Enbart nya bostäder
löser inte problemet

Rolf Nilsson, Hemlösas förening, kritiserar mig för att jag vill ha ett statligt stöd riktat till boenden för hemlösa. Det känns märkligt att kritiken kommer från en representant för Hemlösas förening. Nilsson tycks mena att enbart byggande av billiga bostäder löser de hemlösas problem. I så fall skulle vi vara på god väg i Stockholm, där 21 000 nya bostäder markanvisats och antalet byggstarter och ombyggnader uppgår till ungefär 8 500 lägenheter sedan 2003. Det är det snabbaste byggandet sedan 1970-talet.

Jag vill också att det ska byggas bostäder för alla och att hemlösa ska få ett kontrakt på en vanlig lägenhet. Tyvärr är inte detta ett realistiskt alternativ för många hemlösa. Många behöver inte bara ett boende, utan också någon form av stöd. Boendestöd kan innebära att få träning i att laga mat, diska eller att hushålla med pengar så det räcker till hyran. För andra är det viktigt att få stöd att hålla sig ifrån missbruket eller bara en mänsklig kontakt. Av de 850 klienter som Enheten för hemlösa har kontakt med bedöms ungefär 200 klara ett eget kontrakt. Men även de som får ett eget kontrakt brukar uppskatta att fortsätta att ha kontakt med staden, och få någon form av stöd när de behöver.

Rolf Nilsson säger att endast två personer av de 200 som bott i stadens försöks- och träningslägenheter inte har kunnat gå vidare till ett riktigt hyreskontrakt. Jag tycker detta talar tydligt för att modellen med försöks- och träningslägenheter, kombinerat med boendestöd, för hemlösa fungerar väl. Sedan 2001 har antalet vi fördubblat antalet försöks- och träningslägenheter.

Att bara tro att ett ökat bostadsbyggande löser hemlösheten är att göra de hemlösa en björntjänst. Har man varit hemlös under en lång tid är steget till en helt egen lägenhet tyvärr ofta långt. Genom att vi ökat antalet försöks- och träningslägenheter ser vi redan att många som är redo för egen lägenhet får ett försökskontrakt. Andra, som inte är redo, har kunnat flytta in i de lediga lägenheterna eller rummen i våra stödboende för hemlösa. Boendekedjan fungerar.

Det är en bättre modell än den Rolf Nilsson * förvånande nog * tycks förespråka: Bostadsbyggande, utan att ta hänsyn till varje hemlös behov. Risken är stor att den före detta hemlöse blir hemlös igen med nya hyresskulder och hamnar ännu längre ifrån ett eget kontrakt.

Tidigare artikel:
Hemlösa behöver hem, inte "boenden"