Vi kan inte fly till
Sibirien

Folkhemmets vänligt sminkade fasad har krakelerat och bakom den börjar allt fler skymta klasstatens fula anlete. Att arbetare och kapitalister står i ett oförsonligt konfliktförhållande är en grundläggande insikt man behöver för att ens börja förstå detta samhälle, men under den alltför långa vapenvila som omväxlande kallas samförståndspolitik och saltsjöbadsanda har detta enkla faktum undertryckts av oupphörliga borgerliga propagandakampanjer.

Jag skall därför uttrycka mig rakt på sak, eftersom du och jag har inte tid för fler missförstånd. Så här är det: den människa som enbart genom att äga produktionsmedel (fabriker, maskiner, jord etc.) kan tillskansa sig resultatet av någon annans arbete är en utsugare och förtryckare. Han eller hon befinner sig på samma moraliska nivå som antikens slavägare och medeltidens feodalherrar.

När vi ser tillbaka på historien förfasar vi oss över de härskandes behandling av sina undersåtar som medel för sitt eget berikande. Det förefaller oss vara en brutal kränkning av alla de principer om jämlikhet, rättvisa och personlig integritet som vi idag säger oss hålla så högt.

Ändå låter vi samma förtryck fortgå genom tidsåldrarna.

Även om slaven och trälen idag har bytt namn till lönearbetare så ligger den samhälleliga makten fortfarande hos de som äger de resurser som vi andra är beroende av för vår egen överlevnad. Hade vårt ekonomiska system - kapitalismen - istället varit ett politiskt system hade ingen tvekat att kalla det fascism, eftersom det ogenerat sätter rätten i händerna på den som har makten.

Kapitalism är organiserad brottslighet, och varhelst dess makt hotas återfaller den till det brutala våld som den ytterst vilar på.

Därför kan det aldrig finnas något verkligt samförstånd eller någon verklig intressegemenskap mellan arbetare och kapitalister. Någon neutral position erbjudes icke. Det finns inget Sibirien att fly till. Antingen väljer du fördomarnas och slaveriets uråldriga linje, och accepterar att människor reduceras till redskap för andra - eller så tar du parti för friheten, och förklarar krig mot såväl staten som kapitalet.

Varje rättskaffens och hederlig människa måste känna vämjelse inför tanken att leva på sina systrars och bröders svett och umbäranden. Ingen kan vara både människa och kapitalist.