Från autom revolt till
social befrielsefront

De klev fram när socialdemokratins och stalinismens utbrända ledarskap bara spred kryperi, menlöshet och missmod bland arbetare och värdelöshetens utslagna miljonskaror. Från Seattle till Prag har autonomister, syndikalister och anarkister gått i bräschen, börjat väcka den förtryckta världsopinionen ur slummern, börjat skaka om makthavarnas överstepräster mitt under deras mässor.

Hela schemat för den globala kapitalistiska kommandohushållningen ifrågasätts; allt fler ser och förkastar det byråkratiserade räntesökeriet, vars syfte är att pumpa upp kapitalägarnas nätverk och megaföretag. I den mån även styrkor ur den levande arbetarrörelsen återuppstod i Nice, så är det ändå ovannämnda förkämpar som visat vägen och slagit in murbräckan i den massmediala vägg som försöker hålla folk i schack och framställa nyordningen som maktfullkomligt anständig.

EU-ordförande Persson är fullt på det klara med vad som står på spel i göteborgsfinalen på svensk mark. Landet Lagom ska minsann lära dessa vänsterhuliganer veta hut, uppvisa samförståndets klasslösa folkanda och ge avstamp till nya språng i Europas amerikanisering. Bush är på plats för att sprida glans åt och välsigna Schröders europeiska federationsstat och det av två skäl: Dels skulle federationsstaten stärka det USA-inspirerade regelverket för Europas integration; dels skulle den ge upphov till kontinentens sammantagna försvagning genom en federativ kärna, konfederativa bufferstater och ett antal vasallstater främst bland de kandidatländer som nu på nåder får ansöka om medlemskap.

Men det är Persson som är värd för EU-spektaklet och hans ansvar gör, att han måste visa musklerna för att klara den rollen. Alltifrån de hårda tagens genrep i Malmö till skådemätningar av felvinklade EU-opinioner sätts in för att motverka och stoppa spridningen och förankringen av den "frihetliga vänsterns" militans.

Medveten om att inga vanliga medborgare skulle ställa upp på att bygga skyddsvärn åt de celebra gästerna, återstår bara för värden att mobilisera eurokårens maskerade svenska kontingent: De numrerade våldsverkarna i polismakten är makthavarnas faktiska demonstrationståg! Det närmaste toppmötet kommer en verklig supporterskara är hans majestät Prodis lojala opposition. Den må samlas i paradmarschen "Sverige ut ur EU", som tar betäckning bakom värdstatens grundlag och vill uppgradera dess inhemska pampvälde via svensk riksdag och unken svensk nationalism... eller irra runt som lobbyister för ökade befogenheter till IMF i en slags global Tobin-variant av 70-talets svenska löntagarfonder.

Men inget kan hindra den autonomistiska revoltens färger från att lysa och dess led från att bli den verkliga uppmarschen mot den svenska finalen. Inte ens den politiskt pensionerade 68-vänstern! Dess funktionärer satsar på rumsrena bildningsmöten utanför kamparenan, eller gör till och med gemensam sak med makthavarna genom att i namn av samhällets målsmän göra sig till frivilliga polisreserver, för att sätta lag och ordning före kamp och rörelse. Regissören Persson glädjs åt att genrepet i Malmö har fört oss närmare Göteborgspremiären, med alla rollfigurer på sin rätta plats.

Men det är inte för att ungdomen tar saken i egna händer och utan tillstånd utövar sin demonstrations-, förenings- och yttrandefrihet, som de måhända kör fast i barnslig radikalism. Den position de intagit är i grunden sund och frisk och har sin förebild i att arbetarrörelsens pionjärer inte gick till kungs för att begära tillstånd för att bygga fackföreningar eller ta till strejkvapnet.

Nej, om polismaktens våld betvingar tillståndslösa gatuockupanter att bege sig hem, eller de arresteras med oförrättat ärende, så är det för att deras kamp stannade vid försök att återta gatorna och stoppa EU-toppmötet och inte satsade på att bygga en rörelse för att ta med skolor, arbetsplatser och grannskap.

Men samma sak måste sägas om revoltens första heroiska styrkor, den "frihetliga vänstern": Så länge målsättningen begränsas till att stoppa höjdarmöten och allmänheten inte ser något motprogram till Maastricht och de superstatliga kommandomålen - räcker inte handlingslinjen ens till att komma åt makthavarnas fridlysta tillställningar. Överheten har tagit lärdom! Var så säker!

Frågan är vad förtruppen har lärt oss i eftertruppen. Självfallet ska vi utkämpa striden hela vägen för att stoppa höjdarnas maktdemonstrationer. Men detta får inte bli något självändamål, vara någon slutstation. Kan vi inte bryta igenom polismaktens maskerade våldsverkare, eller t.o.m. i det fall den bedriften skulle lyckas, så återstår uppgiften att befästa mobiliseringen. Göteborg har inte bara ETT palats, det finns andra som eurokratins våldsverkare inte lagt beslag på. De kan intas och göras till motposteringar. I det perspektivet kan Prags och Nices eftertrupper, den levande arbetarrörelsen, gå framför den "frihetliga vänsterns" modiga banbrytare och växa ut till en huvudkraft.

Kamrater, medkämpar! En ung, kampvillig och livskraftig revolt har gjort vågen i Seattle, Washington, Melbourne, Prag, Nice, Sao Paolo och Quebec. I Göteborg är det dags för nästa steg: Låt oss ta sikte på en verklig organisering och att det skapas en postering som kan bli den sociala befrielsekampens första stödjepunkt. Ett provisoriskt högkvarter för att göra kampen allmän och vardaglig över hela Europa - för att bygga en social befrielserörelse som varken lämnar statsmakter, kommunledningar eller "marknadens" direktioner i fred en endaste minut!

Själva vill vi kämpa som en osjälvisk kraft inom en sådan intersocialistisk enhet på klasskampens grund. Vi vill verka för:

• Gör äntligen Sverige till ett arbetarnas och låginkomsttagarnas fosterland genom kraften i en alleuropeisk arbetarsenat!
• Mot mångmiljardsvindleriet - varken konvergenskrav eller "tobinskatt"; i stället ägaransvar under de anställdas kontroll inom både privat och offentlig drift.
• För det självorganiserade medlemssamhället - välfärd på arbetspliktens grund: Avskaffa utslagningen och värdelösheten - ned med det parasitära fåtalsvälde som växer ur höjdarnas samhällsställning och ägande!
• Inrätta omvända bankakuter i alla EU-stater: nödutryckning mot den globala finanskannibalismen - omedelbar och villkorslös avskrivning av alla fattigländernas skulder!