Frida Blom och Jens Petersson från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen går i sin debattartikel till attack mot USA:s planer på att utveckla ett missilförsvar, och menar att EU inte kritiserat USA tillräckligt. "Att man inom EU i det läget inte sätter USA:s missilförsvarsplaner mycket högt på dagordningen är ologiskt och oacceptabelt", skriver de, och kräver att detta tas upp på EU-toppmötet i Göteborg i juni - dit även George W. Bush kommer.

När George W. Bush kommer till EU:s toppmöte i Göteborg i juni måste Sverige i egenskap av ordförandeland i EU kraftigt protestera mot USA:s planer på att utveckla ett missilförsvar. Missilförsvaret är en del av Bushs nya unilaterala kärnvapenpolicy.

Denna policy innebär att rustningskontrollavtal kastas i papperskorgen, att verifierbara nedrustningsavtal med Ryssland försvåras, samt att nya, "användbara" minikärnvapen utvecklas. EU har stora möjligheter att förhindra en sådan hotfull utveckling, men Sverige har som ordförandeland ännu inte velat ta upp frågan i EU.

En mycket central fråga i den nya kärnvapenpolicyn är utvecklandet av ett nationellt missilförsvar (NMD) som sägs vara ett skydd mot framtida fientliga missilattacker från Nordkorea, Iran och Irak.

Utvecklandet av missilförsvar är förbjudet enligt ABM-avtalet mellan USA och Sovjetunionen från 1972. USA är dock redo att överge detta avtal om det inte går att nå en uppgörelse med Ryssland. Men även om USA och Ryssland skulle lyckas nå en uppgörelse om att modifiera ABM-avtalet riskerar utvecklandet av ett missilförsvar att sätta stopp för alla framsteg i nedrustningsförhandlingarna om strategiska kärnvapen mellan USA och Ryssland. Ryska militärer kommer att få goda argument för att aldrig acceptera en minskning av antalet kärnvapenstridsspetsar till under den nivå som krävs för att slå ut USA:s missilförsvar, det vill säga cirka 1000 stycken.

USA:s nya kärnvapenpolicy innebär att missilförsvaret ska kombineras med en minskning av antalet strategiska kärnvapen, antagligen till 1000-2500 stridsspetsar. USA kan genomföra denna minskning eftersom Ryssland på grund av pengabrist också kommer tvingas att minska sin arsenal till dessa nivåer. Mycket tyder dock på att USA inte kommer att sluta avtal med Ryssland om sådana nedrustningar, vilket gör minskningarna okontrollerbara och ökar misstänksamheten länderna emellan. Utan avtal har dessutom USA och Ryssland total frihet att när som helst öka antalet kärnvapen igen.

Kanske det allra mest oroande är att starka krafter inom Bushs närmsta krets förespråkar att USA ska utveckla nya, "användbara" minikärnvapen vars främsta syfte sägs vara att förstöra underjordiska anläggningar. Även om dessa kärnvapen inte är lika kraftfulla som dagens kärnvapen så kan även en liten laddning på 5 kg få ödesdigra konsekvenser för civilbefolkningen. Dessutom innebär de att tröskeln för kärnvapenanvändning sänks, vilket innebär att dessa vapen ges en ökad roll.

Målet med den nya kombinationen av moderna, användbara kärnvapen och ett robust försvar är att skapa ett komplett skydd av det amerikanska fastlandet samt att kunna utkämpa krig utan amerikanska offer. Det finns en stor risk att denna kombination utanför USA tolkas som ett försök att förstärka förmågan att anfalla först, det vill säga utan att USA först har träffats av kärnvapen. Mycket tyder på att en sådan tolkning kan vara korrekt.

Många av Bushs närmsta rådgivare förespråkar att kärnvapen ska användas inte bara som avskräckning mot kärnvapenanfall, utan också som avskräckning och motattack på biologiska eller kemiska anfall. Detta ökar risken för att Kina, Ryssland och andra stater så som Iran själva utvecklar alla möjliga olika typer av vapen för att kunna bemöta en första attack från USA.

Svenska Freds anser att den svenska regeringen under ordförandeskapet i EU bör ta initiativ till att skapa en internationell konvention som förbjuder att civila rymdstationer rustas med vapen och att vapen placeras ut i rymden. Likaså bör ett FN-baserat verifikationssystem upprättas.

Som en del av en taktik som går ut på att försöka få europeiska regeringar mer positivt inställda till missilförsvaret lovar nu Bush att också utveckla ett missilförsvar för konfliktområden som ska kunna försvara amerikansk trupp utomlands samt USA:s "vänner i Europa".

I Europa har intresset för konfliktområdesförsvar ökat under de senaste åren. Flera europeiska länder är redan inblandande i utvecklandet av sådana missilförsvar, och inom Nato finns liknande planer. Trots detta är de flesta europeiska regeringar eniga om att ett amerikanskt missilförsvar kan få ödesdigra konsekvenser både för relationerna till Ryssland och för globala icke-spridnings och nedrustningsansträngningar.

I detta sammanhang är en viktig aspekt av Europas intresse för konfliktområdesförsvar att det försvårar för Europa att med kraft argumentera mot de amerikanska planerna. Europa är beroende av viss amerikansk teknologi, och det tycks nu som om många europeiska länder lockas av Bushs erbjudande och av tanken på att integrera sina egna planer på konfliktområdesförsvar med Bush mer heltäckande missilförsvar.

Ett nationellt missilförsvar och ett begränsat missilförsvar för konfliktområden är helt olika saker. Medan det nationella missilförsvaret måste kunna skjuta ner stora långdistansmissiler ska ett konfliktområdesförsvar över Europa bara skydda från kortdistansmissiler. Bush har dock redan upptäckt det politiskt fördelaktiga i att sudda ut gränserna mellan de två, och vad som USA tidigare kallade för "National Missile Defence" (NMD) kallas nu bara för "Missile Defence" (MD).

Danmark och Storbritannien har unika möjligheter att förhindra utvecklandet av missilförsvaret eftersom USA är beroende av att använda radarstationer på Thulebasen på Grönland och i Menwith Hill och Fylingsdales i Storbritannien. Istället för att genast förbjuda USA att utnyttja dessa anläggningar har båda länderna valt att invänta ett konkret förslag från Bush innan man tar ställning.

Sverige har som EU-ordförande inte tagit upp missilförsvarsfrågan till bredare diskussion inom unionen. Enligt vad Svenska Freds erfar beror detta på att man inte vill diskutera frågan så länge Storbritannien och Danmark har avvaktande inställningar, samt på att man anser att missilförsvaret främst är en fråga för Nato och inte för EU. Men Washington Post uppger nu att de tyska och franska utrikesministrarna, Joschka Fisher och Hubert Vedrine, då de möttes den 10 maj för att diskutera missilförsvaret efterlyste att EU-länderna koordinerar sin dialog med USA.

USA:s missilförsvarsplaner innebär ett paradigmskifte i den globala säkerhetspolitiken. Sverige anser att EU i allt större grad ska utveckla sin roll i säkerhetspolitiken. Att man inom EU i det läget inte sätter USA:s missilförsvarsplaner mycket högt på dagordningen är ologiskt och oacceptabelt. Svenska Freds kräver att Sveriges regering som ordförande i EU anstränger sig för att samla medlemsländerna till en gemensam starkt kritisk ståndpunkt mot missilförsvaret. Vi kräver också att frågan sätts upp på dagordningen för toppmötet i Göteborg, och att kritiken då framförs till Bush.