Mona, Mona (S)ahlin

Vart tog tanken vägen på att hemmet är en grundläggande rättighet vägen? Gäller inte det för alla? Det står så i regeringsformen! Har vi i Sverige inte råd att ge varandra detta? Vi skryter om att vi är bäst i världen på sociala frågor. Består denna förmåga i att ägna sig åt partipolitiskt dravel?

"Slå vakt om allmännyttan" skriver Mona Sahlin i ett inlägg på DNs debattsida 20 oktober, som om det skulle räcka. Allmännyttan har inte gjort särskilt mycket mer än någon annan för att värna det sociala ansvaret när det gäller de mest utsatta. För med ansvar måste vi väl mena att det finns en gräns för vad vi accepterar, oavsett om du har hamnat i en livstragedi, skilt dig, blivit deprimerad eller beroende av någonting som stillar din ångest. Vi måste väl mena att alla skall kunna känna trygghet i rätten till ett hem?

"Välstånds-Sverige" gottar sig i symptomen på olika problem som du kan få i hemlöshet. Välstånds-Sverige bygger alternativa uppsamlingsplatser som omgärdas av kontroll och restriktioner istället för stöd och värme. Man lanserar en stigmatiserande särskiljande affärsidé som man (bara i Stockholm) satsar över en halv miljard om året på. Det finns en massa verksamhet som kvarhåller människor i utanförskap och som ytterst sällan leder till ett hem.

Det står också i regeringsformen att vi inte ska diskriminera varandra. Här skapar vi en grupp som vi särskiljer och problematiserar i nästan alla sammanhang. Mona Sahlin skriver att "Diskriminering är oacceptabel". Det är hon som diskriminerar. Att osynliggöra vissa människors grundläggande rättigheter är väl att diskriminera? För att inte detta ska bli alldeles för uppenbart använder sig samhället av bulvaner: De så kallade "frivilligorganisationerna".

Om inte samhället står för att alla har rätt till ett hem utan istället villkorar denna rättighet, då är det inte längre en rättighet utan en möjlighet som i realiteten knappast existerar. Detta eftersom den väldigt sällan uppenbarar sig i det läge som en hemlös befinner sig i. Den hemlöse exploateras av diverse inbördes konkurrerande pengasökande organisationer.

Det är andra som formulerar den hemlöses behov. Den hemlöses egna fria vilja formuleras ur ett tomrum. När en människa frånhålls den grundläggande rättigheten som ett hem innebär, handlar allt om att bara existera. Då kan den som är hemlös själv bara formulera sina behov i sådana saker som att vart ska jag sova inatt eller hur ska jag få mat.