Primitivism inget
alternativ

Att valet som demokratisk utpost och garant för folks inflytande över sina egna liv är en illusion är en uppfattning de flesta anarkister torde dela med Agneta Enström. Exploateringen i dagens samhälle var inte satt på undantag under den nu avslutade socialdemokratiska regeringsperioden.

Men lösningen på klassamhällets brutala ansikte är inte primitivism.

Samma idag som igår

Ekologisk förstörelse. En demokrati som bryter upp en avgrund mellan yrkespolitiker och medborgare. Fackliga organisatörer som attackeras och misshandlas. Osäkra arbetare och arbetslösa som inte vågar säga ifrån när man misshandlas genom låga löner och arbetslöshet.

Så var det igår, under en vänsterkoalitionen. Så kommer det vara imorgon, med skillnaden att den trygghet som fanns att finna för arbetarklassen kommer att ansättas ännu hårdare. Detta med borgarklassens myskille Reinfeldt hållande i piskan.

Att se hur kommunikationsstrateger och smart marknadsföring ersätter direkt inflytande över den egna tillvaron är deprimerande. PR-konsulternas budskap som ekar tomt över gator och torg och är lika mycket demokrati som dålig porr är i förhållande till bra sex.

Imorgon kommer valbudskapen eka tommare, och sen kommer väl så sakteliga uppvaknandet från valrörelsemardrömmen. Då den samlade borgerligheten samlar för en långtgående attack. Då de nya moderaterna sakta kommer att försöka riva sönder din och min verklighet.

Klar skiljelinje mot primitivismen

Det finns ett ansvar för att låna Enströms ord att "slå vapnet ur händerna på makten, innan världen är till ända." Men någonstans finns en klar skiljelinje mellan min och Enströms anarkism. Eller primitivism som jag hädanefter väljer att kalla Enströms idétradition.

Den ideologi hon har valt att luta sig mot utgör enligt mig inget alternativ mot rovdrift på vare sig människor eller ekologi. Primitivismen och dess amerikanska förgrundsgestalter har en historia med många ideologiska konflikter med anarkistorganisationer, fackföreningar och socialister av alla schatteringar.

Civilisationen sägs vara problemet

För att göra en lång historia kort är grundtanken hos primitivismen att det är själva civilisationen som är problemet. Civilisationen föder klassamhället och klassamhällets förstörelse kräver civilsationens undergång menar man. Mänsklig frihet är enligt primitivismen en omöjlighet i ett modernt samhälle. Själva industrisamhällets väsen är exploateringen och den hänsynslösa kapitalismen. I sin västvänliga version, fundamentalitiska eller statssocialistiska.

Men här sker ett stort brott från de anarkister och anarkismer som har varit majoritetsströmningar i världen.

Istället för frihetlig socialism, arbetarperspektiv och direkt aktion får vi individernas kamp mot den industriella maskinen. En hopplös kamp där mänsklig frihet bara blir möjlig med det moderna samhällets undergång. En domedagsprofetsia över industrialismen och stadssamhället. Samt över alla delar av arbetarrörelsen och folkrörelser som vill något annat än kapitalism.

De skrattar åt radikal demokrati

Alla frihetliga som föreställer sig radikal demokrati som alternativ till det globala klassamhällets hänsynslöshet, har Enströms författartips skrattat åt och hånat som en praktisk omöjlighet. Att arbetare tillsammans skulle kunna styra arbetsplatserna med solidaritet och jämlikhet som riktlinjer är också det en omöjlighet. Eftersom man enligt Zerzan, Jensen med flera vägrar att se roten till problemet. Den som de anser ligger i mänsklighetens historia alltsedan vi började bruka jorden.

De konsekvenser som kommer av ett sådant perspektiv innebär en klar brytning med den frihetliga socialismen i alla dess former. Jag tror fortfarande i min naivitet att det finns en möjlighet till en social värld styrd efter mänskliga behov efter moderna förutsättningar.

Frågan är brännande aktuell då den formella arbetarrörelsen har lidit ett svidande nederlag. Frihetliga socialisters behov av att vara konkreta blir så mycket större. Villkoren kommer att bli tuffare och vi får inte fastna i de verklighetsfrånvända programförklaringar som primitivister erbjuder.

Hoppet står till folkrörelserna

Hoppet står snarare till de folkrörelser som kommer att ansättas hårdare under borgerlig piska. De hemlösas spektakulära aktioner visar ett alternativ som andra ansatta grupper förhoppningsvis låter sig inspireras av.

Om de större fackföreningarna inspireras av mindre fackföreningar som Hamnarbetarförbundet och Syndikalisterna kommer kanske vissa av de värsta attackerna på låginkomsttagare och arbetarklassen under de kommande fyra åren kunna motas.

Samtidigt är 2007 avtalsrörelsernas år och när LO inte har ett socialdemokratiskt regeringsinnehav att ta hänsyn till kan mycket hända. Framtiden är trots allt inte skriven i sten. Men frihetligas enda möjlighet att inneha existensberättigande är när vi fungerar som en del av folkrörelserna och deltar i den sociala kamp som krävs för ett klasslöst samhälle.

Om vi istället som primitivisterna säger att det är meningslöst att kämpa för vår situation på våra arbetarplatser. Då saknar vi existensberättigande och lägger oss platta för ett fantasifoster som verkligen inte kommer att göra mycket för att förbättra våra villkor.

Vi är inte dömda på förhand

Jag tror inte att vi är dömda att i en industriell civilisation ständigt återskapa det destruktiva klassamhälle som vi alla känner allt för väl. Om att ständigt jagas av chefer och politiker oberoende färg. Men då behöver vi göra motstånd och göra det väl. I vår vardag och närhet.