Läraruppropet mot
statlig
historieförfalskning

Det är viktigt att det överordnade värdet för sökande efter kunskap i samhället är sökande efter sanning. Ingen kunskap står fri från värderingar, känslor och maktförhållanden. Även om målet att söka efter sanning inte alltid är möjligt att uppnå så är det ändå viktigt som gemensam grund för att med förnuftet främja kunskap om samhället grundad på erfarenheter och kritiskt tänkande. Skolan, folkbildning, vetenskapen, museer och andra verksamheter bör därför ha strävan efter sanning som ett överordnat mål och därför stå så fria som möjligt till stat och företag med andra överordnade mål för sin verksamhet.

Vi ser med oro på risken för att strävan efter att tala sanning ersätts med andra uppdrag som blir överordnade. Särskilt när det leder så långt som till att en statlig myndighet tillsammans med institutioner på universitet, Riksantikvarieämbetet och offentligt drivna museer producerar material som på viktiga punkter är historieförfalskning och skönmålning grundad på ideologiska skygglappar.

Vi tar vår utgångspunkt i kritiken mot Forum för levande historia och utställningen Baltutlämningen som denna myndighet producerat i samarbete med Historiska institutionen vid Lunds universitet, Landsarkivet i Lund, Föreningen Gamla Christianstad och Regionmuséet Kristianstad. Utställningen skönmålar balters deltagande i judeutrotningen på ett sätt som inte är acceptabelt. Den ger också en felaktig bild av Sveriges hjälp till tyska trupptransporter och Finlands roll som angripare och utövare av brott mot mänskligheten under ockupationen av delar av Sovjetunionen. Trots offentlig kritik i tidningar kvarstår skönmålningen och felen vilket gör det nödvändigt att föra ut diskussionen i en vidare krets. De ändringar som gjorts av utställningens bruk av illustrationer efter kritiken har inte lett till att det kritiserade innehållet i utställningen i sak ändrats.

De principer utställarna ställt sig bakom för att tillbakavisa kritiken mot sakinnehållet visar att sanningen är satt på undantag. Deras överordnade värde är ett tudelat intresse att väcka känslor och intellektuell debatt med hjälp av bilder som inte behöver vara sanna därför att syftet är att illustrera och inte dokumentera. Utställarna menar att kritiken är byggd på sakfel och okritisk argumentationskritik men belägger inte sitt påstående.

Samhällets institutioner för att söka och bevara kunskap har flera uppdrag än att värna om sanningen. Men dessa andra uppdrag kan rimligen inte överordnas och bli till skäl för att anpassa sanningen till vad staten anser är viktigt för ungdomars fostran. Vi ser med oro på en utveckling där historia och historieundervisning brukas som i det gamla auktoritära samhället för att ingjuta den för tillfället rätta medborgarandan snarare än att ge kunskap om förfluten tid. Bruk av illustrationer för att väcka känslor och förenklingar är nödvändiga pedagogiska hjälpmedel. Men de måste användas på ett sådant sätt att de inte ger en felaktig bild av historiska fakta. Vilka värderingar som står bakom val mellan olika perspektiv bör tydligt framgå.

Vi vill mot denna bakgrund:

Begära att Vandringsutställningen Baltutlämningens skönmålning av balters delaktighet i judeutrotningen och fel i bilden av Sveriges och Finlands roll revideras innan den skickas för visning i Baltikum.

Att Samhällets sökande efter kunskap om förintelsen och brott mot mänskligheten sker utan ideologiska skygglappar där politiska, ekonomiska och kulturella motiv granskas likvärdigt och inte minst Sveriges egen roll uppmärksammas.

Vädja till våra kollegor i nordiska och baltiska grannländer och i Ryssland att delta i värnandet om en historieskrivning där alla människors lika värde är grunden och alla parter granskas utifrån samma värderingar.

Lära av Tysklands uppgörelse med sitt förflutna och med den tyska arméns delaktighet i förintelsen. Folkbildning, museer och forskningen har där bidragit till en öppen debatt som alla länder kan lära sig av.

Uppmana skolor, universitet, museer, folkrörelser och intresserad allmänhet att delta i ett offentligt samtal om vilka principer som ska vara överordnade för offentligt ägda institutioner för förmedling av kunskap.