna aktiva medborgare som kan påverka och bli en del av det demokratiska samhället.

Konservativ kandidat kuppas till ordförande

Gamla KRF:s elit hindrade KKF:s liberaliseringsarbete och garanterade de konservativa kvinnornas valseger på den 21 kongressen i maj 2004. Det var gamla KRF:s ledning som hånade och avhyste KKF från sina lokaler. Efter avhysning gick KRF:s ledning till olika distriktskommittéer för diskussioner inför den 21 kongressen ensamt och utan att bjuda KKF. KKF meddelade att detta var odemokratiskt och deklarerade att KRF:s medlemmar bör höra båda sidornas tolkningar för att kunna ta ställning själva. I praktiken hade KRF:s ledning uteslutit KKF. Detta kan göras bara av kongressen och KRF:s ledning saknade befogenhet att utestänga dem. Dessutom var KKF upprört över att KRF hade beslutat om förbud för offentliga diskussioner som i praktiken gällde bara KKF.

Före kongressen godkände KDP-Irak Sverige-kommittén den konservativa Sermin Bozarslan och hon var partiets hemliga kandidat till KRF:s ordförandepost. Partiets medlemmar och anhängare på KRF röstade på henne och hon "vann" valet. Säkert har en del av de oberoende medlemmarna också röstat på henne men det var anhängare av KDP-Irak som avgjorde valet. I början censurerade KRF:s ordförande Sermin Bozarslan diskussion om liberaliseringsfrågor genom att inte ta upp dem och sedan påstått hon att KKF:s tal i Kongressen har skadat KRF:s goda rykte och vägrade att publicera den. Hon har strikt kontroll på "debatten" och hon tillät nyligen en oseriös forskare att attackera liberala tänkare och feminister.

Den 13 juni i år talade representanten för den kurdiska regionala regeringen i Irak i Radio Zrebar och meddelade att Kurdiska patriotiska unionen och KDP-Irak beklagar att svenskkurder har lidit mycket och att de stöder demokratiseringen av KRF. Men vad jag vet har de fortfarande inte kommit med något konkret förslag och har inte ordnat någon forskning som kan användas för att lösa konflikten.