Kvinnojourer ska
självklart ägna sig åt
kvinnokamp

Kvinnohat är mäns våld mot kvinnor, pornografi, sexuella trakasserier, incest, prostitution, våldtäkt och andra övergrepp på kvinnor. Vi som arbetar med att bekämpa kvinnohatet och hjälpa dem som blivit utsatt för det, blir ofta kallade det motsatta, nämligen manshatare.

Och det är sant att vi hatar. Vi hatar patriarkatet (det samhälle där mannen är norm). Vi hatar den överodning som män har mot kvinnor i samhället. Vi hatar att vårt livsutrymme krymper varje dag på grund av män som våldtar och män som slår.

Vi hatar att inte vara trygga på våra gator och i våra egna hem. Vi hatar rädslan och upphovet till den. Vi hatar att se våra medsystrar lida i misshandelsförhållanden. Och vi hatar att få mycket skit och lite credd för det vi kämpar för och de bra saker vi gör.

I Evin Rubars program Dokument inifrån: Könskriget, som visades i SVT söndagen 15 maj kl 20.00 framställs ROKS som en fundamentalistisk mansfientlig organisation, som består av "extremfeminister".

Vi anser att detta program var medvetet vinklat till ROKS nackdel och klippt på ett sådant sätt att ROKS framstår som någonting som inte stämmer med verkligheten.

Man utgår i programmet ifrån ett enskilt fall och dömer efter detta hela organisationen, med cirka 130 självständiga medlemsjourer, och cirka 8 000 aktiva jourkvinnor och tjejer, till att vara mansfientlig och skadlig för hjäpsökande kvinnor.

Man utgår i programmet ifrån en hjälpsökande kvinnas berättelse, utan att ta hänsyn till att ROKS' medlemssjourer samma år, 2003, genomförde närmare 50 000 stödåtgärder för kvinnor och barn.

Grundtanken bakom ROKS' jourers arbete är att kunna bemöta kvinnor som kommer till jouren på ett icke-institutionellt sätt. Vi har den inställningen att varje kvinna eller tjej som ringer eller kommer till en kvinno-eller tjejjour ska bli trodd.

Vi ska kunna erbjuda den frizon där hennes historia är den som är sann, där hon slipper bli frågad vad hon hade på sig innan våldtäkten, om hon var full eller om hon älskade den man som misshandlat henne psykiskt och fysiskt under tjugo år.

I ROKS organisation ser vi ett samband mellan mäns överordning i samhället och det psykiska och fysiska våld som män utsätter kvinnor för. Vi anser att dessa båda är symtom av samma problem, att vi lever i ett samhälle där mannen är norm, där mannen blir trodd och har makten.

För att kunna arbeta på detta sätt måste vi generalisera. Vi måste kunna säga "mannen" och utan för den skull mena alla män. Vi måste utestänga män ifrån våra jourer för att effektivare kunna arbeta och för att kunna erbjuda en hjälpsökande kvinna en fristad ifrån sin förtryckare.

I "Dokument inifrån" säger man att ROKS inte är någon välgörenhetsorganisation. Detta är sant. Vi håller inte på med välgörenhet. Vi håller på med politik utan partifärg och vi håller på med kamp, för våra och alla kvinnors självklara rättighet till ett våldsfritt liv utan rädsla och utan förtryck.