Fredag 29 december 2006
Oskar Claar har följt min och Johan Norbergs debatt "med intresse", skriver han. Han har tyvärr även följt den lite för slarvigt. Jag har många åsikter gemensamt med kommunister och många åsikter gemensamt med liberaler, det erkänner jag gärna.
Men jag har aldrig skrivit att det "ibland" verkar finnas en koppling mellan liberalism och utveckling av frihet och välstånd. Tvärtom har huvudpoängen i mina tre inlägg varit att visa att någon sådan generell koppling över huvud taget inte verkar finnas.
Dessutom skriver Oskar Claar: "Bryhn förnekar heller inte att många har lyfts ur fattigdom såsom Norbergs exempel visar". Detta är ytterligare ett missförstånd eftersom vi faktiskt inte alls är överens om innebörden av dessa exempel.
Den första halvan av meningen stämmer. Jag förnekar inte att många människor har lyfts ur fattigdom under de två senaste århundradena, titta exempelvis på de allra, allra flesta av världens länder. Vi lever längre och svälter i mindre utsträckning. Världen som helhet har också blivit rikare.
Men för att förtydliga ännu en gång: det finns enligt mig inga generella belägg för att vi skulle ha otyglade marknadskrafter, konkurrensen eller girigheten att tacka för något ökat välstånd, vilket Johan Norberg har försökt visa med otaliga exempel i sina böcker.
Samtidigt har klyftorna ökat inom och mellan många länder (1) och den sociala och ekonomiska utvecklingen har börjat gå långsammare under globaliseringseran än under årtiondena dessförinnan (2).
Dessutom finns det inom världskapitalismen en ohygglig massa exempel på människor som går under trots att de inte skulle behöva det. Hemlösheten finns mitt ibland oss. 16 000 av världens barn under fem år dör varje dag av sjukdomar som enkelt kan botas eller förebyggas. Och så vidare.
Jag menar att girigheten, de frisläppta marknadskrafterna och konkurrensen bär skulden till den pågående katastrof som kallas fattigdom. Min vision är att alla, när vi ersätter dessa laster med samarbete, solidaritet och nedbrytning av sociala maktordningar, kommer att kunna få sin del av framstegens frukter. Och samtidigt ha råd att förkorta arbetstiden och lata sig och njuta av ett friare liv.
Om viljan finns kan vi dessutom göra det utan att klimatet skenar, utan att världshaven fiskas ut och utan att kontinenternas skogar försvinner.
Eftersom tillväxtens orsaker är okända, eftersom det inte finns någon entydig koppling heller mellan ekonomiska klyftor och tillväxt gäller detta: när klyftorna ökar så innebär det att pengar och resurser tas från de fattiga och ges till de rika.
Ökning av klyftor är ett nollsummespel där de rika vinner och de fattiga förlorar eller rentav dör. Och tvärtom - när klyftorna istället minskar så förlorar de som äger den mest koncentrerade hälften av tillgångarna, medan alla andra vinner.
Mellan mitt och Johan Norbergs perspektiv på utveckling "finns det inte nödvändigtvis någon motsättning", skriver Oskar Claar. Jag håller absolut inte med, av ovanstående skäl.
När det gäller resten av Oskar Claars artikel så håller jag däremot med om det mesta. Jag uppskattar alla de perspektiv om bland annat arbetsdelning, profit och samhällsstyrning, som han lyfter fram.
De, och många fler perspektiv, som exempelvis maktordningar baserade på kön, etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder, behövs för att ge en fullständig bild av den ideologiska kamp som pågår i samhället.
Jag valde att inte lägga särskilt mycket krut på något av dem i just denna debatt, av ett enda skäl. Det behövs också, som jag ser det, någon som bemöter många liberalers ekonomiska huvudargument, att liberalisering skulle vara nödvändigt för hög tillväxt, ökat välstånd och minskad fattigdom.
Men det finns många andra debatter som är minst lika viktiga. Jag har försummat en massa perspektiv i mina globaliseringsinlägg mot Johan Norbergs resonemang, och är därför tacksam mot Oskar Claar och alla andra som ger en mer mångsidig och därmed fullständig bild.
(1) Wade, R. H., 2004. Is Globalization Reducing Poverty and Inequality?, World Development, 32:567-589. (Klicka för pdf-fil).
(2) CEPR, 2005. The Scorecard on Development: 25 Years of Diminished Progress. (Klicka)
Läs mer:
Viktiga poänger faller bort i globaliseringsdebatten
Vi klarar oss utan marknadsanpassning!
Läckande försvar för världskapitalismen
Ögongodis för övertygade marknadsliberaler
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion