”Primitivismen det enda
alternativet för
överlevnad”

Läs tidigare inlägg i debatten:

Det var med glädje jag såg att grön anarki och civilisationskritik tog upp i en vänstermedia som Yelah.net. Jag förstod att Agneta Enströms artikel ”Valet är en illusion” inte skulle få stå oemotsagd särskilt länge och strax efter kom Robert Halvarssons ”Primitivism inget alternativ”. Här kommer mitt bidrag till anarkoprimitivismens försvar.

Jorden går under. Miljöförstöring och rovdrift på människa och natur dödar oss och vårt hem Jorden. Arter utrotas på löpande band, skogarna skövlas, haven töms på liv, gifter sprids, växthuseffekt och global dimning förändrar klimatet. Så det är riktigt allvarligt, och det inser nog även de flesta anarkister och socialister.

Räcker inte att reformera civilisationen

Men jag tror inte att det räcker med att reformera civilisationen till en anarkistisk eller socialistisk sådan, utan vi måste ifrågasätta civilisationen i sig själv. Jag tror att även om vi får till t ex deltagardemokrati och kooperativt ägande så kommer människans produktion/konsumtion genom civilisationen att förstöra ekosystemet. Visst, vi skulle kunna hushålla bättre med jordens tillgångar och producera/konsumera mindre, men det skulle bara leda till att vi skjuter upp undergången ytterligare ett litet tag, för så länge vi har teknologi/industrialism och storskaligt (kanske även småskaligt) jordbruk så tar vi mer än vad vi ger.

Vi lever i världshistoriens sjätte massutrotning, en ekologisk kollaps sker just i detta nu. Under en enda människoålder utrotas fler arter än vad som har utrotats under de senaste 200 miljoner åren. Det innebär att mellan en tredjedel och hälften av alla arter snart är borta. Och vi vet att människan är beroende av en frisk planet och inte kan överleva utan ett fungerande ekosystem, även om resten av naturen kan överleva mer än väl utan oss.

Så även om man är en antropocentrisk och etnocentrisk socialist, och mest ser om sitt eget hus, så borde man kunna se nödvändigheten av att stoppa den här dödsmaskinen. Om inte annat så av ren överlevnadsinstinkt.

Vi har inte tid att vänta

Civilisationer har uppstått och fallit genom historien, och falla kommer även vår nuvarande globala civilisation göra, när den har nått en punkt då den inte kan expandera längre och ”naturresurserna” är uttömda. Skillnaden nu mot tidigare är att vi inte har någon annanstans att ta vägen. Det finns ingen orörd vildmark att finna längre. Därför kommer vår civilisations fall att bli ödesdigert. Det man kan göra är att antingen försöka påskynda fallet, så att så mycket som möjligt går att rädda innan ännu mer skada är gjord, och/eller förbereda sig själv och andra på hur man kan överleva sedan.

Vår situation nu är så grav att vi inte har tid att vänta, eller gå omvägen via en anarkistisk/socialistisk civilisation. Det som förstör planeten och dödar liv måste förgöras nu, de som utför detta måste stoppas nu. Med vilka medel som än krävs, tycker jag.

Jag undrar hur långt det ska behöva gå innan vi börjar ta miljöförstöringen och artutrotningen på allvar och personligt, och börjar kämpa emot på allvar? Inför det faktum att jorden går under så bleknar det mesta annat. Kampen mot olika former av förtryck är förstås viktig, men frågan är om vi har råd att lägga tid på att flytta fram positionerna på det sjunkande skeppet?

Om vi lagom till att vi har uppnått ett jämlikt, klasslöst samhälle, fritt från alla former av förtryck, upptäcker att jordens tunna skikt är utarmat på näring, att det enda kvarvarande stora däggdjuret är människan, att den sista urskogen är borta, och att det ekosystem som människan är beroende av för sin överlevnad är utslaget, då är de fysiska förutsättningarna för överlevnad utraderade. Hur mycket är då vår jämlikhet och frihet värd?

Grön anarki ingen “ideologi”

Halvarsson skriver att ”vi får inte fastna i de verklighetsfrånvända programförklaringar som primitivister erbjuder”. För det första brukar anarkoprimitivister och gröna anarkister framhålla att deras teorier och kritik inte alls ska ses som programförklaringar eller ideologier att följa (märk att man kallar det för grön anarki och inte grön anarkism). Det kan mer ses som ett sätt att se på vilka vi är, var vi kommer ifrån, och kanske viktigast av allt, vilken väg vi kan välja härifrån.

Sen anser jag att det är mer verklighetsfrånvänt att tro på civilisationens överlevnad, och att den kan bli ekologiskt hållbar. Visst, det primitivistiska perspektivet för med sig en del obehagliga frågor och jobbiga slutsatser, men alternativet är ju att fortsätta utveckla och ge konstgjord andning åt ett system som slukar allt i dess väg. Det kommer inte att lösa sig till slut och av sig själv. Den syndikalistiska kampen räddar inte jorden, även om den är rätt och riktig i andra avseenden.

Vi måste diskutera hur vi ska kunna lindra konsekvenserna av detta fall, och rädda så mycket som möjligt av människor och natur. Och det är där som jag anser att de anarkoprimitivistiska idéerna har mycket att erbjuda.

Bara innan civilisationen har vi varit fria

Halvarsson skriver vidare att ”primitivisterna säger att det är meningslöst att kämpa för vår situation på våra arbetarplatser. Då saknar vi existensberättigande och lägger oss platta för ett fantasifoster som verkligen inte kommer att göra mycket för att förbättra våra villkor”.

Att leva utan civilisation är verkligen inget fantasifoster, för det har människan gjort under 99 % av sin existens, och det finns fortfarande grupper som lever så. Jag tror att dom definitivt levde/lever under bättre villkor än vi civiliserade människor gör idag. Antropologiska studier visar att man levde långa hälsosamma liv, jobbade endast någon enstaka timme per dag, och saknade depressioner och organiserat våld i de primitiva kulturerna. Kan vi ens föreställa oss hur det skulle vara?

Civilisationens historia är en historia av exploatering och förtryck, ett krig mot livet. Det är endast innan och utanför civilisationen som människor har levt riktigt autonomt och fritt, utan hierarkier och förtryck, i en sorts primalanarki. Det visste till och med Marx.

Så varför ska vi nöja oss med mindre än anarki? Varför acceptera domestisering, specialisering, förmedling, representation och kultur, vars baksida är alienering, dominans, exploatering, egendom, patriarkat, klasser och förtryck? Varför ska vi nöja oss med att bryta oss loss från klassamhällets bojor?