"Hizbollah måste
avväpnas"

Hizbollahs ambition är att förinta hela staten Israel. Varför förneka det, när partiets ledarskap såväl som deras stora sponsor i form av Irans president gång på gång betonar just den saken? När shejk Hassan Nasrallah, ni vet snubben vars idolporträtt just nu syns på var och varannan demonstration, gång på gång betygar att Hizbollah slåss mot all världens judar?

"Man kan inte förinta en militärt överlägsen motståndare", skriver Andreas Bryhn och Ronny Stansert. Jag menar att resonemanget inte håller. Att Israel är en militärteknisk stormakt och allierad med USA förminskar inte skräcken som invånarna i Haifa, en industristad av Malmös storlek, känner när larmet går om ännu en laddning iranska raketer mot deras bostadsområden.

Hizbollah strider inte mot någon ockupation, och definitivt inte för palestiniernas väl (de har inte lyft ett finger för att de barnbarn till palestinska flyktingar som föds i Libanon ska få medborgarliga rättigheter). Hizbollah strider för en rasistisk ideologi, där Israel är en "cancersvulst" som måste avlägsnas, där judar inte hör hemma i Mellanöstern. De har ingen tanke på att göra halt vid Israels gränser, och kommer att terrorisera israelisk civilbefolkning så länge Iran kan fortsätta förse dem med vapen för detta ändamål. Den stora tragedin som ledde fram till detta krig är att Hizbollah inte, likt andra libanesiska minoritetsfraktioner, avväpnades.

När Arbetarens Andreas Malm hävdar att problemet tvärtom är att Hizbollah inte har fler och större vapen, att "varje luftvärnsmissil gömd i de libanesiska skogarna är ... ett socialt framsteg", då är det dags att dra en gräns, vilket jag gjorde i en simpel bloggpost. Reaktionerna från olika delar av den svenska vänstern blev enormt disparata, från varma tack till rent hat. En välkommen debatt har väckts, där även bland annat personalen på SAC:s kansli tagit skarpt avstånd från Arbetarens lovord till Hizbollah. Andreas Malm å sin sida besvarade vågen av mothugg med en politisk pekoral i falsett, krönt med ett utnämndande av mig till "renegat". Yelah hakar på med inte ett utan två upprörda utfall i förra numret, där jag samtidigt får slentrianepitetet "veckans liberal" (gäsp!).

Jag anmälde en avvikande åsikt i en sakfråga; dristade mig till att hävda uppfattningen att Hizbollah är en fiende och inte en vän. Den som upplever en sådan åsikt som "en dolk i ryggen på vänstern" bör fundera över vad de menar med "vänstern", och över vad som motiverar deras krav på svartvita trosbekännelser just i detta krig.

Jag rekommenderar dem även att höja blicken lite, för mitt tydligen så chockerande blogginlägg var ingalunda först. Mattias Axelsson, välkänd frihetligt socialistisk bloggare, argumenterade från början nyanserat och konsekvent för det rättmätiga och nödvändiga i att bekämpa Hizbollah, utan att för den skull ursäkta israeliska övertramp. Hans utmärkta analyser var en av utgångspunkterna för mitt omtalade blogginlägg. Utförligt citerade jag den välkände fackföreningsaktivisten Eric Lee, medlem av syndikalistiska IWW och drivkraften bakom hemsidan Laborstart (som jag utgår från att både Yelah och Arbetaren dagligen besöker). Inlägget länkade även till artiklar från tyska Jungle World, en odogmatisk och frihetlig vänsterveckotidning som visat på en bra förmåga att behandla konflikten ur ett flertal perspektiv, utan att blunda för vad det är som Hizbollah strider för.

Så tagga ner lite med att hojta om avfällingar, Yelah! Eller ska ni publicera långa listor på bannlysta "liberaler"? Min förhoppning är att slippa se Yelah slå in på en sådan svartvit och dogmatisk väg. Det är nämligen helt onödigt.

Att uttrycka förståelse för de judiska och arabiska israeler som flyr under Hizbollahs raketer, betyder inte ett godkännande till allt vad Israels armé någonsin utfört. Det finns ingen motsättning mellan att kritisera Israels pågående krigföring, och att stå fast vid fundamentet att vägen till fred går genom Hizbollahs avväpnande, inte via dess upprustning.

Debattartiklar i serien:
"Hizbollah måste avväpnas" (Rasmus Fleischer, 14/8)
"Dubbla måttstockar i debatten om Mellanöstern" (Andreas Bryhn, 15/8)
"Rasmus har fel om Hizbollah" (Maj Graz, 17/8)
"Hizbollahs motstånd begränsar Israels övervåld" (Rikard Warlenius, 20/8)
"Ideologiskt israelhat bakom stöd till Hizbollah" (Jan Selling, 23/8)
"Folkfördrivarna är inga offer" (Maj Graz, 30/8)
"Varför ursäkta judehatet?" (Jan Selling, 5/9)
"Många av Israels radikalaste kritiker är judar" (Maj Graz, 14/9)
"Israelhat och okunskap fördunklar debatten" (Jan Selling, 17/9)
"Varför får vi inte hata Israel" (Maj Graz, 1/10)
"Antiimperialismens politiska bankrutt" (Jan Selling, 14/10)