För att i framtiden förhindra stridigheterna mellan poliser och demonstranter krävs dialog och att orsakerna till stridigheterna upphör. De rättsliga efterspelen efter Göteborg har tappat alla proportioner och förtroendet mellan ungdomar och polismakt är i det närmaste obefintligt. Domarna kan få konsekvenser för våra demokratiska rättigheter, skriver Eva Hagström och Ricardo Ferré.

Med denna debattartikel så vill vi uttrycka våra bekymmer över att klyftan mellan etablissemanget, media, regeringen och ledande politiker och de unga aktivisterna kan leda till en social katastrof. Det är oerhört viktigt att stridigheter mellan polis och demonstranter elimineras. Detta måste ske genom en dialog och genom att bekämpa orsakerna. Man ska inte glömma att de allvarligaste incidenterna i Göteborg var de skott som polismän sköt mot demonstranter. Det var också de händelser, som genom medias fokusering, fångade upp publikens uppmärksamhet. Det verkar synnerligen groteskt att de aktivister i den så kallade sambandscentralen, som inte ens var närvarande i demonstrationerna, fick straff mellan tre och fyra års fängelse medan de skjutande poliserna inte ens blev åtalade.

Vi skriver detta av oro för vad händelserna under EU-toppmötet och domarna därefter kan betyda för våra demokratiska rättigheter. När det i hovrätten hävdas att det räcker med att ha varit på plats i en urartande demonstration för att kunna dömas för våldsamt upplopp så är demonstrationsrätten inte mycket värd.

I Göteborg var det dessutom uppenbart att polisen hade stor del i att demonstrationerna urartade. Men vem vågar ställa upp och vittna om sådant om blotta erkännandet att man varit där räcker för att kunna dömas till fleråriga fängelsestraff?

Alla proportioner i sammanhanget tycks ha försvunnit. Det är kanske inte förvånande att det händer men vad anger lagen i sammanhanget? Kan det, som antytts i rättegångarna, anses vara ett brott mot statsskicket att - som utanför Hvitfeltska gymnasiet - protestera mot att polisen bryter mot grundlagen? Kollektiva frihetsberövanden är inte tillåtna enligt vår grundlag.

Hur mycket våld kan instängda människor förväntas ta emot utan att slå tillbaka? Vi anser naturligtvis inte att våldsmonopolet bör brytas upp men ett uppenbart hot om misshandel borde rimligtvis kunna vara en förmildrande omständighet. I Göteborg finns det flera vittnesmål om att till och med sittande och liggande människor blev misshandlade av poliser. Signalen till de som bevittnar detta är mycket tydlig: "Om du håller dig lugn och inte hotar någon och inte springer så kan du mycket väl bli misshandlad!" Om lagen i detta sammanhang ger budskapet: "Om du springer kan du dömas för våldsamt upplopp!" blir konsekvensen orimlig.

När polisen gör chock - i en del fall dessutom med hästar - så måste det finnas något möjligt sätt att förhålla sig utan att riskera att bli misshandlad och/eller dömas till fängelsestraff efteråt. Annars finns det i praktiken ingen demonstrationsfrihet. Med "rätt" metoder är det alltid möjligt att förvandla en misshaglig demonstration till ett våldsamt upplopp!

Detta är naturligtvis inte något försvar för att börja gräva upp gatsten och därmed faktiskt förbereda misshandel men hittills har ingen i Göteborg dömts för just detta brott. Vad människor dömts så hårt för är att de hamnat mitt i ett kaos som det inte på något sätt varit bevisat att de som individer verkligen aktivt försökt att mana fram. En rättsstat tillåter inte kollektiva bestraffningar.

Vi vet att det inte är någon regeringsmedlems uppgift att lägga sig i pågående rättegångar. Däremot är det en uppgift att utifrån hur lagarna tillämpas se över om de behöver ändras.

Om det är olagligt att befinna sig i en demonstration när den urartar så finns det ingen demonstrationsfrihet. Demonstrationerna kan inte ha varit olagliga i sig eftersom polisen inte gav order om att de skulle upplösas. Poliserna hade nämligen inga megafoner och kan följaktligen inte ha givit en sådan order direkt till de människor som befann sig på platsen.

Om det är olagligt att i en demonstration kräva att polisen ska följa grundlagen så behöver lagen ändras.

Om det är olagligt att försöka undvika att bli misshandlad eller nedriden av poliser så är det ytterst få människor som rimligtvis kan förväntas klara av att följa sådana lagar!

Om det är tillåtet att - som bevisligen skedde vid stormningen av Shillerska gymnasiet (till skillnad från allt det som aldrig kommer att kunna bevisas) - tvinga femtonåriga småflickor att springa ut på Göteborgs gator mitt i natten i bara t-shirt och trosor så behöver lagen ändras. I våra öron låter det som en grov form av sexuella trakasserier!

Förtroendet mellan ungdomar och polismakt är i det närmaste obefintligt. Misstron är ömsesidig och kompakt. Det är inte stor mening med att prata om dialog samtidigt som sådana händelser som de i Göteborg och Malmö kan ske utan att något ansvar utkrävs. Inte ens den polis som i Malmö misshandlade en demonstrant inför tv-kameror kommer att åtalas! När ungdomarna upplever att polisen inte skyddar dem utan i stället är ett ständigt fysiskt hot så kommer de att försöka skydda sig själva. Det är inte en önskvärd utveckling - det är tvärtom ett hot mot hela vårt samhälle! Men det går inte att lösa den situationen med större polisbefogenheter och större rättslöshet för ungdomarna. Det enda man åstadkommer med sådana åtgärder är en allt svagare och ihåligare demokrati.

Dialogen behövs - men samtidigt behövs en annan ordning för hur anmälningar mot poliser behandlas! En ordning som innebär att de som tar emot och utreder anmälningarna inte kan misstänkas ha sin lojalitet hos den som är misstänkt för brott! Det behövs en myndighet som är helt fristående i förhållande till övrig polisverksamhet. Den ordning som finns nu kommer bara att öka misstron med allt mer våld som följd. Förlorare är både de poliser som försöker att göra ett bra jobb men ständigt tvingas bära konflikten mellan polis och ungdomar - och dessa ungdomar kommer att bli vuxna en dag och en del av den allmänhet som ger rättssamhället och demokratin dess legitimitet - och de ungdomar som får lära sig skillnaden mellan teori och praktik i rättsutövningen! Den stora förloraren är hela vår demokrati.

Det som hände i Göteborg var inte en tillfällig storm som kommer att blåsa över. Med den teknik som finns i dag är det omöjligt att i längden sopa underligheter i vårt rättssystem under mattan! Vi anser, liksom varje sann demokrat måste anse, att det är positivt att det inte längre krävs stora ekonomiska resurser eller uppbackning från starka politiska intressen för att visa upp en annan verklighet än den officiella. Det innebär dock att motsättningarna i samhället kommer att skärpas eftersom grupper som tidigare varit marginaliserade - till exempel de som utsatts för övergrepp i rättssystemet - numera både kan hitta varandra och visa upp sin verklighet för alla andra som bryr sig om att ta del av den. Den stora utmaningen är hur det officiella samhället ska ställa sig till detta - genom att verkligen ta den uppvisade verkligheten på allvar eller med en blandning av fler vackra ord och ökad repression?

Med en önskan om en framtid där vackra ord som demokrati och rättvisa inte bara är retorik utan något som alla människor har del av.