Frihetlig civilisation
är en omöjlighet

Läs tidigare inlägg i debatten:

Robert Halvarsson skriver bland annat att han hoppas att folk kommer att vilja jobba i fabrikerna även om de inte är tvungna. Vad gör vi då om denna förhoppning inte förverkligas? Stänger vi då fabrikerna eller tvingar vi folk att arbeta i dem? Är det inte ett samhälle med så lite tvång som möjligt vi anarkister strävar efter?

Och var kommer de så kallade ”råvarorna” och ”naturresurserna” till fabrikerna ifrån? Om de (1) som bor där ”naturresurserna” finns är beroende dessa ”resurser” för sin överlevnad, vad gör vi då? Inser vi då att våra städer, vår civilisation, bygger på förstörelse någon annanstans? Att en självförsörjande stad är en omöjlighet?

Massamhälle funkar inte utan tvång

Hur ska ett massamhälle kunna organiseras utan tvång? Hur ska en stad kunna fungera utan en polisstyrka och ett rättsväsende? Ge mig ett enda bevis på att det faktiskt kan fungera under en lång period. Att småskaliga samhällen fungerar och har fungerat i tusentals år finns det ett överflöd av exempel på. Anarkism och storskalighet går inte att förena.

Jag undrar vad syndikalister har för konkret vision? Är den enda större skillnaden mot vårt nutida samhälle att arbetarna bestämmer över sitt arbete? Hur autonoma kommer olika folkgrupper tillåtas vara? Syndikalisters synsätt tenderar även att vara väldigt människocentrerat. Vilken hänsyn tas till våra icke-mänskliga släktingar? Vad tror ni de tycker om civilisationen?

Naturen sätter sina gränser

Jag har själv varit syndikalist. För mig är grön anarki, anarkoprimitivism eller vad man nu vill kalla det, att ta anarkismen ett, eller kanske snarare flera, steg längre. Att fortsätta ifrågasätta alla maktstrukturer. Att se staten och kapitalismen som logiska fortsättningar på civilisationens utveckling. Att se patriarkat och civilisation som liktydiga och ömsesidigt beroende av varandra. Att gräva djupare och försöka förstå roten till den obalans och disharmoni de flesta av oss upplever.

Naturen sätter sina gränser. Om det är några lagar jag som anarkist tror på så är det naturlagarna. Tar du mer än du ger tillbaka kommer du förr eller senare gå över en gräns. En gräns där det du är beroende av för din överlevnad tar slut. En gräns denna globala civilisation stormar fram emot.

De flesta av oss lever på konstgjord andning. När andningsmaskinen stannar är det troligtvis för sent att koppla ur sig. Vi måste börja bygga våra alternativ nu. Det är mycket enklare att hålla en eld vid liv än att starta en ny. Jag är tämligen övertygad om att de som kommer att överleva är de som följer naturens lagar. De som anpassar sig efter naturen och inte tvärtom.

Arbete och lek ska bli ett

Jag ser framför mig en värld där arbete och lek blir ett. En värld där våra nutida så kallade hobbies är våra sätt att försörja oss. Jag tänker bland annat på jakt, fiske och insamling (som bär- och svampplockning). En värld där vi lever i små autonoma grupper. En värld där vi lever i själva essensen av vad begreppen anarki och anarkism betyder. En värld folk har levt i under tusentals år och som några fortfarande lever i. En värld där det jag lever av växer vilt överallt omkring mig i min närhet. Där jag inte är separerad och alienerad från min omgivning. Där jag är vad jag äter och blir fisken i sjön, älgen i skogen och hjortronet på myren. Där jag har en direkt relation till miljön omkring mig. Där mål och medel blir ett.

För mig är en frihetlig civilisation en omöjlighet. I alla fall om vi inte urvattnar begreppet frihet till oigenkännlighet eller helt förvränger vad civilisationen innebär. Frihet för mig är att kunna ströva fritt omkring i världen utan att stöta på stoppskyltar överallt (2). Frihet är att maten jag äter lever fritt, inte i hagar och i rader på åkrar. Att jag inte äger djuren och växterna jag äter utan att de äger sig själva.

Frihet för mig är att lämna trottoaren, gå på gatan, stoppa trafiken, inse att jag inte är intresserad av att ta gatan tillbaka (som om den någon gång skulle ha tillhört mig), utan istället gå ut i skogen. Låta naturens krafter verka fritt. Låta maskrosen tränga igenom asfalten och staden växa till en skog igen.

Fotnoter: (1) I ”de” inkluderar jag alla varelser, inte enbart människor.. (2) I form av till exempel staket, murar eller risken att bli överkörd av exempelvis bilar.