Våldet är
grundproblemet - inte
civilisationen

Läs tidigare inlägg i debatten:

Agneta Enström: Valet är en illusion (14/9).
Robert Halvarsson: Primitivism inget alternativ (19/9).
Anto Cvitic: ”Människor ska vara människor – inte arbetare” (20/9).
Agneta Enström: ”Grön anarki - inte demokrati” (20/9).
Stefan Flack: ”Primitivismen det enda alternativet för överlevnad” (20/9).
Daniel Kristiansson: Primitivismen en typisk västerländsk ideologi" (22/9).
Erik Lindgren: Primitivisternas slutsatser om människa och natur är orimliga” (23/9).
Robert Halvarsson: Frihetlig civilisation en outtömd möjlighet” (25/9).
Agneta Enström: ”Anarki bortom ismer och dogmer” (26/9).
Gudmund Asketjärn: ” Civilisationsdystopi och livsoptimism” (27/9).

Att vår planet står inför ett mörkt hot från miljöförstöring är en så banal problemformulering atttill och med George Bush skulle hålla med om den. Såfrågan är egentligen inte varför ingenting görs, utan snarare hur vi ska gå tillväga. Tyvärr, som Agneta Enström påpekar, tar det naturligtvis för lång tid.

Men samtidigt slår hennes anarkoprimitivistiska hållning ibland över i en mörkt darwinistiskt, nästan nihilistisk individualism. När hon skriver att hon gärna byter bilar och prylar mot att leka och umgås undrar jag om vi bor på samma planet. Utan att tveka glorifierar primitivisterna återgången till ett individualistiskt jagar-samlarsamhälle och verkar hoppas att mänskligheten och planetens problem blir lösta på det viset. Och som någon tidigare belyste, så är naturen inte så helylle som Enström menar.

Naturen har stora brister

En intressant frågeställning är ju hur Agneta i sitt nya samhälle, där ingen mänsklig organisering finns, har tänkt möta naturens mörka krafter. Den darwinistiska ideologin om att den starkaste överlever är inte särskilt anarkistisk, men blir tyvärr den naturliga utvecklingen av ett primitivistiskt resonemang.

Att alla skulle leka och umgås i en värld utan någon som helst organisation är en skrattretande dröm. Jag skulle höja högt på ögonbrynen om Agneta kan peka ut en enda djurart som med umgänge och lek fördriver sina liv. Nej, innan vi kan börja kritisera civilisationen måste vi inse att naturen också har sina enorma brister.

I det pågående samtalet har både syndikalisterna och primitivisterna gått miste om en viktig princip, nämligen den om att inget vackert samhälle kan byggas med våld. När Agneta Enström i sitt första inlägg antyder att vi bör krossa civilisationen med alla medel tillgängliga får jag rysningar i hela kroppen. Sen när har en sådan auktoritär kampmetod som våld blivit en hörnsten i anarkismen?

Civilisationen inget problem i sig

Problemet med den mänskliga existensen är inte civilisationen eller organiseringen i sig, utan snarare samlevnadens höga rop efter auktoritet. I det majoritetsstyrda samhället och det diktatoriska är det genom polisiära och militära myndigheter som kaoset hålls borta. I den revolutionära rörelsen, där både den syndikalistiska och primitivistiska världsbilden verkar ingå, överlever endast planeten genom att mörda dem som förstör den.

Hur ska primitivisterna ager när, efter de nedmonterat civilisationen med våld, möter den våldsamma naturen? Var man för sig själv, med ett kaos fyllt av face-to-face-våld mellan människa och djur? Om det är fel på organiseringen så kommer vi ju aldrig kunna bemöta djuren och naturen på ett pacifistiskt sätt. Här faller den individualistiska primitivismen pladask. När målen helgar medlen blir resultatet aldrig det man önskar.

Lösningen på planetens problem kan ju knappast vara att försöka krossa civilisationen, utan att istället försöka omfamna en rent pacifistisk hållning. Endast genom att organisera oss i små enheter, där våld är ett minne blott, och på så vis leva på ett radikalt annorlunda sätt kan den mänskliga världen komma att få ljus över sitt grundläggande problem. Detta är för mig den enda vägen som är ljus nog att vandra. Men om den här planeten bara går att rädda genom att använda den mest auktoritära handling som finns, som primitivisterna verkar hävda, då är jag inte intresserad av dess fortsatta existens.