Klara Tovhult framhåller två saker i sin långa debattinlägg om den autonoma rörelsen i Sverige. Säpos attacker mot de autonoma kommer sprida sig till den övriga vänstern. Och vänsterns utdefiniering av de autonoma är feg.

Den slår hårt nu, repressionen. Nyligen gjorde Säpo ett utspel om att den autonoma rörelsen håller på att bli lika farlig som den högerextremistiska. Samma dag hade Ekot en nyhet om att skinheadsen är på utdöende. De vill nämligen inte sammanblandas med de som numera sägs raka sina skallar - antirasisterna.

Ekot hade alltså denna dag två nyheter om vänstern. Två nyheter som ger en helhet. Lyssnade man inte tillräckligt noga kunde man tro att det var nazisterna som var på utdöende, inte skinheadskulturen. Och kör man samma dag en nyhet om att Säpo anser autonoma vara lika farliga som nazisterna, så kan mycket väl det undermedvetna intrycket för lyssnaren bli att "nu är de autonoma farligare än nazisterna". Har man dessutom bilderna från Avenyn i somras i bakhuvudet förstärks bilden av livsfarliga autonoma.

Finns det fog för den bild som Säpo målar upp? Har de rätt i att de autonoma är så farliga? Vad är det i så fall som gör dem farliga?

Makten har sina egna lagar och alla grupper som bekämpar makten är ett hot mot det rådande systemet. Så är till exempel feminismen ett hot mot patriarkatet, och autonoma ett hot mot staten. För att upprätthålla ordningen måste de bekämpas. Med alla medel. De som kan tänka sig att använda våld måste bekämpas hårdast av alla. För om de skulle få stöd kan stämningen lätt bli revolutionär och de som sitter vid makten kan förlora sin makt.

Det finns olika sätt för makten att oskadliggöra ett hot. Det lättaste sättet att göra en samhällsprotest om intet är att suga upp den i det etablerade systemet. Så gjorde man med antirasiströrelsen på 1980-talet. Man skar bort halva delen av den antirasistiska kritiken och skapade kampanjen "Rör inte min kompis". Så blev kampanjen mot rasism en kamp mot individuella fördomar, inte mot ett system som skapar rasism i sig. Och flyktingpolitiken kunde i smyg skärpas, då den statliga rasismen osynliggjordes.

Likadant är det nu med globaliseringsrörelsen. När protesterna mot storföretagens makt över världen blir så starka att ingen längre vågar ignorera den börjar man flirta med Attac. Samtidigt tar man Attac till hjälp för att misskreditera den övriga rörelsen. De accepterade är bra att använda som slagträn mot dem som håller sig utanför ramarna.

Det här har hänt så många gånger förut och ändå tycks vi inte lära oss. När de som var aktiva i 1960- och 70-talets vänstervågor hyllar sig själva för att det inte kom några terrorister i deras led är det kanske mer på sin plats att fråga vilka förändringar de åstadkom. De sitter i dag på maktpositioner och ser på sitt forna engagemang med en viss nostalgi och tänker att de var bra barnsliga då, att det ju faktiskt inte går att förändra. Inte så mycket i alla fall. Det här borde i varje fall inte kunna fungera som argument för den som vill revolution.

Lättast förstår man nog Säpos utfall med att de autonoma strömningarna är dubbelt farliga. De går inte att suga upp och de har redan visat att de inte drar sig för att använda våld som politisk kampmetod. Därför oskadliggörs de nu på alla sätt. De förlöjligas, hånas, döms i skenrättegångar och får högre fängelsestraff än våldtäktsmän.

Samtidigt sviker vänstern dem, för att man anser att de gör fel som använder våld, alternativt är otaktiska och förstör klasskampen. De autonoma beskylls för allt från att vara våldsromantiker som vill ta makten, till att vara hobbyrevolutionärer och livsstilister som bara gör aktioner för sitt eget höga nöjes skull.

Allt medan repressionen mot dem pågår på alla plan.

Säpo skickar då och då ut sina små varningar om autonoma: godbitar för massmedia att blåsa upp. Enligt Säpo finns det en slags informell organisation för autonoma: "det autonoma nätverket". I detta påhittade nätverk ska det finnas ett antal ledare, som legat bakom de senaste årens "våldsamma demonstrationer". Det kan gälla allt från Reclaim the Streets-rörelsen, till husockupationen i Linköping och vandaliseringen av Avenyn. Trots att de autonoma säger sig vara mot hierarkier får Säpo oemotsagda i massmedia framföra att autonoma egentligen är hårt strukturerade terrorister, med ett fåtal starka ledare.

Om autonoma själva får uttala sig om sina förehavanden i massmedia är det bara när man ska ifrågasätta att de använder våld. Deras politiska visioner och åsikter är fullständigt ointressanta. Och trots att deras analyser finns lätt tillgängliga på till exempel hemsidor som Global Intifada eller Subversiv media, bryr sig sällan journalister om att läsa några analyser.

Även många vänstertidningar kritiserar autonoma högt. Försvarar man "våldsverkare" kan man förlora prenumeranter, eller annonsörer. I debattartiklar och ledare fördöms aktioner där våld använts.

Som grädde på moset försöker Säpo att kriminalisera Brand, den tidning som tydligast tar ställning för våld som legitim metod.

Så kan Säpo enkelt servera svenskarna en oemotsagd hotbild där de autonoma hotar allt och alla.

Att vi i vänstern då sitter och säger att det är de autonoma som spelar reaktionen i händerna är sorgligt. Att påstå att de saknar stöd är inte sant. De har kanske inte stöd i den traditionella arbetarklassen och deras föräldrar är kanske inte arbetare i traditionell mening. Men hur många av demonstranterna och vänsterns egna barn har sina rötter i arbetarklass över huvud taget? Det handlar om samma snedfördelning som finns i alla politiska rörelser och är inget specifikt för autonoma.

Gå ut och fråga kvinnor vad de tycker om porrklubbsbränning, eller invandrare vad de tycker om att slå tillbaka mot nazisterna. Eller tänk på synen från Göteborg. Sida vid sida med autonoma sprang invandrarungdomar från Göteborgs förorter. De hade, liksom de autonoma själva, tröttnat på att få stryk av polisen och kom dit för att slå tillbaka. Om denna uppslutning har det nästan varit helt tyst i massmedia. Och den har knappt diskuterats i vänstern heller. Varför? Är inte dessa ungdomar lika förtryckta som någonsin svensk arbetarklass? Är vänstern så fast i sina gamla föreställningar om hur en revolution ska se ut att man inte ser att stödet och grogrunden redan finns där?

Man kan fråga sig när det någonsin är taktiskt att syssla med samhällsomstörtande verksamhet. Makten kommer alltid att försöka splittra och oskadliggöra de strömningar som hotar den. Den rörelse som vill ha legitimitet kommer tvingas att ta avstånd från dem som vägrar följa maktens regler. Och den rörelse som kämpar för att bli legitim kommer alltid att ha bakbundna händer.

Tro inte att Säpos utdefinering slutar med de autonoma. Maktens omringning av vänstern har just bara börjat. Det är upp till vänstern att spela med Säpos regler. Eller att skapa egna.